Svensk kulturkanon införs (Tidöavtalet)

Här är ett guldkorn från kulturkanonen:
https://youtu.be/EjpXI-fs6sk?si=_ffHyPsVo5ZCZ6Ou

Äntligen känner jag mig svensk när jag får höra denna vackra melodi, pusselbiten som fattades i mitt liv är nu hittad och satt på sin plats.
Såhär är det att vara svennebanan i ett nötskal!
Nu hoppas jag att alla sverigevänner kan samlas och njuta av denna ljuvliga melodi, gärna med regnkappa på och blicken på ett papper man fick vid ingången mot en avgift, så svensk man kan bli mitt i ett zoo bland apor och elefanter!
Visst känner man stoltheten inombords när fetknoppen Calle Moreus hyllar Evert Taube på allsång på skansen!
Det måste varit precis såhär Kalle Dussin kände sig när han sköt sin första björn i hagaparken!


En liten fet dalmas sjunger klassikern Calle Schewins vals på skansen, folket sitter samlat som flugor kring skit framför sina TV-apparater!
Kring detta ska generationer samlas och känna historiens vingslag, som i en påhittad historia av Franz G. Bengtsson ska vi nu förenas kring denna stjärnhimmel som strålar ut över den underbara världen!

Glöm nu att det var här legenden David Ritschard fick bäras ut på bår, tänk inte på hur alla nysvenskar ska anamma vår fyllekultur, låtsas om att de kommer dyrka Evert Taube under burkan medan de dundrar fram över himlen i en Saab Viggen!

Vad vackert, önskar jag hade varit där med mitt regnbågsfärgade paraply!

Och om det prompt måste va gamla grejer som en gång var vanligare, varför är inte knytkalaset och plommonstopet svensk kultur?

En motivering skulle kunna låta såhär:
"Plommonstop = svensk kultur deluxe. Inte lika coolt som Viggen eller lika internationellt framgångsrikt som IKEA men det har hållit sylten på plats i svenska hem i över hundra år och har dessutom gett smeknamn till en klassisk och tidlös hatt!
Helt enkelt magiskt!"

Var fan är vår svenska humor representerad i kulturkanon? Svenskar är fan roliga!

Plommonstopet är snarare en symbol för det brittiska:

De första plommonstopen tillverkades under 1800-talets första hälft av hattmakaren Lock's i London på uppdrag av en William Coke. [...]

Hattmodellen kallades ursprungligen "coke" efter beställaren, men sedan firman Bowler & Son år 1850 börjat tillverka modellen för en bredare konsumentkrets blev den snart känd under benämningen bowler (uttal: ['bəulə]) eller "bowler hat" [...]

Plommonstopet har närmast kommit att bli en symbol för det typiskt brittiska

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Plommonstop

Så varför skulle plommonstopet vara med i en svensk kulturkanon? För att Stig Järrel som Fibban Karlsson uppträdde i lösnäsa och plommonstop på Kar de Mummas revyer?

Eller skulle det räcka att "plommonstop" var ett skämtsamt uttryck som syftade på en behållare för plommon?

Vilket trams. En kulturkanon med sådant som finns i allas medvetande är något som formas naturligt av sig självt och inget som ska bestämmas av en jury som gör sig själva till åtlöje. Vem kommer att bry sig det minsta om denna lista om ett år?

Vi tar en till tydligen kulturklassiker som verkar ha särskild betydelse i svenska kulturen.
Är det någon som fattar vad den här skiten handlar om?
Jag ser bara ord och många som jag inte ens förstår. Är kulturkanon bara för gubbar 90+?

Vad i helvete handlar denna dikt om?:

Skulle jag sörja då vore jag tokot
fast än det ginge mig aldrig så slätt.
Lyckan min kan fulla synas gå krokot;
vakta på tiden, hon lär full gå rätt.
All världen älskar ju vad som är brokot,
mången mått liva som ej äter skrätt.

Olyckan växlar ju lika med lyckan,
allt, vad begynsel har, ändas en gång;
druckin man haver ej allestäds hickan,
lust följer gråten, gråt ändas i sång;
den som på sanningen pekar med stickan
kan lell lätt falla från sanningens spång.

Himmelens dagg plär på träna nerdugga,
men så snart jorden har gett dem nog saft
att de kunn' trotsa skyn, vem kan kullhugga
samma, när yxen ens har inte skaft?
Maskstungne kan man med fingrerna gnugga;
mången tror vunnit, vad ändlykten taft.

Dy lät man lyckan med olyckan strida,
intill jag ser, ho som vinner för mej
Ingen mått' skjutshästen alltför hårt rida,
tröttar du honom, förtreter han dej;
Fast om en måste förföljelse lida,
modet blir fritt, när som kroppen är ej.

Dy skall mitt mod och blod osörgse vara,
Lasse räds varken hat, avund ell' tvång.
Ingen tårs göra mer än han kan svara,
rätt måst (trots orätten) hava sin gång.
Fly med flit, vem som kan, slik olyckssnara,
fängsel gör längsel när lyckan är vrång.

Tänk min vän, att man fördenskull mått liva
lustig, fast om det är mot ens behag.
Lyckan hon vandlar sig, kan sällan bliva;
vadan hon kom i går, går hon i dag.
Dy har jag hoppet, I lär en gång skriva,
att I, olycklig, är lustig som jag.

Anm. skrätt (1:a strofens sista rad) = skrädt bröd.

Säger mig inte ett dugg, bara ord på rad.
Och vem fan är Lasse?


Jag kanske inte är målgruppen för kulturkanon men skulle vilja veta vem som är det, jag föreställer mig en Edward Blom-typ, en fet och dryg besserwisser!

Vad i helvete handlar denna dikt om?:

Skulle jag sörja då vore jag tokot
fast än det ginge mig aldrig så slätt.
Lyckan min kan fulla synas gå krokot;
vakta på tiden, hon lär full gå rätt.
All världen älskar ju vad som är brokot,
mången mått liva som ej äter skrätt.

Olyckan växlar ju lika med lyckan,
allt, vad begynsel har, ändas en gång;
druckin man haver ej allestäds hickan,
lust följer gråten, gråt ändas i sång;
den som på sanningen pekar med stickan
kan lell lätt falla från sanningens spång.

Himmelens dagg plär på träna nerdugga,
men så snart jorden har gett dem nog saft
att de kunn' trotsa skyn, vem kan kullhugga
samma, när yxen ens har inte skaft?
Maskstungne kan man med fingrerna gnugga;
mången tror vunnit, vad ändlykten taft.

Dy lät man lyckan med olyckan strida,
intill jag ser, ho som vinner för mej
Ingen mått' skjutshästen alltför hårt rida,
tröttar du honom, förtreter han dej;
Fast om en måste förföljelse lida,
modet blir fritt, när som kroppen är ej.

Dy skall mitt mod och blod osörgse vara,
Lasse räds varken hat, avund ell' tvång.
Ingen tårs göra mer än han kan svara,
rätt måst (trots orätten) hava sin gång.
Fly med flit, vem som kan, slik olyckssnara,
fängsel gör längsel när lyckan är vrång.

Tänk min vän, att man fördenskull mått liva
lustig, fast om det är mot ens behag.
Lyckan hon vandlar sig, kan sällan bliva;
vadan hon kom i går, går hon i dag.
Dy har jag hoppet, I lär en gång skriva,
att I, olycklig, är lustig som jag.

Anm. skrätt (1:a strofens sista rad) = skrädt bröd.

Säger mig inte ett dugg, bara ord på rad.
Och vem fan är Lasse?

Dikten handlar om att lyckan kommer och går, att alla drabbas av olycka men att han själv inte oroar sig utan finner sig i vad som än händer, och att man lurar sig själv om man tror att man ska kunna ta striden mot ödet. "Lasse" är förmodligen Lasse Lucidor. Det är inget besserwisser-aktigt med den, det är bara gammal svenska.

Ok fantastiskt men varför detta istället för Fröding?

Viss hjälp till tolkning ges under följande tråd:

(FB) Tolka en dikt av Lasse Lucidor

Lasse torde vara Lars Johansson själv, d.v.s. han som var känd som Lasse Lucidor.

Skulle Jag sörja då wore Jag tokot är en visa i sex strofer av Lasse Lucidor. Budskapet är just den oföränderliga optimism som uttrycks i titelraden.

Diktens "jag" är uppenbarligen författarens eget - i femte strofen skriver han: "Lasse rädz hwarken haat/ Afwund ell Twång/"

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Skulle_jag_s%C3%B6rja_d%C3%A5_vore_jag_tokot

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lasse_Lucidor