De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

Nej det menar jag inte.

Statistiskt sett är det mestadels svenskar med hög IQ, hög utbildning, bra karriär och hög lön som inte skaffar barn.

De som är för dumma att förstå hur barn blir till, har dålig impulskontroll, låg IQ, arbetslösa, långtidssjukskriva med mycket fritid, är statistiskt sett de som skaffar flest barn.

Auktoritära religioner där kvinnan inte har något att säga till om är en stark faktor till ökat barnafödande.

Inflödet av negrer från muslimska länder är därför en explosiv kombination, medan hög progressiv beskattning av hårt arbetande svenskar för att försörja dessa invandrare är en extremt hämmande faktor för barnafödande bland svenskar.

Lite lustigt att de utan barn ändå skall ha ett boende som är gjort för en stor familj. kompisen har 7 rum i sitt hus tex. å dom är två.

Har barnlösa lågavlönade jobb bland de ni vet om? Jag är barnlös och lågavlönad. 33k i månaden. En pisslön.

Jag har tills vidare valt bort barn, men har inte festat pa 10 ar. Jag kanner ocksa till par med barn (fran innan jag slutade jobba) som festar och tar droger pa helgerna. Sa det finns nog bade och dar, men jag tror att du i generella termer har en poang med det du skriver. De som gillar att festa har nog farre barn i snitt, men jag gissar bara har. Jag tycker festandet bland barnforaldrar ar tragiskt ocksa, sa for mig ar det inte kopplat till barnlosheten, utan festandet i sig i kombination med alder. I min varld sa ar festande efter dryga 20 ars alder nastan lite pinsamt, men som sagt, var och en blir salig pa sin fason.

Det är för många barn i världen överbefolkning är ett stort problem. Varje barn som föds är en miljökatastrof!
Det som vill ha barn är hjärntvättade och vill föra sin löjliga familjs gener vidare därför att föräldrarna har inbillat dem att det är nåt särskilt. Stora egon. Ekonomiska migranter har inte en spänn och lever på bidrag och skaffar 6 barn, hur tänkte du nu, de ser barn som ett jobb och en inkomstkälla och en pensionsförsäkring. När ett barn föds så tappar föräldrarna all energi och dör i princip redan där. Det har gjort sitt i denna värld och är rökta. Så frågeställningen blir det omvända. Vad är det för fel på folk som skaffar barn?

Jag älskar att sova, va utvilad, skratta och ägna mig bara åt mig själv och mina intressen. Skönt att bara finnas till, chilla o ta det lugnt utan problem o göra det som faller en in. Mänsklighetens kommer ta död på sig själv inom kort. Tycker barn är jätteroliga och gulliga i en kvart sen blir man uttråkad och trött när man inser att det är ytterligare en självupptagen egoistisk narcissisk idiot som i framtiden kommer att få stora problem. Har många kompisar som springer omkring på nätterna o letar efter sina spelberoende alkoholiserade narkomaner till barn som förbrukar deras pengar och energi. Detta oavsett socialgrupp. De swishar 5000 hit o 5000 dit. Avkommor är stora svarta finansiella slukhål utan slut. Så jag har aldrig ångrat en sekund att jag skippa den galenskapen. Man dör ju bara ändå tillslut och i graven har man ingen nytta av att mina gener springer omkring på jorden.

Nu blir det helt egen erfarenhet: Ofta mindre egoistiska och måna om status och hur andra ska se en. Mer öppna och sköna individer överlag.

Alla som har barn vet ju att de hoppat i galen tunna. Men dom försöker övertyga sig själv inför andra att det är så roligt o fantastiskt. Det vill ju precis som knarkaren eller alkisen inte vara själva i misären utan de vill lura in dig i den skiten också. Avstå du kommer aldrig ångra dig. Usch o fy för barn. Det verkar inte alls roligt, utan jävligt tragiskt.

Sen är det väl med den saken som med allt annat. Saker och ting blir ju som det blir. Det är bara att gilla och omfamna sitt öde oavsett vad som sker. För vi styr inte så mycket som vi vill tro. Man får ta det onda med det goda.

Jag vill inte ha barn, o jag vill heller inte att min syster skaffar barn ens. O jag tror hon väljer bort det, även hon är över 40.

Men anledningen;
Jag skulle känna sådan oro för dom, när dom är ensamma ute och liknande. Jag är heller ingen bra förebild, har druckit en massa alkohol, knarkat o gjort atom-experiment i köket. Jag är ändå uppväxt i en bra familj där jag aldrig skulle klara av att vara en bra pappa som min egen. Jag trivs även bäst ensam, har bott ihop i ca 2 veckor o det gick mig på nerverna att inte få vara ensam. Förhållanden håller inte länge heller, har inte haft nått som varat över ett år ens.

Jag är diagnosticerad med asperger och medicinerar mot bl.a. paranoia, som skulle orsaka den oro jag skulle känna. Samt har jag haft andra psykiska problem o skulle aldrig vilja utsätta mina egna barn för sådant då det delvis är ärftligt. Det är även den oron jag skulle känna om min syster skulle ha barn.

Dessutom vill jag inte sätta barn till en värld som denna!

Skulle vara betydligt färre problem i samhället och betydligt lägre skatter om en del "människor" som har barn tänkte som de som väljer att inte skaffa barn.

Det tillför ju inte barnen någonting alls om du ser ner på deras föräldrar. En bra person på psyk är extremt tolerant. Du ska nog varken ha barn eller jobba på psyk. Tänk om ditt barn får självskadebeteende, det kan vem som helst få, och du sedan träffar en person som du själv på BUP som hatar dig...