Citat:
Ursprungligen postat av
misteriosa
Hej!
Jag överväger att studera psykologprogrammet men har några funderingar som jag önskar att psykologstudenter/yrkesverksamma psykologer kan ge svar på. Jag vet inte om det är möjligt för mig att bli antagen då mina betyg egentligen inte räcker hela vägen fram men funderar på att läsa in franska på gymnasienivå för att få mer meritpoäng samt göra högskoleprovet igen. Jag har egentligen alltid velat bli psykolog, men tog studenten år 2017 och det fanns då inga möjligheter för mig att bli antagen, så gjorde som alla studievägledare sade och valde socionomprogrammet för det studerar alla som inte kom in på psykologprogrammet. Jag har inte varit riktigt bekväm med min utbildning sedan första terminen och påbörjar sjunde(sista) terminen i augusti så kommer få ut min socionomexamen i januari. Jag vet om att det finns möjlighet att studera till psykoterapeut efter min nuvarande utbildning men det tar så lång tid så att det känns mer värt det att studera psykologprogrammet.
Min första fråga rör svårighetsgraden på matematik under programmets gång. Jag är väldigt svag i matematik och tycker inte om exempelvis grafer eller ekvationer. Under socionomprogrammet har vi läst statistik och kvantitativ metod (med t-test, pearsons, n-värde, anova osv. Jag klarade denna tenta men fick göra omtenta så klarade den på andra försöket men då med ganska god marginal (var närmare VG än U). Jag har hört mycket om att man läser mycket statistik på psykologprogrammet, hur avancerat är det och finns det några exempeltentor så jag kan se nivån?
Min andra fråga rör hur man ska vara som person. Mina anhöriga tycker inte att psykologyrket passar mig alls. Jag uppfattas tydligen som en ''hård'' person snarare än mjuk, och jag tar ofta på mig ledarrollen. Jag är inte rädd för att ta plats, säger ifrån och är i allmänhet en person som är väldigt rak i min kommunikation. Jag är bra på att se lösningar och skulle själv instämma i att jag är en dominant person. Är detta ett bekymmer som psykolog att ha dessa personlighetsdrag?
Min tredje fråga rör psykologprogrammet i allmänhet, vad tycker ni är det bästa respektive sämsta med utbildningen?
Min fjärde fråga rör yrkesverksamma psykologers situation. Vad är en vanlig ingångslön och hur är löneutvecklingen? Upplever ni att ert yrke har hög status? Vad gör man på en vanlig arbetsdag, just i ditt jobb som psykolog?
Man blir inte psykoterapeut på Psykologprogrammet heller utan det är en påbyggnad på samma premisser som för socionomer.
Gällande matematiken och statistiken har jag svårt att tro att den skulle vara svårare på psykologlinjen än för socionomlinjen. I grunden behövs kunskap om samma typ av data/matematik/statistik för att kunna utläsa data i vetenskapliga artiklar på ett vettigt sätt. Är du på nivån att du diskuterar anova och Pearsons är du antagligen långt före många andra.
Vad anhöriga tycker är sekundärt. Deras bild av hur en psykolog ska vara baseras antagligen på film och TV. Det är klietens uppfattning och behov som är centralt. Alla klienter vill inte ha en skäggig man med mocka-patchar på kostymen som säger "hmmm..." eller en äldre dam i kulturtantsoutfit som dricker te och "ber dig utvekla mer". Den lugna och lyssnande stereotypen är bara en sort av många. En stor del klienter företsäller jag mig vill ha rak kommunkation. Det är trots allt ett forum för förändring i slutändan, inte en evig plats av mjukt lull lull och trygghet.
Det bästa med utbildningen är hur väl man utgår från verkligheten, (mycket föreläsare utifrån som också är verksamma psykologer) och det sämsta (jag ser dock inte det som något dåligt men något som kan vara jobbigt) är hur man hela tiden ökar sin självmedvetenhet, vilket kan skapa jobbiga känslor, men det i sig är ju en del av att växa i rollen.
33-37k i månaden är ingångslönen sist jag kikade.
