Citat:
Håller med. Just korea-halvön är ett bra exempel. Det var väsentligen samma förutsättningar. Samma slags människor, språk och geografi.Det är bara att se skillnaden mellan Nord och Syd-Korea så förstår man skillnaden. Samma folk, samma utgångsläge, men helt olika utfall.
Socialistiska stater kan prestera på olika elitprojekt, som rymdraketer eller atombomber och raketer som rocket man. Även långdistanslöpare, även om jag anser att man har ett genetiskt försprång där. Annars skulle Etiopien kunna dominera på samma sätt inom kort-distans där det är andra negrer som dominerar.
Däremot kan socialistiska länder aldrig ha en bärkraftig ekonomi. Den baseras bara på vilka naturresurser man har. Den vidareförädling man sysslar med har i stort sett alltid ett nollresultat eller t.o.m. förlust, beroende på det socialistiska systemet, som aldrig fungerar. För att det ska göra det, måste alla vara övertygade socialister och tro på idén. Men i praktiken är de riktigt övertygade sällan mer än 10% av befolkningen. De övertygade finns i nomenklaturan och producerar inte, utan försöker tvinga icke-socialisterna, som saknar övertygelse att producera.
I socialistiska länder finns bara två klasser. Nomenklaturan, de förtyckande och folket, de förtryckta.
Socialistiska stater kan prestera på olika elitprojekt, som rymdraketer eller atombomber och raketer som rocket man. Även långdistanslöpare, även om jag anser att man har ett genetiskt försprång där. Annars skulle Etiopien kunna dominera på samma sätt inom kort-distans där det är andra negrer som dominerar.
Däremot kan socialistiska länder aldrig ha en bärkraftig ekonomi. Den baseras bara på vilka naturresurser man har. Den vidareförädling man sysslar med har i stort sett alltid ett nollresultat eller t.o.m. förlust, beroende på det socialistiska systemet, som aldrig fungerar. För att det ska göra det, måste alla vara övertygade socialister och tro på idén. Men i praktiken är de riktigt övertygade sällan mer än 10% av befolkningen. De övertygade finns i nomenklaturan och producerar inte, utan försöker tvinga icke-socialisterna, som saknar övertygelse att producera.
I socialistiska länder finns bara två klasser. Nomenklaturan, de förtyckande och folket, de förtryckta.
Men medan Nordkorea med kommunism sedan krigsslutet legat på samma nivå av BNP/Capita fram till idag, så har Sydkorea med stort inslag av liberalism haft en enorm tillväxt. Nordkoreas BNP/Capita är ungefär som Sverige hade i början på 1800-talet. NK har nog inga råvaror dom kan utvinna och sälja. Och då har dom svårt att köpa bättre produktionsmedel från kapitalister, och så blir det ingen tillväxt. Staten kan inte ordna tillväxt.
Producera lite taffligt kan man nog göra med kommunism. Men det finns inga incitament eller mekanismer för att ordna tillväxt. Trabanten utvecklades inget från 1962 från till produktionen upphörde 1991. Inga förbättringar. Medan bilar i kapitalistländer utvecklades mycket under alla de åren.
Venezuela hade nog den högsta BNP/Capita i Sydamerika för 64 år sedan. Men ligger kvar på samma nivå. Trots att man kan utvinna olja och sälja med betydande förtjänst. Där kan man nog inte säga att det är kommunism som gäller, utan mer en hög grad av socialism. Välfärdspolitik som en del skulle säga.
