Känner förakt mot folk som "öppnar upp" sig om sin "s.k." psykiska ohälsa

Ha ha ! Ok Nu greppar jag vad du skriver. Är ju med i ditt resonemang. Om alla har en diagnos blir ju detta det normala ! De som då verkligen är sjuka drunknar i detta.
De säljer smink och diagnoser ! Briljant Är 65 år gammal. Har inte förrän nyligen fattat att man kan leva på detta flum. Men det är väl så att man börjar bli gammal då tycker man att allt nytt är konstigt och knepigt .
Har en bra läkare som jag gått till i många år. Man lär ju känna varann. Han beskriver sitt jobb som 50 % psykiska problem och 50 % diffusa ryggproblem. Krasst men ungefär så. I många och långa stycken är det ovilja att arbeta. Har många trista och dåligt betalda arbeten. Sedan får de något som inte känns bra och då kör de på det. De verkligt sjuka drunknar naturligtvis i detta. Sverige är världens friskaste sjukskrivna folk

Du hyser uppenbarligen agg mot en specifik person som du antingen blivit kränkt av eller inbillad kränkt av och därför triggas du igång av alla med psykisk ohälsa. Följ ditt eget råd och bit ihop när du läser eller hör nåt du ogillar och var glad åt att du själv inte behöver brottas med skit du uppenbarligen inte förstår dig på. Dom allra flesta som mår psykiskt dåligt håller det för sig själva, om det nu kan vara en tröst för dig.

Your trigger are your own responsible. Ha det i åtanke så du slipper få en hjärtattack av det förakt du hyser mot folk som är sjuka och lider.

Nä, inte för hård, utan korrekt bedömt.

Vanligt förekommande och genomskinligt försök att slippa axla ansvar och ta på sig offerkoftan. Rättigheter, utan skyldigheter.

Ungefär som att bete sig gränslöst och antisocial och istället för att be om ursäkt, och ta konsekvenserna av sina handlingar, skicka en diagnos som förklaring till att man inte kan behärska sig.

Samma sak sker medialt, var och varannan kändis ska exponera sin psykiska ohälsa för att därigenom modigt komma ut ur garderoben. Sitta i Tv4- studion och gråta ut, få en klapp på axeln, heja- rop, göra en gala och insamling till psykisk- ohälsa, bli ansiktet utåt till De psykiskt sjukas förbund, och sist men inte minst avsluta med en självupptagen biografi om vederbörandes livsmotgångar.

Sånt säljer i Sverige, på macro- nivå. På micro-nivå i familjen och bland vänner, är tycka- synd- om mig- eliten, bara en belastning och börda som hela tiden måste markeras gränser mot.

Vuxen- bebisar vägrar mogna och ta ansvar, det löper inflation i psykisk ohälsa- gettot och det är för närvarande ett modeord. Strax ersatt av något annat.

Men alla lider?

TS mår uppenbarligen inte bra själv, det stoppar inte folk från att kasta skit på honom.

Han går ju ut rätt hårt på människor som kanske varit i positionen att må riktigt psykiskt dåligt, och ts själv lider nog snarare av personlighetsstörning än är självmordsbenägen.

Är inte en personlighetsstörning psykisk ohälsa? Det verkar som att du själv bara väljer vilka att hata.

Jag har inte mycket sympati för personer med personlighetsstörning, nej. Jag hatar dem inte, jag träffar dem ofta i mitt yrke, men jag tycker inte synd om dem heller, de är ofta orsaken till att andra utvecklar psykisk ohälsa i familjer, relationer och på arbetsplatser.

Möjligen kan jag ha sympati för personer med f.d. borderline.

Bra input

"Ingen vill hålla en tröstlös hand i sin", sa en klok tant en gång. "Jag skulle bryta min rygg för någon som behöver det, så länge den försöker själv" sa hon sen.

Om personen är 'entitled' och kräver energi av sin omgivning utan att ge något tillbaka så kan den gott sitta där med sin psykiska ohälsa.

Skillnad om personen själv bryr sig om andra, då kan den få va krävande ibland, tycker jag.

Där har du helt rätt det får jag ge dig.
Däremot tycker jag att alla förtjänar respekt och empati.
Inte för att du har sagt motsatsen men ändå.