Varför suger många gubbar på grillning?

Ja, varför? Många har barndomsminnen av Flintastek som en bit av kol. Gubbarna grillar gärna så det blir torrt, bränt och smakar skit. Gärna ska köttet marineras med T-röd.

När man nämner en grilltermometer för dessa herrar kollar de på en som Ufo och nämner alltid kommentaren:
Ett grillproffs vet när köttet är färdigt!

Jo tjena, likt förbannat får man en kolbit och äter sig mätt på kvinnans sallad. Dessa gubbar brukar har svindyra grillar men förstår aldrig riktigt varför de rostar sönder eller resultat suger.

Varför denna stolthet hos gubbarna? Skaffa en jävla termometer, få perfekt kött, marinera vid billigt kött, salta och peppra vid bra kött, ta det lugnt och njut av grillölen, vad är problemet?

Prestationsångest och prestige?

Frun lagar normalt maten och ”övar” medan gubben tror han måste kunna på ”första försöket”

För att grillning är ett av våra äldsta med även vårt mest överskattade sätt att laga mat på, och de flesta gubbar kan och vill inte laga mat.

Oftast är det väl typ de enda gångerna han lagar mat, tätt dåliga möjligheter att lära sig så mkt och utvecklas genom att stå och vända flintastek 2 månader per år.
ju mer mat man lagar desto duktigare tenderar man ju att bli.

Mycket sant. Att laga mat handlar om att våga försöka, att misslyckas och att hoppa upp på hästen igen. Om man då bara steker några burgare och köttbitar på ett svinvarmt galler fyra gånger per år så blir resultatet därefter.

Jag har aldrig förstått varför alla män ska kunna grilla. Det är en ganska penibel syssla. Krångel med kol och rök och det tar tid och hej och hå. Jag blir mycket mer imponerad av någon som kan laga en riktigt bra löksås.

För att feminister slutar vara feminister när grillen är framme, då ska mannen helt plötsligt stå där med elden.

Vad är det för tragiska grillningar ni är uppvuxna med egentligen?

Jag tror följande:

Svenskar hade fram till ~1995 någon slags gemensam nationell fobi mot minsta rosafärgade tendens oavsett köttslag. Dessa ”gubbar” var alltså fostrade i en kultur där den överordnade prioriteten vid grillning vara att se till att köttet ”var klart”. Fick någon av gästerna en rosa köttbit på tallriken var det en social skandal.

Följaktligen finns där inte mycket till tänk kring stekgrader eller oro för att köttet kan ligga på lite för länge. Ju hårdare grillat desto bättre.

Tror det är en generations fråga! Min farsa var som TS beskriver det var banne mig inte gott, Det skulle grillas både det ena och andra allt kryddade och marinerade i timmar för att komma ut som en stenhård torr kolbit!

Själv är jag kungen på grill och de flesta vänner jag känner klarar sig rätt bra också..det är väl 2 generationen efter mig som verkar halka efter med det mesta även med grillning!

Min pappa kunde grilla och laga i ugn, men inte steka kött. Han hade aldrig lagat mat innan han blev vuxen, så min mamma fick lära honom. Kvinnorna skickade ju ut männen och pojkarna från köket förr, inte konstigt att de inte kunde laga mat.

Tänka mig att förr i tiden så skulle viss
kött va genomgrillat typ kyckling, gris.

Vet att farsan kan gnälla när jag serverar. "Är för fuktig och saften rinner"

Jag använder aldrig temp när jag grillar.
Känner med finger eller ser på tid.

Tror också det är som många andra skriver en generationsfråga. Känner igen det där med att det absolut inte får vara tillstymmelse till rosa i någon köttbit. Farsans grillade var dock väldigt gott ändå.

En fd svärfar jag hade var väldigt duktig på att grilla dock, samt har en del kamrater som jag tycker är duktiga.

Själv tog det mig många år innan jag fattade att man ska grilla med locket på för att slippa torra kolbitar.

I övrigt så tycker jag kött oftast blir godast i ugnen.