Åttaårig pojke hittad död i Luleå – mord (2023-01-08)

Hej Hans666, tack för ditt engagemang. Tråden handlar mycket riktigt om ett fall i Luleå men pappan har faktiskt uttryckt vid ett antal tillfällen att han känt sig diskriminerad och överkörd av socialtjänsten och domstolarna. Det verkar som att du helt har missat det? Det kan väl aldrig vara rättvist att pappor inte kämpar på lika villkor som mammor i vårdnadstvister?

Man kan fråga sig om du överhuvudtaget har läst FUP:et?

Att diskriminering av män förekommer i vårdnadstvister är känt sen länge, många verkar inte heller känna till att ca 8 av 10 socialsekreterare är kvinnor och när det är en övervägande del kvinnor som gör vårdnadsutredningarna så kan det i slutändan bidra till att endast en pappa av tio vinner en vårdnadstvist. Detta handlar om diskriminering och inget annat, så många sämre pappor än mammor finns det helt enkelt inte.

I det aktuella fallet så hade det forna paret bråkat om vårdnaden sen barnet var 1 år gammalt, vårdnadstvisten pågick alltså väldigt länge och då kan man fråga sig varför de inte kunde komma överens? Handlade det hela om en maktkamp och personlig konflikt? Vad tror du Hans666?

Ett vittne i FUP:et uppger att han upplevde att mamman byggt upp en mur kring henne och sonen och att hon hade bra stöd omkring sig och allt detta på pappans bekostnad vad gäller vårdnad och umgänge.

Kan inte den otroligt långa vårdnadstvisten där pappan kände sig diskriminerad ha en koppling till hans ökade psykiska ohälsa?

Det är vi som ska tacka för ditt engagemang. Tråkigt att du väljer att inte svara på en viktig fråga, så jag ställer den en fjärde gång:

Går det att utesluta att gärningsmannen var (till och från) hotfull och destruktiv långt innan han mördade sin son? Går det att utesluta, trots alla vittnesmål från sonen, mamman och personer runt omkring sonen (som gärningsmannen mördade genom brutal strypning)?

Som jag beskrivit bl.a. i ovanstående inlägg har Lawmower systematiskt ignorerat ett stort antal tidigare inlägg som bemöter hans påståenden i sak. Han ”svarar” i regel enbart på enstaka delar av ett selektivt urval inlägg, alltid genom att upprepa samma fullständigt grundlösa påståenden och personangrepp samt hänvisa till t.ex. slutsatser från ”forskningen” genom att citera samma gamla länkade debattartiklar från icke-forskare trots att jag och flera andra användare redan bemött innehållet i detalj, och genom att hänvisa till samma gamla enstaka sida i FUP medan han ignorerar eller lägger noll vikt vid 99.9% av allt tillgängligt material i fallet. O.s.v.

Bryter inte något av detta mot Flashbacks regler?

Det kan man tycka:
https://www.flashback.org/regler

Tintins familj har lagt upp under insta lextintin två teckningar han gjort. Den ena symboliserar hur han kände hos pappan- med en lessen min och en text om att han inte vågar säga vad han vill.
Den andra om hur han känner hos mamman är "grön" med stora bokstäver, 99% bra där (medan pappan fick siffran 16), och mängder av hjärtan och en glad gubbe -"jag är fri".

Det är så jävla uselt att liksom försöka slå hål på ett mördat barns egna berättelse och få det till att allt är manipulation från mamman.
Har inte ord för hur lågt det är.

Det går att se Tintins teckning här: https://www.instagram.com/reel/Cr_n8...c4MTIwNjQ2YQ==

Det där står i kontrast till vad vittnen uppgett. Enligt pappans mångåriga vän så var pojken väldigt glad under vistelsen i Malmö och Köpenhamn sommaren 2022 och då var han alltså i pappans sällskap. Vi ska kanske lita på såna vittnesmål istället för den påstådda innebörden av några teckningar som vi dessutom inte vet under vilka omständigheter de skapades? Inte heller har pappans kvinnliga vän haft något negativt att säga om umgänget mellan far och son. Tvärtom har hon väl bara haft positiva saker att säga om pappan.

Man får nästan intrycket av att den extremt långa personliga konflikten mellan föräldrarna fortsätter?

Att pappan dödar ens barn kan rent av sätta igång en livslång konflikt. Det vore nästan konstigt annars.

Vad fint att pappans kvinnliga vän bara har haft positiva saker att säga om om umgänget mellan pappan och sonen, undrar om det är så fortfarande? Fast sedan mordet kanske det inte är så mycket umgänge, undrar vad hon tycker nu då?

Ett stort tack för att du engagerar dig men det går väl inte att utesluta att personerna och de vittnesmål du hänvisar är färgade av mammans ord och påståenden? Pappan har faktiskt uppgett att folk har lyssnat på mamman pga hennes profession och yrke. Du vet precis vad jag menar om du tänker till lite. I teorin kan väl flera av de personer du hänvisar till ha blivit manipulerade?

Du vill gärna utesluta vissa saker men glömmer i samma veva att det går inte att utesluta att de vittnen som talar positivt om pappan och hans umgänge med sonen kan vara de som talar sanning.

Samtidigt kan den långtgående diskriminering som många pappor upplever i vårdnadstvister ha bidragit till att konflikten blev ännu mer infekterad mellan föräldrarna i det aktuella fallet, i teorin kan väl mamman även ha utnyttjat detta? Svara gärna på mina frågor.

Har du inte läst mina svar? Jag har ju konstaterat att det inte går att utesluta att det är som du och gärningsmannen säger: en skicklig manipulation och stor sammansvärjning gentemot honom.

Men du själv svarade inte på frågan, så jag frågar en femte gång:

Går det att utesluta att gärningsmannen var (till och från) hotfull och destruktiv långt innan han mördade sin son? Trots alla vittnesmål från sonen, mamman och personer runt omkring sonen (som gärningsmannen mördade genom brutal strypning)?

Ja eller nej?

Kan du tänka dig det här perspektivet överhuvudtaget?

Enligt min mening går det inte att utesluta att barnet talar utifrån sin egen erfarenhet. Vad tror du? Går det att utesluta?

Det låter som om du inte vill förstå, så jag skriver nog mest för de andra läsarna av tråden.

Tror du verkligen själv på vad du skriver?
Med facit på hand, Tintin är död, mördad av sin egen pappa, som hade gjort sig av med sina tillgångar och värdesaker, dvs han hade en plan för att avsluta Tintins liv och förmodligen sitt eget, men främst sitt eget barns.

Ja, den där teckningen står i kontrast till pojkens uttryck under sin semesterresa med sin blivande mördare. Det är normalt att det i destruktiva relationer finns toppar och dalar. Det är därför ibland svårt att se problemen utifrån. Pojken ville så gärna att allt skulle vara bra. Om han var hämmad, som hans teckning visar, så vågade han inte uttrycka annat än positiva känslor. Troligtvis skapades teckningen tillsammans med den kurator han hade regelbundna samtal med. Det finns en koherens i detta.

Och det går inte att utesluta att det i själva verket - tvärtemot vad mördaren själv säger - var han själv som ville kontrollera pojkens uppfattning och smutskasta mamman. Han sa att det är synd att man inte får döda människor, att mamman är en häxa och att han är ett lejon. Det går inte att utesluta att det här var en av anledningarna till att han ansågs olämplig som vårdnadshavare.