Hur svarar ni någon som vill låna pengar men ni inte vill låna ut till?

Jag hade en sådan granne när jag nyss flyttat till egen bostad. Hon hade lånat pengar av mig ett par gånger. Det var 50 kr båda gångerna men det var mycket för mig då på 70-talet. Det var alltid till mat för henne och dottern.
Fick ett råd från en äldre arbetskamrat som löste problemet.
När hon sedan bad om pengar till mat igen så beklagade jag henne och sa att naturligtvis ska hon inte behöva vara utan mat men att jag var på väg till affären och att jag fixar det sen.
Jag köpte en kasse med mat, färskvaror som hon inte kunde lämna tillbaka.
Hon blev rätt snopen när jag ringde på och lämnade över kassen. Hon ville pengarna till cigaretter. Hon bad mig aldrig om pengar igen.

Jag har i regel bara goda erfarenheter. Men ingen regel utan undantag. Normalfallet är att kollega glömt plånbok om det ska jobblunchas. Har jag råd lånar jag ut. Har alltid fått pengarna tillbaks eller som oftast att kollegan helt enkelt betalar för nästa jobblunchen.

Frugan har dock en gammal bekant som hon har svårt att säga nej till. Frugan vet att hon aldrig kommer få tillbaks pengarna men tycker så synd om den bekanta att hon oftast lånar ut en femhundring.
En gång ledde detta till lite gnabb då frugan hade dåligt samvete och ville låna ut, men vi var mitt uppe i vårt bosparande. Då lyckades utlåningen brytas efter att vi resonerat lång om länge kring att min fru faktiskt inte där och då hade råd att aggera bidragsgivare till en gammal bekant från tonåren hon intr umgås med. Gud vet hur mycket den människa är skyldig min fru genom åren. Inte en spänn har hon fått tillbaks.
Men, där är min fru en större människa än jag. Hon ser det som att hon lyckats dämpa smärtan/hungern/ångesten/whatever åt en mindre lycklig människa i någon timma eller två med sina "lån" och det tycker jag är en fin inställning. Även om jag gärna sett att hennes bekant skaffade sig ett arbete och betalade tillbaka pengarna.

Brukar säga nej, men om jag inte säger det. Så frågar jag när jag får tillbaks pengarna. Brukar ofta resultera i att de blir tysta.

Försöker snubben smickra dig och lova pengar eller dittan och dattan.

Säg aldrig ja om du inte kan säga nej.

Det har hänt några gånger under min livstid att personer bett att få låna pengar. I de flesta fall har det rört sig om några hundralappar, enstaka gång ett par tusen.

De som lånat 1-2 tusen spänn har varit väldigt nära vänner eller släkt som frågat enstaka gång och det har alltid löst sig.
De som lånat 100-500kr har varit blandat. 3-4 gånger har jag blivit blåst och aldrig fått tillbaka pengarna. Typiskt nog har det rört sig om 500kr varje gång jag blivit blåst. Straffet har givetvis inte uteblivit. De har aldrig fått låna ett öre till och de har aldrig blivit bjudna på en enda öl till.

En del som frågat har jag helt enkelt inte lånat till. Men jag har alltid haft en aning svårt att säga nej rakt av. Har kört med "jag har inga pengar på mig", eller annat mildare ljug. När det enda jag hade behövt säga på frågan var ett rakt "nej".
Helt skadat egentligen att det skall ta emot säga nej. Det är ju fan mina pengar och vill jag inte så vill jag inte. Börjar dock bli bättre på "nej"

Tidigare har det hänt jag sagt "har inga pengar på mig", så sitter man på pub betalar cash så dyker denna löjd upp i samma pub precis när man betalar med cash.
Nu med den här skiten swish kan man inte ens köra den. Har man inga pengar kommer uppföljaren "men du kan swisha", så nu har jag kört dubbelt jävla nekande. Först "jag har inga pengar på mig", sen "jag har inte swish". Därav att det börjar bli enklare säga rakt "nej".

Senaste tiden har folk jag endast känner via social media börjat höra av sig om jag kan låna *. En snubbe som jag träffat en enda gång, han hörde av sig strax innan Jul och undrade om jag kunde låna honom 500kr. Vi har en gemensam fotbollsklubb vi följer och hängt på samma sida flera år så det var väl därför han tyckte det var en naturlig idé att fråga just mig.

Är det ett fenomen ni upplevt, att personer ni egentligen endast känner via social media vill låna pengar?

Och hur bemöter ni folk ni inte alls vill låna till? Bara en stint blick med ett "nej", eller krumbuktar ni onödigt er ur det?

* var det inte någon här som bara för några dagar sen gick ut fråga om man kunde låna personen 1500kr?

Jag svarar alltid nej när folk vill låna pengar, verktyg, tjej, bilar, motorsågar, katt, det lånas inte ut en enda grej.

Man får inte tillbaka och skulle man få tillbaka efter massa tjat och hot så är det trasigt man blir bara förbannad

Finns ett ställe jag hänger på regelbundet. Inte väldigt mycket men regelbundet de senaste 6-7 åren. Har lärt känna stammisarna där och det är ett ordnat gäng som träffas för att sätta ihop system på Stryktips eller V75. En lite halvskum typ som också brukade hänga där och kände stammisarna men inte direkt satt med dom skämtade de om. Lite mobbande tyckte jag i början. Så kom polisen in till stället en dag och plockade upp honom, sen fick han sitta inne två år för vad jag fick veta var ekobrott.

Nu i efterhand har stammisarna berättat hur han hela tiden lånade pengar och här snackar vi tusentals kronor åt gången. Runt 200,000kr totalt över flera år. Stammisarna berättade hur han hela tiden försäkrade att "pengarna kommer", jag behöver bara lite mer tid. Men på stället kunde han sitta från det öppnade till sen eftermiddag och häva i sig paket (stor stark + jäger) samtidigt som han var skyldig pengar. Mitt framför ögonen på dom. En meter från där de satt vid hörnbordet rakt bredvid baren.

En av stammisarna var han skyldig 50,000kr och det där fattar jag inte alls. De kände honom sådär, hånade honom, skrattade bakom ryggen på honom men lånade ut stora summor till honom så jag fattar inte vem de skrattade åt när de borde blängt i en spegel och skrattat åt sig själva.
Nu är den där fifflaren allvarligt sjuk och dyker sällan upp. Har bytt ställe när han väl går ut. Sist jag såg honom stapplade han fram med rollator. De pengarna är borta för länge sen.