Kommunism i västvärlden?

Om man räknar på alla EU:s invånare så tror jag att EU har bidragit till mer välstånd än om varje land hade fungerat för sig själv men att Sverige som initialt var rikare än genomsnittet hade tjänat på att stå utanför med bara ett frihandelsavtal.
Kanske kommer Sverige bli så fattigt att EU lönar sig pga av Sverige då är i allians med Grekland, och Spanien som aldrig hade varit där de är idag utan Tyskland, Benelux, Skandinavien och Storbritannien.

Många lãnder idag som kallar sig kommunistiska men som glidit över til diktaturer. Kina har ju nu sin Statskapitalism, inte ens fri sjukvård.

Det där flyter ju ihop med diktaturer av olika slag. Ekonomi är ju ett mindre inslag i all dessa staters hantering av förtryck av medborgare och oliktänkande. I grunden kanske det är så att kommunism är planekonomi och och fascism något annat men hur ska vi definiera dragens Kina i så fall?

Kommunistiska länder är ofta enpartistater, där kommunistpartiet i verkligheten har makten att kontrollera alla delar av samhället. Det vill säga att det hålls val där, men det är inte fria val och befolkningen har inte yttrandefrihet eller rätt att organisera eller bilda politiska partier. Däremot har styret insett att marknadsekonomi är en överlägset bättre form för att landet överhuvudet taget ska fungera, det leder alltid till det

Diktatur är nog generellt ett bättre ord.

Västen är vel på veg mot en slags Statskapitalism som Kina. Tror du blandar lite, själv om västen verkar bli mer PK och tryckande är inte det det samma som kommunism.

Finns så många slags kommunismer också, for Marx var kommunismens ideal frihet faktiskt.

Planekonomi är vansinne eftersom det lägger alla ägg i samma korg.

Oavsett hur goda intentioner man har så är människan hierarkisk. Det finns alltid människor som är mer dominanta än andra. De tar över och skapar sitt tyranni.

Vidare behöver människan både incitament och konkurrens för att frodas.
Kommunismen tar bort dessa incitament.

Helt klart är det så. Socialistliberalism kallar jag det. Ekonomisk frihet men ideologisk ofrihet. Allt inom woke bygger i grunden på marxistiska teorier om olika kollektiv där vissa är förtryckta och andra förtryckare utifrån vilka de är.

Ja, men då ger jag Emoll lite rätt endå, om premissen är Marxistisk kommunism.

Först måste man definiera vad framgång är. Ekonomiskt sett kan det bara bli att som land tjäna så mycket som möjligt till minsta möjliga insats,
inte som tusen olika och motstridiga intressen i ett land som slåss om samma kaka utan att något nytt åstadkoms.
Inte för att jag tror att nobelpristagare plus Warren Buffett och Company vore de bästa men de hade varit betydligt bättre än de 349 tjockskallar i riksdagen idag som sitter där för status, egen vinning och karriär.
Många är inte tjockskallar men det går inte vara något annat än en tjockskalle om man ska lyckas i Sverige.
Det hörs bra med fri konkurrens, marknadsekonomi osv. Folk tror och ser möjligheter att alla kan bli Bill Gates men fri marknadsanarki går att jämföra med en skola utan läroplan och utan skolplan.

Det finns inga framgångsrika länder med kommunism.

Kommunism fungerar alltid dåligt.

Crazy Nicola Tesla vill jag inte lita på.

I tidningen Ny Teknik skrivs det insändare i valtider lite då och då om att vi ingenjörer borde styra landet istället för ekonomer, jurister och politiker med kortare utbildningar. Vissa vill starta ett ingenjörsparti. Argumenten brukar vara att ingenjörer är tränade i logisk-matematisk problemlösning, i att strukturera stora problem i små och att planera stora komplexa systemlösningar. Men ett samhälle är inte en maskin, instrumentellt tänkande är farligt för att då respekteras inte individens rättigheter, och komplicerad social ingenjörskonst kan gå till överdrift. De som föreslår detta blandar ihop politikerrollen med tjänstemannarollen. Politik handlar inte om att hitta matematiskt optimum och lösa logiska problem - det lägger man på tjänstemän och experter som mycket väl kan vara ingenjörer, men även statistiker, ekonomer, jurister, forskare inom andra ämnen kan lösa sådanna problem. Politik handlar istället om överväganden, att balansera och väga olika gruppers intressen och värderingar mot varandra. Värderingar handlar bl.a. om empati med drabbade människor och uttrycks ofta i känslor. Politiker ska kunna leda, lagstifta, budgetera, förhandla, debattera, förankra, agera etiskt, och vara förebilder för väljare som identifierar sig med dem. Vi ingenjörer är inte bättre på sånt än någon annan, men vissa ingenjörer ha en attityd mot användare, kunder och andra yrkesgrupper som innebär att de är dåliga lyssanre och inte vill ta tillvara dessa gruppers expertis.

På samma sätt har många tidigare chefer och projektledare inom industrin - ofta gamla ingenjörer - numera anlitats som konsulter för att effektivisera offentlig sektor med metoder hämtade från näringslivet. Detta leder till så kallad NPM (New public management) som ofta får kritik. Respekten för sakkunskapen och experterna har försvunnit. Gamla institutioners rutiner, traditioner, kvalitetstänk, tjänstemannaansvar och etiska riktlinjer har utvecklats efter lång samlad erfarenhet av hur man bäst undviker olika kvalitetsproblem. Dessa har ersatts av ekonomiskt tänkande, och av beslut av icke-experter. Istället för att göra sitt egentliga jobb och agera som ansvariga ledare får statstjänstemännen slösa tid på byrokrati, att dokumentera och samla statistik så att de som inte är experter ska kunna kontrollera och övervaka besluten.

Ekonomiskt kan socialism funka bra, åtminstone till en viss gräns, medan andra värden kan fungera sämre. Den ekonomiska utvecklingen har ofta hindrats av västvärldens handelsbojkott och dyr militär upprustning.

Kina har haft en imponerande ekonomisk utveckling, snabbare än de äldre kapitalistiska tigerekonomierna vad jag kan förstå. Efter ekonomiska reformer som initierades i slutet av 1970-talet under Deng Xiaoping, övergick Kina från en strikt planekonomi till en "socialism med kinesiska särdrag", vilket inkluderade element av marknadsekonomi. Detta ledde till betydande ekonomisk tillväxt, och Kina blev en av världens största ekonomier på kort tid.

Vietnam har, sedan "Đổi Mới"-reformerna på 1980-talet, övergått från en planekonomi till en socialistisk marknadsorienterad ekonomi, vilket har resulterat i imponerande ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning.

Kuba har haft en imponerande väl utbyggt hälsovård och bra folkhälsa.