Hur förklarar du att just du finns?

Jag räknade till oändligheten och slutade vid det högsta primtalet.

It was just meant to be.

Det som kanske gör mig som mest häpen är att allt väder i jordens historia behövt följa precis de skeenden det gjorde, följt det precisa mönster det gjort, för att vi skulle kunna nå fram till våra enskilda existenser.
Om vi hade haft makten att flytta på en vindpust för 100 miljoner år sedan - hade det påverkat?
Hade någon insekt påverkats? Mängder med insekter? Något frö, eller pollen som virvlade i luften? Vad hade hänt om en blomma, en buske eller ett träd hade landat och slagit rot 3 meter längre bort än det gjorde? Vad hade det blivit för följder? Hur många insekter, kräldjur, fåglar och andra växter hade påverkats av den förändrade positionen? Hur många fröer och hur mycket pollen hade virvlat förbi växten på ett annat sätt och landat på ett helt annat ställe jämfört med om det inte fanns någon växt där att påverkas av? Hur hade deras "nya" positioner i sin tur påverkat andra fröer och pollen längre fram?
Fåglar som plötsligt landar och häckar längre bort innan de flyger in över människobyn och påverkar människor och deras befruktningstillfällen, något som har någon roll? Japp, det kaotiska systemet är påverkat och kommer förr eller senare oundvikligen leda till förändringar på enorma nivåer för alla andra individer på planeten, förändringar som sen skapar nya förändringar, och så är kaozet igång.

Hur många större buskar och träd genomgår sina livscykler utan insekter och fåglar som påverkas av dess position innan de i ett senare skede påverkar människor på något sätt?
Kan vi kanske anta att allt väder miljarder år tillbaka och alla exakta positioner för NÄSTAN alla växter - sly, buskar, träd, skogspartier, urskogar... svampkolonier, tång och sjögräs - på något sätt i dess livstid påverkat liv omkring som i sin tur i följande led av händelseförlopp förr eller senare hade påverkat människor och deras fortplantning (och de där hundra miljonerna spermierna som finns i varje sats och som är högst känsliga för minsta förändring om nu en viss individ ska vinna racet till ägget)?
Jag hoppas att du tänker att ja, så är det.

Flera vill få dig att inte känna dig speciell, få dig att tänka att inget särskilt har hänt, att du inte behöver hålla på och hylla din egna existens särskilt mycket - din existens är inte så mycket värd. Kanske är det jantelagen som spökar, jag vet inte. Självklart ligger det i viss utsträckning någon form av sanning i det som påstås, att hade det inte varit du så hade det varit någon annan, men det är inget som ska hindra oss som individer att i den mån vi kan försöka uppskatta våra existenser så mycket vi kan nu när vi har möjligheten att suga åt oss av de otroliga omständigheterna som fört oss till vart vi är idag.
Vinner grannen på lotto så säger ingen till denne att ja men om det inte var du så hade någon annan vunnit - se nu för fan inte till att njuta så mycket och tro att du är speciell. Kan tycka att samma borde gälla i det här fallet.


Bra svar. "Jag tänker, alltså finns jag".
En människas vidd är enorm är en tanke jag inte kan släppa. Miljoner människors sammanfattade vidder vore en gigantiskt mängd tillgänglig information, som många alltså ser som tänkbart att vi som enskilda individer skulle kunna frammana ur våra (solipsistiska?) hjärnor (?).
Då vore vi ena otroliga superentiteter, eller förlåt... jag vore det. Gudomlig.
Kanske önsketänkande hos många som har svårt att känna sig små och obetydliga, ej utvalda?
Hmm.. varför inte vara ALLT istället? Det är väl en mysig tanke bland miljoner andra jag kan klamra mig fast vid?

Varför skall jag förklara det uppenbara? Jag finns, punkt. Bevisbördan ligger på den som tvivlar!

I am that, i am,

Vi är alla skapade på grund av olyckliga omständigheter, sedan försöker vi var och en göra det bästa av situationen. Vissa tycker att det finns en mening med livet och vill göra det så innehållsrikt den korta tid vi har, andra tycker att livet är meningslöst och betar bara av åren, en del avslutar det tidigare.

Gemensamt för oss alla är att vi i slutet inte har varit värda någonting alls. Bara de närmaste sörjer, resten av jordens befolkning vet inte ens om att du har existerat, och de som sörjer dig kommer alla ändå en dag att dö, så vad du har betytt för dom under deras liv visar sig ha varit helt i onödan. Det hade varit lika meninglöst att inte ens bli till.

Ändå tragglar vi på, dag efter dag, månad efter månad, år för år och intalar oss var och en att vi på något vis är speciella och att tiden här i livet är viktig. Egentligen strävar vi alla efter att vara en kopia av grannen för att på något sätt passa in. Samma drömmar, samma mål, samma kläder och beteende, allt är lika meningslöst som det ser ut när man tittar ut genom fönstret. Fyfan, vilka äckel vi alla är!

Hade det inte varit bättre att slippa allt det här och göra något annat istället? Vem vet vad för valmöjligheter det finns förutom vår meningslösa existens här på jorden.

Jag förklarar det som maximal otur. Trots att alla odds var på min sida, blev jag född och tvingas således, som alla andra olyckliga födda, genomlida en tillvaro präglad av lidande under ett antal årtionden innan existensen lyckligtvis upphör, och jag återgår till tillståndet att medvetandemässigt inte finnas.

Vad är meningen?

Att skapa din egen. Det finns mycket du njuter av. Skapar du förutsättningarna för att kunna uppleva mer av det du njuter mycket av så är du ju på gång och lever för fullt, och njuter.

Det mesta man njuter av är antingen svåråtkomligt eller straffar en i slutändan, medan lidandet alltid är gratis och lättillgängligt.

Kan skriva under på det också, iaf att njutningen är svåråtkomlig i många fall och att lidandet har en benägenhet att vänta runt de flesta hörnen. Jag blundar inte naivt för världen omkring även om vissa tycks tro det. Det gör ont varenda dag, tror knappt en dag går utan att jag tvekar på det vettiga i det hela. Men jag är glad för de insikter jag fått som ändå gör att jag aldrig ger upp utan gör vad jag kan för att snabbt ruska av mig de där negativa tankarna och fortsätta sträva efter det jag tror på och vill uppnå.

Räcker med att fråga mig själv det som den här tråden handlar om - hur blev jag till egentligen? Ge frågan ordentligt med utrymme att gro i mig. Varför finns just jag?
Bra trådstart med en frågeställning som det inte råder några tvivel om är något människor behöver påminnas om, och tvingas svara på, inför sig själva. Tycker jag iaf.

Enkelt min väna moder idkade sexuellt umgänge med en man som sprutade in ett antal spermier i henne och jag vann i egenskap av att vara den bästa simmaren i den miljön, frågor på det?

Ingen överhuvudtaget. Men ändå skall folk fortsätta skaffa barn.