Citat:
Ursprungligen postat av
Krakem
Precis. Jag skall inte säga ”västerländskt” då jag bara har svenska erfarenheter när det begav sig men som de facto pansarskytte (eller ja, skyttesoldat på mekaniserad brigad) så är det ett sådant förfarande som du beskriver. Mekaniserade fordonen är bara understöd och tanken är att dom skall göra minsta möjliga. Ju tyngre dem är ju mer skall dem försvaras etc. Du går aldrig, aldrig in med stridsfordon som spjutspets i en bebyggelse.
Jag gjorde GU på stadsskytte. Vi samverkade med både mek och pansar. Det blev alltid cirkus och nederlag när de initialt ryckte fram som lätta brigaden på Krim. Funkar bra i terränglådan men väldigt illa i Sthlm city eftersom man blir för utsträckt på nolltid och sedan avskuren och nedkämpad. När de hade lärt sig att samverka med oss och i huvudsak ge understöd till skyttets framryckning så gick det oftast mycket bra. Får medge att det var kul att vara b-styrka mot mek i SiB. Det var dock mindre kul att som infanterist vara b-styrka mot pansar/mek i småbruten terräng.. Inte bli kul att bli jagad av pansar ens på övning. 😆
Jag fattar varför det där sättet att strida är svårt för pansar och mek eftersom de är skolade och organiserade för att gå på offensivt och kringgå och gå på igen. SiB är mer metodiskt tills man gör inbrytning och då är det offensivt för hela slanten men bara i anfallsmålet, sedan säkrar man. Två väldigt olika filosofier.
Kan tänka mig att Israels pansar och mekförband, som jag tror är vad vi ser, inte direkt är utbildade för SiB utan för att utföra manöverkrigföring i öppen terräng (vilket IDF varit oerhört bra på). Då blir det kanske så där lite utspritt med en stridsvagn här och ett pansarskyttefordon där och att alla sitter och trycker i fordonen och inte vill sticka ut huvudet.