Hur svarar ni någon som vill låna pengar men ni inte vill låna ut till?

Det har hänt några gånger under min livstid att personer bett att få låna pengar. I de flesta fall har det rört sig om några hundralappar, enstaka gång ett par tusen.

De som lånat 1-2 tusen spänn har varit väldigt nära vänner eller släkt som frågat enstaka gång och det har alltid löst sig.
De som lånat 100-500kr har varit blandat. 3-4 gånger har jag blivit blåst och aldrig fått tillbaka pengarna. Typiskt nog har det rört sig om 500kr varje gång jag blivit blåst. Straffet har givetvis inte uteblivit. De har aldrig fått låna ett öre till och de har aldrig blivit bjudna på en enda öl till.

En del som frågat har jag helt enkelt inte lånat till. Men jag har alltid haft en aning svårt att säga nej rakt av. Har kört med "jag har inga pengar på mig", eller annat mildare ljug. När det enda jag hade behövt säga på frågan var ett rakt "nej".
Helt skadat egentligen att det skall ta emot säga nej. Det är ju fan mina pengar och vill jag inte så vill jag inte. Börjar dock bli bättre på "nej"

Tidigare har det hänt jag sagt "har inga pengar på mig", så sitter man på pub betalar cash så dyker denna löjd upp i samma pub precis när man betalar med cash.
Nu med den här skiten swish kan man inte ens köra den. Har man inga pengar kommer uppföljaren "men du kan swisha", så nu har jag kört dubbelt jävla nekande. Först "jag har inga pengar på mig", sen "jag har inte swish". Därav att det börjar bli enklare säga rakt "nej".

Senaste tiden har folk jag endast känner via social media börjat höra av sig om jag kan låna *. En snubbe som jag träffat en enda gång, han hörde av sig strax innan Jul och undrade om jag kunde låna honom 500kr. Vi har en gemensam fotbollsklubb vi följer och hängt på samma sida flera år så det var väl därför han tyckte det var en naturlig idé att fråga just mig.

Är det ett fenomen ni upplevt, att personer ni egentligen endast känner via social media vill låna pengar?

Och hur bemöter ni folk ni inte alls vill låna till? Bara en stint blick med ett "nej", eller krumbuktar ni onödigt er ur det?

* var det inte någon här som bara för några dagar sen gick ut fråga om man kunde låna personen 1500kr?

Du måste se på vad som händer i rätt perspektiv. Det är enormt respektlöst när någon du inte har en nära relation till och som inte byggt upp din tillit ber om pengar. Och när någon du har en nära relation till behöver låna är det också en varningssignal. Självklart ska du inte ljuga om något. Du behöver inte krumbukta. Det är den som som anser sig ha rätt till dina pengar som behöver krumbukta när du ställer motfrågor. Det du behöver tänka på är att personen som vill ha pengar från dig inte respekterar dig. Varför skall du ens fundera över hur du ska svara vänligt?

Det är en viss personlighetstyp, som medvetet satt i system se till "få låna en femhunn'ring" av lättlurade, som de har någon bekantskap med. Gärna på krogen.

Numer även ringer lr SMS:ar ("...messar...") de och förväntar sig få degen pronto Swishmarängad. Att d syns i appen, spelar dem noll roll då den givmilde sällen sällan ens skriver att d är ett lån.

Dessa ondingar ser det som en sport att blåsa godtrogna och skrattar bak den dumme rikingens syltrygg.

Solution: Skippa umgås med dem, lr om du är teaterapa så kläng dem om halsen med din egen snyftare om att du måst' få låna en lusing av dem till din svältfödda familj, nu, på en gång. Inte ett öga torrt!

Du gör det? Du säger till dom att dra åt helvete? Vad gör du när grannen vill låna socker? Ber dom suga av sig själva?

Känns det läskigt kan du hinna före de som vill låna och be att få låna av dem i stället innan de frågar dig.

Händer det ens att nykterister som inte snusar eller röker behöver låna 500 spänn? Den kategorin skulle i så fall mer sannolikt betala tillbaka än normalviggaren som lägger tusenlappar varje vecka på öl, cigg och snus!