Citat:
Ursprungligen postat av
rolemodel
Vad har ni för tips för överlevnad?
Det ska nu spenderas 4 veckor, dag ut, dag in, med dygnet-runt passning av barn och sambo. Klagomål på att man inte klippt häcken, renoverat fönstren, målat kåken, byggt 400kvm trall, poolen är för kall, det är ogräs i hennes egna jävla växt odling,
Osv osv osv.
Skrik, bråk, pip, gnäll.
Vad gör man? Förutom att bara fokusera och tänka att det bara är 4 veckor till man får börja jobba igen?
Du låter som en wending-machine där betalfunktionen har kopplats förbi. När du inte levererar på det nummer dina familjemedlemmar knappar in blir de väldigt arga på att du är en usel maskin.
För att ta ett annat exempel för att belysa vad jag menar. Min kusin stod i kassakön med sin mor. Han sa; mor - jag vill ha en serietidning. Varpå hans mor svarade; Självklart min son, du har ju egna pengar så köp du en serietidning om du vill.
Efter en stunds tystnad öppnade kusinen så åter munnen och sa; - Mor, jag behöver ingen serietidning.
Vad jag läser och hör i ditt inlägg är att de saker som sker inte sker på lika villkor. Det finns ett talesätt som lyder: Otack är världens lön. Om du inte behöver investera något själv är det svårt att förstå att det är blod svett och tårar bakom resultaten.
Mitt förslag är att du gör saker tillsammans med din familj och inte bara för din familj. Det blir dels ett sätt att umgås, det ger tillfälle för dig att föra vidare kunskaper till dina barn samt inte minst möjlighet för dina barn att känna att de gjort något bra efter en dags arbete.
I dagens samhälle är vi föräldrar ofta allt för rädda att ställa krav på våra barn. Men barn har i alla tider hjälpt till efter förmåga och vi mår bra av att växa - se bara på naturen - allt som inte växer dör. Att bara servera dem socker(nöjen) leder till psykisk ohälsa.
Ta ett litet barn och sätt dem massor framför TV:n. När du stänger av TV:n kommer de att illtjuta och bete sig ovårdat.
Ta det motsatta: Ett barn som endast vid något enstaka tillfälle får se på TV så kommer de inte att uppröras om du stänger av TV:n utan snarare vara tacksamma att de alls fick se på TV.
Samma sak gäller barn som inte behöver göra rätt för sig hemma. "Tvingar" du dem att göra något som kan anses som "tråkigt och jobbigt" kommer latmasken i dem att protestera högljutt. Men är de däremot vana vid att hjälpa till kommer de se det som något naturligt och inte ge några invändningar. Krockar det med annan aktivitet så är det en fråga om (deras) planering(sförmåga). Först arbete - sedan nöje. Alltid i den ordningen.
Sedan din sambo. Om hon gnäller över ogräs i sin odling. Hur skulle hon (hypotetiskt) ställa sig till att du tycker dina papper på hemmakontoret är i oordning och en större genomstädning vore lämpligt om hon genomförde nu när du har semester och inte behöver vara i arbetsrummet?
Skulle det därpå kännas rimligt att
DU även blir väldigt arg och ledsen om hon tycker det är orimligt?
Ett hem måste vara ett gemensamt projekt. Det behöver dock inte betyda att alla skall göra precis lika mycket av allt. Men det bör ändå finnas en delaktighet för att det inte ska likna önskelistor utan mer ett arbetsschema.
Här är slutligen en intervju med en psykolog omkring narcissistiska personlighetsdrag som jag tror du kan ha nytta av att lyssna och ställa i relation till din egen situation:
https://www.youtube.com/watch?v=iCc6...nel=LisaBilyeu
Jag hoppas och önskar att du kan skapa dig en semester med både avkoppling, produktiva dagar och möjlighet att få dina familjemedlemmar att närma er varandra på ett sunt och kärleksfullt sätt.
Lycka till och Guds rika välsignelse önskar jag till er alla, var rädda om var och en av er, även dig själv!