Citat:
Ursprungligen postat av Vagabonden
Kan det någonsin bli så i Sverige? Att fotbollen är sammanvävd med livet. Isådannafall, hur?
Det jag är mest avundsjuk med England och Italien är att de har bra publikstöd även om de spelar i sämre ligor. Ta engelska Millwall som spelar i tredje-divisionen, men har en stor beryktad supporterskara.
Sorry, OT.
Det jag är mest avundsjuk med England och Italien är att de har bra publikstöd även om de spelar i sämre ligor. Ta engelska Millwall som spelar i tredje-divisionen, men har en stor beryktad supporterskara.
Sorry, OT.
Hmmm, kultur tar lång tid att førændra. Medan vi diskuterar utrikespolitik och feminism så diskuteras spelares form och laguppstællning kring middagsbordet i Italien. Det uppsving som allsvenskan fått ( publik och intressemæssigt) senaste tiden verkar nærmast ha økat klyftan mellan de som ær insatta och de andra.
Trots att publiksiffrorna minskat i Italien så ær det min uppfattning att intresset inte har minskat. Man har bara blivit lite mer bekvæm av sig och avnjuter matcherna framfør TVn.
Att den speciella atmosfær som finns kring italiensk fotboll, inkl kaos, aldrig kommer att fungera i Sverige beror till stor del på att majoriteten av svenskarna inte trivs med det. Återigen finns det inget værdemæssigt i detta, utan ær ett konstaterande som bekræftar kulturskillnaderna. På samma sætt som att man dær kan uppskatta individuella prestationer och artister på ett annat sætt æn vad svenskar gør, som istællet hyllar kollektivet.
Inom fotbollen så finns också en vinnarmentalitet i Italien som vi av naturliga skæl inte har.
Medan de beundrar den svenska skøtsamheten och ordningen så beundrar vi deras sætt att hantera kaoset och deras artisteri. Min slutsats blir att vi inte ska ta efter deras fotbollskultur, utan bara plocka några få godbitar som vi kan inkorperera i vår egen.
Før att ta det ett snæpp utanfør fotbollen så tycker italienare om att njuta. Det ska t ex vara vackra saker och klæder, god mat och bra fotboll. Den passionen kan man inte kopiera.