Hur förklarar du att just du finns?

Det borde ha funnits oändligt många andra möjligheter till att just du och jag föddes och lever nu. Big bang hade kunnat uppstå senare, inte alls eller på annat sätt. Dinosaurierna överlevt, Jupiter inte funnits, mormors farfar kunnat gå en centimeter annorlunda för 1000 år sedan, hans spermie landat aningen snett.
En regndroppe fallit annorlunda för miljoner år sedan och påverkat allt i ett annat kaotiskt förlopp som gjort världens öde helt annorlunda. En bil hade kunnat köra över din mormor eller din mamma ätit p-piller eller gjort abort, osv.
Trots dessa troligen oändligt många andra möjligheter så finns just du nu. Hur förklarar du det?

Flummiga teorier om gudar passar nog bättre i konspirationer, religion, paranormala fenomen och ockultism. Oavsett vilket så är det inget svar utan förflyttar i så fall bara frågan till varför en gud fanns.

Slumpen gav detta utfall.

Hur sannolikt är det att pricka i nummer tex 1 i en oändligt lång talföljd där nummer 1 betyder så som det blev... Varför blev det inte istället nummer tex 623 eller 9492343^10, whatever...

Hur jag förklarar att jag finns? Jo, allt det där som kunde hända som innebar att jag inte skulle finnas hände inte. Därför finns jag.

Något måste hända. Hade inte just detta hänt, så hade något annat hänt, som inte heller hade varit mer sannolikt från början. En viss spermie vann racet, men hade inte den vunnit så hade det ju blivit någon annan och därmed en annan individ.

Ur ett kosmiskt perspektiv är du och jag alltså oändligt osannolika missfoster... Kanske uppstod ingen av oss utan istället var det måhända bara tron på jaget och upplevelsen av oss själva som succesivt blev till och växte sig starkare när våra köttmassor kom till existens.

Vad jag menar är att det kanske blev 623 eller vilket annat tal mellan 1 och oändligheten istället för nummer 1 men att detta kvittar för vår upplevelse om att det är "nummer 1".
Dvs att vilket nummer det än blir och hur och när det än kommer till så blir "vårt" medvetande resultatet. Att medvetandet skapas och alltid finns i existensen och upplevs i denna tydligen ofrånkomliga sannolikhet.

Allting som lever och har levt och som kommer leva kommer från samma källa av medvetande som skapade denna möjlighet att få lära sig om och uppleva sig självt ur olika slags perspektiv, därför lever just jag.

Ditt medfödda ego vill få dig att tro att du är speciell, att det är anmärkningsvärt att just du blev till. Så är dock inte fallet ur ett objektivt perspektiv.

Du kan lika gärna ta upp en gruskorn från marken och fundera över hur oändligt många tillfälligheter som ledde fram till att just det gruskornet bildades. Ur en rent objektiv synvinkel så är den enskilda människans existens inte mer speciell än det enskilda gruskornets.

Ni utgörs båda bara av ett stycke materia vara form och egenskaper slumpades fram genom en rad slumpmässiga händelser.

Det organet som intar information, tänker, resonerar, analyserar, tror, drömmer och värderar har konstruerat en konceptuell modell utav sig själv och kallar detta för ett "jag". Den konceptuella modellen finns ju uppenbarligen, men det är också allt den är i slutändan.

Existerar man så mycket att man inte existerar, så existerar man rätt mycket.