Ångest av MS Estonia

Ok jag levde när detta inträffade. Och nog var det inte vackert, men de som ville överleveva och hade kapaciteten gjorde det.
Men du behöver inte reflektera över det.
Antingen så har man det eller inte.

Ja jag kan tänka mig att det var fullständig panik och dödsångest bland väldigt många. När slagsidan blev så pass kraftig att man inte längre kunde ta sig från mittgångarna till sidodörrarna, och folk gled ned och hamnade i en stor hög på den motsatta sidan. Man kan se i rapporterna från dykningarna att väldigt många döda ligger just i dessa utrymmen. För att inte tala om dem som blev fast i mittgångarna när väggarna successivt blev till golv. Och så totalt mörker på det när strömmen gick.

Det är helt naturligt. Att känna sig in i människors sista tankar i livet är en del av utvecklingen, likaså existentiella kriser. Det är ett sätt att bygga en slags mental resiliens. Tänk på du, det kommer gå över till slut.

Lustigt. Jag minns när Estonia s}önk, och jag har knappt aldrig ägnat henne en tanke sedan dess, annat än vad gäller den sedvanligt tafatta hanteringen av sedvanligt korkade svenska myndigheter och konspirationsteorierna som följde i kölvattnet (pun intended).

Jaha, 852 pers dog? Det var väl inget - 4341 personer dog mindre än 5 år tidigare i en färjeolycka i Filippinerna.
1000 personer dog mindre än två år senare när en färja sjönk i Tanzania. 1863 personer dog i en färjeolycka i Senegal 2002. Över 1000 personer dog när en färja gick till botten på Röda Havet 2006. Osv., osv.

Inte för att jag brydde mig om någon av de olyckorna heller - tvärtom, det var ju bara brunhudingar som dog, så det var egentligen bara positivt. Men poängen är att Estonia var en dussinolycka som en förkrossande majoritet av världens befolkning inte ens känner till, och i de allra flesta fall då de gör det skiter fullständigt i. Att du sitter och ojar dig över en olycka du inte ens var med om eller är indirekt berörd av tyder mest på att du har någon slags mentala problem. Isåfall - lycka till med den information jag just gav dig; du lär ju nu känna fyrdubbel ångest bara av att tänka på den Filippinska olyckan.

Låter som det är något annat som spökar och Ms estonia bara råkade hamna i mitten. Slutat med några läkemedel på sistone eller någon förändring i någon dos? Tar du droger? Tagit droger?

Skuldbelägger du Gardell för dina upplevelser, eller var det endast en slump att just hans skildringar gjort dig störd?

Samma här! har känt så sedan det hände och de där undervattensbilderna visades på TV, får ångest varje gång jag ser en skymt av dem.

Tycker också Estonia är den mest ångestframkallande katastrofen.
Vet inte varför riktigt, kanske för att det gick så snabbt och att man hade så lite tid på sig att ta sig ut.

Tar du antipsykotika?

Skulle du ha samma problem med Titanic?
Det kan ju tänkas du är en av de som var med på fartyget och dog? (dvs jag räknar med att det finns reinkarnation)
För övrigt var det en hel del som satt apatiska när fartyget fick slagsida. Satt bara kvar - ett intressant fenomen. Människor har blivit som boskap!

Har du testat att konfrontera din rädsla? T ex genom att åka Stockholm - Tallin T/R i c-hytt?

Wilhelm Gustloff,där har du en fartygskatastrof som får ALLA andra att blekna...