Hur svarar ni någon som vill låna pengar men ni inte vill låna ut till?

Det har hänt några gånger under min livstid att personer bett att få låna pengar. I de flesta fall har det rört sig om några hundralappar, enstaka gång ett par tusen.

De som lånat 1-2 tusen spänn har varit väldigt nära vänner eller släkt som frågat enstaka gång och det har alltid löst sig.
De som lånat 100-500kr har varit blandat. 3-4 gånger har jag blivit blåst och aldrig fått tillbaka pengarna. Typiskt nog har det rört sig om 500kr varje gång jag blivit blåst. Straffet har givetvis inte uteblivit. De har aldrig fått låna ett öre till och de har aldrig blivit bjudna på en enda öl till.

En del som frågat har jag helt enkelt inte lånat till. Men jag har alltid haft en aning svårt att säga nej rakt av. Har kört med "jag har inga pengar på mig", eller annat mildare ljug. När det enda jag hade behövt säga på frågan var ett rakt "nej".
Helt skadat egentligen att det skall ta emot säga nej. Det är ju fan mina pengar och vill jag inte så vill jag inte. Börjar dock bli bättre på "nej"

Tidigare har det hänt jag sagt "har inga pengar på mig", så sitter man på pub betalar cash så dyker denna löjd upp i samma pub precis när man betalar med cash.
Nu med den här skiten swish kan man inte ens köra den. Har man inga pengar kommer uppföljaren "men du kan swisha", så nu har jag kört dubbelt jävla nekande. Först "jag har inga pengar på mig", sen "jag har inte swish". Därav att det börjar bli enklare säga rakt "nej".

Senaste tiden har folk jag endast känner via social media börjat höra av sig om jag kan låna *. En snubbe som jag träffat en enda gång, han hörde av sig strax innan Jul och undrade om jag kunde låna honom 500kr. Vi har en gemensam fotbollsklubb vi följer och hängt på samma sida flera år så det var väl därför han tyckte det var en naturlig idé att fråga just mig.

Är det ett fenomen ni upplevt, att personer ni egentligen endast känner via social media vill låna pengar?

Och hur bemöter ni folk ni inte alls vill låna till? Bara en stint blick med ett "nej", eller krumbuktar ni onödigt er ur det?

* var det inte någon här som bara för några dagar sen gick ut fråga om man kunde låna personen 1500kr?

-Tyvärr, mina likvida medel för dagen är starkt begränsade då jag är mitt i en flytt av min förmögenhet.

Ha, den var vass.

Man umgås inte med pack som har taskig ekonomi.

Det finns kollegor som ofta tjatar om att få låna ett par hundringar också.

Tipset där är att faktiskt låna ut dessa "ett par hundringar", vilka man aldrig lär få tillbaka. Efter det är svaret, "du har ju inte betalat tillbaka det du lånade senast".

Bryr mig inte om bekanta så frågar de om pengar säger jag åt dem att de ska dra åt helvete helt enkelt.

Vad gäller vänner så lärde jag mig den hårda vägen att inte blanda vänner och pengar i samma bunke - och förlorade folk jag brydde mig om i processen efter att ha blivit blåst på större belopp. Skulle säga att jag lånar ut 500 spänn på sin höjd om det är ont om krubb eller något annat dödsscenario. Det är inte tillräckligt för att jag ska se rött om de tattar sig i ett par månader. Låna pengar till bärs hade jag aldrig gjort öht.

Säg att det är hårda tider och du behöver pengarna för att köpa käk

Har en sådan just i detta nu. Inte direkt någon nära polare men vi har känt varandra drygt tio år då vi hängt och hänger på samma pub i kvarteret. Jag någon dag i veckan han i princip varje dag. Han hade lysande yrke och kunde betala för sig men märkte efter att han blev uppsagd det gått neråt. Proper och så i stil, välvårdad, alltid i kavaj och ser ut som en normal människa men super upp allt verkar det och nu har väl ekonomin kommit ikapp överflödiga levnadsstilen. Dumhjärnan brukade äta ute näst intill varje dag trots att han blivit uppsagd. Gissar att A-kassan tagit slut och det är soc som gäller.

För ett tag sen kom han fram bad om 300kr för mat. Jag trodde han skulle iväg till ICA men då sätter sig hjonet ner och beställer in mat och bärs på stället.
Efter det undvek han mig. Som om jag bara skulle glömma bort allt. Några månader efter det kom han fram till mig helt desperat och frågade om jag hade pengar för han behövde köpa cigg. Han är en storrökare så jag fattade hur suget efter cigg måste ha varit, men jag såg honom rakt i ögonen och sa nej. Senare fiskade jag fram sedlar jag hade i fickan och betalade mina två öl trots att jag hela tiden tänkt betala med kort. Men bara för att jävlas med honom och markera betalade jag kontant och på så att han såg det.
Måste medge att det kändes fan nästan skönare än att få tillbaka pengarna.

Det säkraste sättet att bli ovän med någon är att låna ut pengar.

Det är en viss personlighetstyp, som medvetet satt i system se till "få låna en femhunn'ring" av lättlurade, som de har någon bekantskap med. Gärna på krogen.

Numer även ringer lr SMS:ar ("...messar...") de och förväntar sig få degen pronto Swishmarängad. Att d syns i appen, spelar dem noll roll då den givmilde sällen sällan ens skriver att d är ett lån.

Dessa ondingar ser det som en sport att blåsa godtrogna och skrattar bak den dumme rikingens syltrygg.

Solution: Skippa umgås med dem, lr om du är teaterapa så kläng dem om halsen med din egen snyftare om att du måst' få låna en lusing av dem till din svältfödda familj, nu, på en gång. Inte ett öga torrt!

Du gör det? Du säger till dom att dra åt helvete? Vad gör du när grannen vill låna socker? Ber dom suga av sig själva?

Alla kan hamna i en dålig sits, det handlar om förtroende. har både lånat ut och lånat och aldrig blivit blåst.