Ångest av MS Estonia

Jag säger då det. Dagens ungdom.

Det är helt normalt för tonåringar och unga vuxna att vara lite histrioniska och överdramatiska - det hör till den psykologiska process som alla genomgår för att bryta sig loss känslomässigt från ens föräldrar. Men att ungdomarna tillskriver sig själva diagnoser är ett modernt fenomen.

Hur står det till i vardagen, TS? Har du några egna problem?

Flirtar du mycket, får du ragg och avslag?

Blir du osams med folk öga mot öga ibland?

Pratar du mycket med främlingar (i verkligheten)?

Hur ofta umgås du med vänner (utan teknologi emellan er)?


Kort sagt: hur ofta uppstår känslomässigt stimulerande situationer i din vardag?



Dina tankar om MS Estonia är inte psykisk ohälsa. Ej heller den "ångest" du tror du får av detta. Ditt problem är att du har ett sunt och helt normalt behov av att få vara känslosam då och då, och att för få tillfällen erbjuds för detta ändamål i verkligheten.

Men visst, om du vill stämpla dig själv med något diagnosliknande så kan du kolla upp "maladaptive daydreaming".

Och lyssna inte på tomtarna i tråden som tycker att ditt slentrianmässiga dagdrömmande är ett tecken på intelligens eller liknande - de flesta av dessa har riktiga diagnoser, är arbetslösa och har väldigt lite erfarenhet av umgänge i alla dess former. Att lyssna på deras råd om dagdrömmande är som att fråga en paranoid människa om staten kan ha installerat en kamera i ditt kylskåp. Svaret kommer alltid vara "ja".

Det är klart man tänker på sånt eftersom det var så dramatiskt. Folk satt och drack i baren eller nuppade eller vad de nu gjorde och sen bara *pang*. Vad är det som händer? Efter en knapp halvtimme obarmhärtigt iskallt vatten och ångestskrik.

Åkte själv med Estonia nästan precis ett år innan förlisningen och kan fortfarande återge delar av interiören i detalj. Allt detta ligger nu på havets botten.

Ta det som en lärdom av andras olycka. Hamna inte i samma situation själv. Om du ändå hamnar i den situationen så ska du i förebyggande syfte redan veta vad man ska göra för att överleva.

Försök också att inte tänka på det alltför mycket. Märker du av att tanken på Estonia (eller något annat hemskt som du inte kan göra något för att ändra) kommer så gör nåt som bryter den tanken. Det kan vara vad som helst, gärna nåt kul men annars nåt du har nytta av t. ex. städa med kul musik som sällskap eller gå ut och gå eller ring nån som brukar få dig att må bra.

Läs om ön Nazino i Sibirien så verkar inte Estonia så pjåkigt.
Tusentals sovjeter som dumpades på en ö utan förnödenheter där dom åt upp varandra.
https://en.wikipedia.org/wiki/Nazino_tragedy
En flicka ska ha varit under en vakts beskydd. En dag var han tvungen att lämna henne ett tag och hon blev då infångad av ett gäng som band fast vid henne vid ett träd och åt upp henne levande.
God natt!

Fy va fräckt att ha en sådan inlevelseförmåga. Funkar den liknande med böcker, film och manga också?

Det är den värsta tidningsrubrik jag sett i hela mitt liv (jag är 55+). Expressen på förstasidan med största bokstäver: "800 döda". Jag blir tårögd när jag tänker på den.

Den som var med vet att det stormade som bara den i Stockholm och träd blåste ner.

Jag har läst många artiklar om detta. Så fruktansvärt inkompetent personal och kapten (alla från Estland), han gasade på full gas i värsta stormen medans de mycket säkrare skeppen Viking och Silja med finsk personal avvaktade och tog det lugnt. Kaptenen och öststatsinkompetens dödade 800 människor.

Särskilt har jag memorerat stämningen i fartyget, när folk istället för panik får ångest och blir helt passiva och knappt kan gå uppför en trapp, andra som överlevde har berättat om en konstigt gnyende som de aldrig hört förut.

Paniken att hoppa ut i 5-gradigt vatten i storm i absolut kolmörker. Och räddningsflottarna blåser upp-och-ner och undersidan var SVART så de syntes bara inte i mörkret. Detta är ändrat nu.

Att det fanns människor som simmade ifatt en flotte, men sparkades ut, de fick inte plats.

Det fantastiska fotot från en kille som sitter på Estonias köl, skeppet är upp och ner, han klättrar upp och tar ett foto med sin kamera i hopp om att blixten ska synas, och det sitter en annan människa längre bort på kölen som kommer med på bilden som publiceras i expressen. Någon som kan länka den bilden?

Lösningen på TS ångest är att inte gräva mer i frågan utan ta ett års paus helt från ämnet. Man kan också söka på STOICS på youtube, finns bra filmer om hur man inte ska gå igång på andras olycka utan bevara ett stoiskt lugn inför saker som man ändå inte kan påverka. Bra 2000 år gammal livsfilosofi för ett lyckligare liv.

Sewol katastrofen då?
Den var ju relativt nyligen och det var mest unga elever som dog helt i onödan för fartygsledingen sa dom skulle stanna i kabinerna.

How does this help? TS pratar om sin ångest och du gör en berättelse som bara spär på ångesten, som faen… 😂 Wtf.

TS: din känsla är förståelig. Jag minns fortfarande exakt var jag stod som barn, när jag fick se nyheten på TV. Såna här katastrofer kan absolut ha en stor påverkan på människor, särskilt om man har en stor inlevelseförmåga.

Har väl bara enkla tips, men ändå:
- Försök fokusera på andra, mer glädjefyllda saker. Feelgood-filmer, realityserier (finns några få av hög kvalitet). Fantasyfilmer. Osv. Samt så klart positiva aktiviteter i vardagen såsom träning och umgänge med personer du gillar.

Om ångesten blir så pass att den tar över mycket tid och energi i din vardag, så bör du nog söka kontakt med vården. Du kanske behöver lite KBT eller dylikt.

Slutligen vad du än gör, läs eller se inget mer om Estonia eller båtkatastrofer, just nu iaf. Lycka till! 🌸

Har du andra diagnoser?

Du kan ta det helt lugnt, alla ska vi dö. Absolut alla, det är bara en tidsfråga. Några drunknar, andra brinner upp, några dör i sjukdom eller svälter ihjäl på ett ålderdomshem. Det är hårt, men det positiva är att man dör bara en gång. Inget att oroa sig över, det är livet.

When death smiles at you, all a man can do is smile back.

Du beskriver vart ångest får sin kraft ifrån utan att förstå det själv. Du behöver acceptera att du inte har kontroll över livet mer än dina egna val.
Släpp taget och flyt med...
Du kan inte kontrollera allt.
Om du befinner dig i en situation som känns övermäktig så kommer du i slutändan vara ok, även om döden är det definitiva som inträffar.

Titta på en jävla massa porr istället då. Då kommer du sluta tänka på MS Estonia.