Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Jag har alldeles för lite kunskap om M s diagnoser och på vilket sätt dom påverkar hennes beteende i skarpt läge, eller under förhör t.ex. Jag kan bara konstatera att hon agerar på ett ovanligt sätt, omänskligt sätt faktiskt. Det enda rimliga jag kan komma på är att hon antingen avskärmar sig från det hemska hon upplevt och därför upplevs som apatisk och obrydd. Eller så har även hon nån empatistörning.
Jag har tyvärr landat i att hon har nån störning trots att vänner beskrivit henne som snäll och sympatisk. Jag grundar det till stor del på hennes vetskap om vad J sysslat med innan mordet. M är den person som haft bäst insyn i J s sjuka tankesätt. Under mer än 1 har M suttit på första bänkraden och beskådat hur J har hotat, skrämt, sårat och försökt döda människor utan att själv ha agerat trots att hon haft en stöttande familj i ryggen. Hon har satt sig själv i första rum på bekostnad av att halva Vetlanda riskerat att brinna inne. Även efter mordet beter hon sig som ingenting har hänt. Hon sover, spelar, snapar, upplevs som normal av familjen.
Hon visste att J hatade T, och trots det är hon med och invaggar T i en falsk trygghetskänsla att det är lugnt att följa med upp till lägenheten.
Är det som M påstår så vet hon om att J kommer få ett långt fängelsestraff, eller ta livet av sig som dom pratade om i bilen. Så varför skulle hon fortfarande vara så rädd undrar jag.
Varför hon tiger om vart kroppen är och ljuger hela utredningen igenom, tror beror på den den enkla anledningen att hon inte orkar stå till svars för vad hon har gjort. Samt slippa sitta i fängelse.
Usch, när du lägger upp det på det här sättet, ja.. då är det så jag känner å ena sidan...
Det är verkligen väldigt svårt att förstå detta...
Sedan tänker jag på den andra sidan; det jag inte förstår vad gäller Majas diagoser.
Jag klamrar mig fast vid att Maja ändå verkade känna äldigt starkt när Toves kropp släpades i gruset...
Jag kan nästan själv känna vad hon menar.
Jag är otroligt kluven och hamnar mellan lägren.
Där jag är nu, är att Maja inte är helt ärlig, hon vet, har sett och hört. Men det är så tabulagt för henne själv, att hon inget har gjort för att förhindra (trots att hon visste vad Johanna hade för typ av tankar när det gällde Tove) och heller inte ingripit.
Jag tänker att det finns ett otal förvarsmekanismer som gör att man inte vid svåra trauman kan ta till sig det som har hänt.
Jag har själv sett människor förneka det mest uppenbara, te x allvarliga diagnoser. Förneka att någon är död, trots att de kan se det med egna ögon. Hjärnan och psyket är ett mysterium i mångt och mycket.
Och jag säger som du, att jag har för lite kunskpa om de diagoser som Maja har. men jag håller inte med dig där du säger "Jag har tyvärr landat i att hon har nån störning trots att vänner beskrivit henne som snäll och sympatisk."
Jag tror att det är den Maja som finns, men som har råkat ut för en hjärntvätt utöver det vanliga. Och Maja är känslig,
just därför kommer Johann åt henne.