Finns hur många berättigade sågningar som helst man kan göra av denna nationella flopp som kallas kulturkanon.
Här är hela listan:
Kulturkanon – hela listan
Litteratur, prosa:
”Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist.
”Giftas (Äktenskapshistorier 1–2)” av August Strindberg.
”Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf.
”Muittalus sámid birra. En bok om lapparnas liv” av Johan Turi.
”Kallocain” av Karin Boye.
”Pippi Långstrump” av Astrid Lindgren.
”Utvandrarna” av Vilhelm Moberg.
”Katitzi” av Katarina Taikon.
”Den vedervärdige mannen från Säffle” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.
Litteratur, dikter:
”Skulle jag sörja, då vore jag tokot” ur ”Helicons blomster” av Lasse Lucidor.
”Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar”, Fredmans epistel nr 30 ur ”Fredmans epistlar” av Carl Michael Bellman.
”Några ord till min k. dotter, ifall jag hade någon, 1–33” ur ”Skaldeförsök” av Anna Maria Lenngren.
”Vän! I förödelsens stund” av Erik Johan Stagnelius.
”Triumf att finnas till” ur ”Septemberlyran” av Edith Södergran.
”Det är vackrast när det skymmer” ur ”Kaos” av Pär Lagerkvist.
”Stjärnorna kvittar det lika” ur ”En döddansares visor” av Nils Ferlin.
”Eufori” ur ”Färjesång” av Gunnar Ekelöf.
”Den halvfärdiga himlen” ur ”Den halvfärdiga himlen” av Tomas Tranströmer.
”Äktenskapsfrågan I–II” ur ”Husfrid” av Sonja Åkesson.
Bild och form:
Kalkmåleri i Härkeberga kyrka av Albertus Pictor.
Gripsholms slott med statens porträttsamling.
Självporträtt med allegorier av David Klöcker Ehrenstrahl.
Kungliga slottet av Nicodemus Tessin dy, Carl Hårleman.
”Nordisk sommarkväll” av Richard Berg.
Lilla Hyttnäs, Sundborn av Karin och Carl Larsson.
”Målningarna till templet” av Hilma af Klint.
”Tomtebobarnen” av Elsa Beskow.
Stockholms stadshus av Ragnar Östberg.
”Sitting… Six months later. Version A” av Öyvind Fahlström.
Musik:
”Drottningholmsmusiken” av Johan Helmich Roman.
”Sjung med oss mamma”, första häftet, av Alice Tegnér.
”Midsommarvaka, svensk rapsodi nr 1 för stor orkester, op 19” av Hugo Alfvén.
Tre inspelade låtar med spelmannen Hjort Anders Olsson, Hjort Anders Olsson.
”Flyttningssång” och ”Till kåtan och hemmet” av Lars Sikku, Frida Johansson.
”Calle Schewens vals” och ”Möte i monsunen” av Evert Taube.
”Förklädd gud, op 24” av Lars-Erik Larsson.
”Aniara” av Karl-Birger Blomdahl.
”Jazz på svenska” av Jan Johansson.
Symfoni nr 7 av Allan Pettersson.
Film och scenkonst:
Drottningholms slottsteater av Carl Fredrik Adelcrantz.
”Lejonets unge” på Sundsvalls teater av Frida Stéenhoff.
”Ett drömspel” av August Strindberg.
”Körkarlen” av Victor Sjöström.
”Gullregn” med kupletten ”Den ökända hästen från Troja” av Karl Gerhard.
”Fröken Julie” av Birgit Cullberg.
”Det sjunde inseglet” av Ingmar Bergman.
”Dom kallar oss mods” av Stefan Jarl och Jan Lindqvist.
”Fars lille påg” av Franz Arnold, Ernst Bach och Nils Poppe.
”Medeas barn” på Unga Klara, Suzanne Osten och Per Lysander.
Lärdom och sakprosa:
”Heliga Birgittas uppenbarelser” av Heliga Birgitta.
”Historia om de nordiska folken” av Olaus Magnus.
”Christinas självbiografi” av Drottning Christina.
”Lappländsk resa” av Carl von Linné.
”Drömbok” av Emanuel Swedenborg.
”Fädernas gudasaga” av Viktor Rydberg.
”Svenska folkets underbara öden” av Carl Grimberg.
”Barnets århundrade” av Ellen Key.
”Kris i befolkningsfrågan” av Alva och Gunnar Myrdal.
”Vägmärken” av Dag Hammarskjöld.
Lag och rätt:
Magnus Erikssons landslag av Kung Magnus Eriksson.
1734 års lag. Beslut i riksdagen och stadfäst av kungen.
1766 års tryckfrihetsförordning. Beslut i riksdagen och stadfäst av kungen.
Offentlighetsprincipen.
1809 års regeringsform. Beslut i riksdagen och stadfäst av kungen.
Rättegångsbalken. Sveriges riksdag.
Europakonventionen. Europarådet.
Brottsbalken. Sveriges riksdag.
1974 års regeringsform. Sveriges riksdag.
Allemansrätten.
Religion:
Husaby kyrka.
Vadstena kloster, Heliga Birgitta.
”Horologium Mirabile Lundense”, troligen av Nicolaus Lilienvelds med flera.
Malmöpsalmboken av Christiern Pedersen.
Gustav Vasas bibel, svensk översättning troligen av Olaus Petri, Laurentius Andreae, Laurentius Petri med flera.
Konventikelplakatet, Svenska staten, riksdagens ständer.
Marstrands synagoga.
”O store Gud” av Carl Boberg.
Kyrkomötets beslut att öppna prästämbetet för både män och kvinnor, Svenska kyrkans kyrkomöte.
”Nattvardsgästerna” av Ingmar Bergman.
Ekonomi:
Falu koppargruva.
Riksbanken, Sveriges riksdag.
Storskiftet.
Näringsfrihetsförordningen av Johan August Gripenstedt.
Industrilandskapet i Norrköping av bland andra Carl Theodor Malm och Theodor Glosemeyer.
Harsprånget i Lule älv, Sveriges riksdag.
Folkpensionsreformen, Sveriges riksdag.
Saltsjöbadsavtalet, LO och SAF.
Ikea Älmhult, Ingvar Kamprad.
Särbeskattningen av makar, Sveriges riksdag.
Uppfinningar:
Luft- och eldmaskin, Mårten Triewald.
”Systema naturae” av Carl von Linné.
Tabellkommissionen av Pehr Wargentin.
Kakelugnen av Fredrik Wrede och Carl Johan Cronstedt.
Justitieombudsmannen, Hans Järta och Bondeståndet.
Göta kanal av Baltzar von Platen.
Nobelpriset av Alfred Nobel.
Det sfäriska kullagret av Sven Wingquist.
Viggen, Saab.
Pappaledigheten, Sveriges riksdag.
Offentlighet:
Gustavianum i Uppsala, Gustav II Adolf och Olof Rudbäck dä.
1634 års regeringsform av Axel Oxenstierna.
Lappkodicillen, svenska och norska staten.
Svenska Akademiens ordbok, Gustav III.
”Läsebok för folkskolan” av Norstedts förlag och Fredrik Ferdinand Carlsson.
Riksdagshuset av Helgo Zettervall och Aron Johansson.
Brunnsviks folkhögskola av Karl-Erik Forsslund.
Vasaloppet, Anders Pers och IFK Mora.
Per Albin Hanssons folkhemstal.
Radiohuset av Erik Ahnborg och Sune Lindström.
Varför just IKEA och Viggen?
Varför inte Svenskt Tenn, Höganäs och Kosta Boda eller Volvo?
Finns det ens någon logik i denna lista?
Viggen som någon knappt har sett på himlen är mer svensk kultur än en volvo?
Borde inte Saab 99 va mer svensk kultur än Saab Viggen?
Och varför Ikea men inte "IKEA Billy" eller Saab istället för "Saab Viggen"?
Kan någon enda svensk förutom Lars Trägårdh och hans entoutage beskriva vad detta är för psykotisk skräplitteratur?:
Lärdom och sakprosa:
”Heliga Birgittas uppenbarelser” av Heliga Birgitta.
Skulle Birgittas tokerier vara mer svensk kultur än barnramsan Ole dole doff konke lane binke larne ole dole doff som ALLA svenskar kan?
Elitistisk skitkanon är vad kulturkanon är, Heliga Birgittas uppenbarelser upphylls till "lärdom" fast det bara är en samling psykotisk skit.
Nej fy fan om detta är svensk kultur är det inget att va stolt över.
Sjunde inseglet?
En gubbe utklädd till liemannen som står och är djup som värsta Hamlet-kopian när varenda mediaprogram producerar bättre alster.
Och var i helvete är kommunala musikskolan och replokalen?
Skulle det va mer svensk kultur med en svartvit lieman vid en klippa än fika och bulle?
Och om det prompt måste va gamla grejer som en gång var vanligare, varför är inte knytkalaset och plommonstopet svensk kultur?
En motivering skulle kunna låta såhär:
"Plommonstop = svensk kultur deluxe. Inte lika coolt som Viggen eller lika internationellt framgångsrikt som IKEA men det har hållit sylten på plats i svenska hem i över hundra år och har dessutom gett smeknamn till en klassisk och tidlös hatt!
Helt enkelt magiskt!"
Var fan är vår svenska humor representerad i kulturkanon? Svenskar är fan roliga!
