Citat:
Ursprungligen postat av
JoaquinGuzman
Ja det är frågan om rättssäkerhet, förflyttningen av bevisbörda från MÄ och dennes team till åtalad och dennes team, sänkning av beviskrav m.m.
Samtyckeslagen är inte framtagen på grund av okontrollerad invandring utan den är enkom framtagen för att få fler fällande domar.
Du uttrycker själv ett av problemen i din text när du skriver att den nu omfattar mer subtilare fall av sexuellt utnyttjande, där offret kan ha känt sig pressat eller varit oförmögen att ge sitt medgivande.
Du kallar det för sexuellt utnyttjande men det döms till våldtäkt. Ett mycket värre brott att dömas till.
Jag är också skeptiskt till det där med hur pressade de känt sig i de fall vi debatterat.
Vill med anledning av de subtila fallen du nämner ta ett exempel för att se om du tycker att det är en våldtäkt.
Min fru vill att vi ska ha sex oftare medans jag inte vill det utan tycker att det räcker som det är.
Hon säger att om vi inte har det så kommer hon ta ut skilsmässa. Jag känner mig pressad att ha mer sex eftersom jag inte vill att vi ska skilja oss och vi har sex oftare fastän jag egentligen inte vill och har någon lust vid alla tillfällen. Enligt ditt resonemang bör detta vara våldtäkt eftersom jag känner mig hotad/pressad och har sex fastän jag egentligen inte vill.
Jag tycker att det är skrämmande att du inte ser några problem med att beviskraven i mål om våldtäkt är betydligt lägre ställda än beviskraven i mål om olaga hot. Och det håller många jurister med om att det är just det som har hänt. Studien gjordes där det stod ord mot ord utan någon teknisk bevisning och ändå fälldes 90% i våldtäktsmålen.
Du utgår ju hela tiden från att MÄ i de fall vi debatterar om talar sanning till punkt o pricka. Jag däremot tycker att det finns väldigt många omständigheter som tyder på att man definitivt kan tveka på om det verkligen har gått till så som MÄ i fallen uppger. Det är skillnaden mellan oss.
Jag hoppas och tror att du förstår att jag inte är här för att försvara och tycka att våldtäkt är OK men jag tycker verkligen att det verkar som att det gått för långt i vad som anses vara våldtäkt.
Jag tycker verkligen i vissa fall som jag läst att det är helt uppåt väggarna att det har dömts till våldtäkt och i vissa fall väldigt tveksamt och är det tveksamt, ja då ska det ju egentligen frias.
Det enda som betyder någonting idag är att MÄ kan uppge en tämligen sammanhängande utsaga som inte är alltför otrolig och att denne (hon) har berättat detta för någon/några andra efteråt och att dessa återger historien på ett tämligen liknande sätt.
Det spelar ingen roll om den åtalade ger en lika sammanhängande utsaga som absolut är ett rimligt händelseförlopp, det spelar ingen roll om det inte finns någon som helst teknisk bevisning, inga märken, inga skador, inga grannar som hört något, inga DNA spår ( som i det ena fallet rätten konstaterar talar emot MÄs version men de bortser från det ändå) m.m.
Det spelar faktiskt inte ens någon roll ifall MÄ faktiskt har gett samtycke, att MÄ faktiskt har varit initiativtagande i situationen och den åtalade slutar när denne uppfattar att samtycke inte finns längre.
I det fallet räknades det som samlag eftersom könsorganen nuddat varandra och kanske att penis varit innanför blygdläpparna då MÄ satt ovanpå den dömde.
Han blev dömd ändå eftersom han borde ha förstått att det fanns en risk för att MÄ inte deltog frivilligt på grund av berusning. Att den åtalade också var berusad spelar ingen roll.
Här några uttalanden från advokater:
Din argumentation bygger på flera premisser som inte nödvändigtvis stämmer överens med hur samtyckeslagen faktiskt fungerar eller dess syfte.
För det första är samtyckeslagen inte ett steg mot att sänka rättssäkerheten, utan ett uttryck för att stärka individens rätt till sin egen kropp.
Lagen syftar till att tydliggöra att all form av sexuellt umgänge ska ske frivilligt och med samtycke, vilket borde vara en självklarhet i ett modernt samhälle.
Det handlar inte om att förflytta bevisbördan från åklagarsidan till den tilltalade, utan om att uppmärksamma att avsaknad av samtycke kan vara en avgörande faktor vid bedömning av sexuella övergrepp.
Bevisbördan ligger fortfarande på åklagarsidan, som måste visa att samtycke saknades och att detta var uppenbart för den tilltalade.
Ditt exempel om äktenskapligt sex där en make känner sig pressad på grund av hot om skilsmässa är problematiskt av flera skäl.
Det är inte jämförbart med våldtäkt enligt lagen, eftersom det inte handlar om att någon berövas sin kroppsliga autonomi genom våld, tvång eller utnyttjande av en utsatt situation.
Press och påtryckningar i relationer är något som ofta hanteras inom ramen för kommunikation och terapi, inte genom straffrättsliga åtgärder.
Att blanda samman dessa situationer riskerar att urvattna diskussionen om vad våldtäkt innebär.
Det är sant att uppsåt vanligtvis är en central komponent i brottsrätten, men just vid sexualbrott är gränsdragningen kring frivillighet så pass central att även oaktsamhet kan leda till allvarliga konsekvenser för offret.
Att straffa oaktsamhet i dessa fall syftar till att understryka vikten av att vara säker på att samtycke faktiskt finns.
Det är inte för mycket begärt att kräva att en person som engagerar sig i sexuella handlingar gör en rimlig ansträngning för att säkerställa samtycke.
Det är felaktigt att påstå att de är lägre beviskrav vid sexualbrott än vid andra brott.
Svensk rättspraxis bygger på principen om att det är åklagaren som ska bevisa skuld bortom rimligt tvivel.
I fall där det står ord mot ord är det domstolens uppgift att värdera trovärdighet och bevisning.
Att fler fällande domar förekommer kan bero på bättre förståelse för hur maktstrukturer, psykologiska trauman och subtilt tvång fungerar.
Inte en sänkning av rättssäkerheten.
Det finns exempel på att vissa rättsexperter och advokater menar att det kan finnas en risk för att fler oskyldigt döms, särskilt om man bedömer fall baserat på tolkningar av kroppsspråk och vittnesmål utan fysisk bevisning.
Detta är dock en förenklad bild av rättssystemet, som också inkluderar en helhetsbedömning av alla omständigheter i varje enskilt fall.
Forskning visar att falska anklagelser om våldtäkt är ovanliga och uppskattas till omkring 2–8 % av alla anmälningar.
Det innebär att majoriteten av anklagelserna är baserade på genuina upplevelser, även om det kan finnas olika uppfattningar om vad som faktiskt hände.
Slutligen, att påstå att politikernas mål är att döma fler, oavsett skuld, är inte korrekt.
Fokus ligger på att säkerställa att rättvisa skipas för offer vars berättelser tidigare ofta avfärdades.
Ingen rättsordning är perfekt, men att ignorera samtyckesfrågan och dess betydelse skulle vara ett större svek mot både offer och rättssäkerheten som helhet.