Citat:
Delvis därför att de har svårt för största alternativet till rock, tradig fittmusik utan stake typ R&B, rap och hip hop. (När jag skriver fittmusik menar jag bokstavligen fittmusik alltså musik gjord av fittor för fittor.Och med arbetarklass menar jag i huvudsak människor som börjat och spenderat större delen av sina yrkesliv som olika typer av kroppsarbetare eller chaufförer eller liknande, även om en del av dem kanske har något slags kontorsarbete när de närmar sig femtio. Nästan uteslutande är det olika former av rockmusik som rullar i radion på bygget, på verkstaden, på snickeriet, i lastbilshytten etc. Sabaton och Hammerfall, Metallica, Iron Maiden, ACDC, Judas Priest och så vidare. Är de lite yngre än femtio så är det kanske Nickelback eller Linkin Park eller Green Day. Jag är inte helt påläst eftersom jag själv inte lyssnar på musik i någon större utsträckning, så detta är de jag kommer ihåg ur huvudet.
Men varför är det såhär? Varför dras samma typ av människor till den här sortens musik? Är det för att det är enkel musik där man inte behöver tänka? Enkla ackord, inga märkvärdiga tonartspiruetter utan mer ett mekaniskt malande som kliar lyssnaren på rätt ställe i huvudet samtidigt som denne sågar plank, kör truck eller sysslar med någon annan syssla som går att utföra utan att ha hjärnan påslagen?
Det är ett intressant fenomen. Den svenska motsvarigheten för generationen tidigare var dansbandsmusiken. Där var det lite samma sak. Enkla melodier med enkla budskap om fest och fylla, hjärta och smärta, sorg och svek. Tre-fyra ackord, kanske en saxofon om man ville jazza till det lite. Men även det var samma målgrupp, knegarna i radhusen. Det är deras barn som nu åker till Göteborg för att se Metallica spela, eller som drar på en skiva med Sabaton när fyllan börjar nypa på grillkvällen.
Det är väl att beteckna som folklig musik, men varför blev det såhär? Gruppinverkan via barndomen och kompisarna? Enkel musik som är enkel att ta till sig? För det är ju inte så att den här musiken spelas överallt. Och den spelades inte överallt förr heller. Det är inte så att Sabaton och Metallica har rullat varje dag på NRJ eller P3 senaste 30 åren.
Det var egentligen den här trådstarten som fick mig att fundera. Hur kan man vara så intresserad av rockmusik och varför är det alltid samma sorts människor som är det?
(FB) Sweden Rock Festival 2024
Men varför är det såhär? Varför dras samma typ av människor till den här sortens musik? Är det för att det är enkel musik där man inte behöver tänka? Enkla ackord, inga märkvärdiga tonartspiruetter utan mer ett mekaniskt malande som kliar lyssnaren på rätt ställe i huvudet samtidigt som denne sågar plank, kör truck eller sysslar med någon annan syssla som går att utföra utan att ha hjärnan påslagen?
Det är ett intressant fenomen. Den svenska motsvarigheten för generationen tidigare var dansbandsmusiken. Där var det lite samma sak. Enkla melodier med enkla budskap om fest och fylla, hjärta och smärta, sorg och svek. Tre-fyra ackord, kanske en saxofon om man ville jazza till det lite. Men även det var samma målgrupp, knegarna i radhusen. Det är deras barn som nu åker till Göteborg för att se Metallica spela, eller som drar på en skiva med Sabaton när fyllan börjar nypa på grillkvällen.
Det är väl att beteckna som folklig musik, men varför blev det såhär? Gruppinverkan via barndomen och kompisarna? Enkel musik som är enkel att ta till sig? För det är ju inte så att den här musiken spelas överallt. Och den spelades inte överallt förr heller. Det är inte så att Sabaton och Metallica har rullat varje dag på NRJ eller P3 senaste 30 åren.
Det var egentligen den här trådstarten som fick mig att fundera. Hur kan man vara så intresserad av rockmusik och varför är det alltid samma sorts människor som är det?
(FB) Sweden Rock Festival 2024
Delvis för att de är för ointresserade och slöa för att aktivt söka musik som inte spelas på typ NRJ och P3.
__________________
Senast redigerad av araka 2023-11-14 kl. 16:51.
Senast redigerad av araka 2023-11-14 kl. 16:51.
