Källa
http://www.aef.se/Ovrigt/Personliga%20minnen/Hotell%20och%20Resor/Hotell%20och%20Resor.htm#_Toc219201926
”Hemligt uppdrag”
Av Hans Broberg och Stig Möller
Allting var ju så förfärligt hemligt. När vi anställdes fick vi gå upp till kapten Tallqvist och skriva på en edsförbindelse om att under straffansvar ingenting avslöja om det vi arbetade med och vi blev noga inpräntade med allvaret i vad vi sysslade med.
Ofta hände det att vi jobbade tillsammans i samma rum men visste inte vad kompisen höll på med, under förutsättning att man stängde av öronen och inte frågade! Samma sak var det med familjen. Vi var borta veckovis utan att familjen hade en aning om var vi var och vad vi gjorde. Allt var ju så hemligt!
Nu är det ju så att man inte behöver vara någon större agent för att komma på vart dom skulle och i vilket ärende. Sitter man i samma rum går det inte att hålla allt utom hörhåll. Det rings och beställs biljetter, bokas hotellrum, kollar med kompisarna om just det speciella provinstrumentet är ledigt. Ofta låg det ett gäng montörer ute på plats och var det en avsides ort visste nog de flesta att det var något hemligt på gång. Däremot minns jag inte om det förekom någon ”svart limousin” med KGB-gubbar som åkte skuggande bakom för att se var man svängde av vägen i till den hemliga anläggningen. Likaså saknades den sköna blondinen i hotellbaren.
Men bevisligen har det hänt att tjänstemän har blivit av med portföljen med hemliga handlingar under tiden de varit och duschat i korridoren eller glömt på något annat ställe. Bakom elementet var ett ställe som förekom i rättegångarna.
Det var sagt att man kunde lämna in en portfölj på polisstation eller vakten på ett militärförband. Bägge delarna avprovades, men det var nyheter för alla. På polisstationerna var man ofta okunnig om spelreglerna. Jag provade en gång under en norrlandsresa och det inföll en helg. Till polisen på orten, på den tiden hade man bemannad polisstation i varje tätort. Lämna in gick väl bra, men på måndagen satt där en helt annan polis, totalt okunnig om vår existens och vårt ärende. Men vi fick själva gå in i kassaskåpet och leta och fann våra papper. Efter den händelsen blev det att sitta på portföljen under kvällen!
Allt detta hemlighetsmakeri ställde till besvär på vår tid.
Vi blev noga påminda att inte fick lämna hemliga handlingar vare sig i bilen eller på rummet när man var på restaurang. På mathaket i Frihamnen i Stockholm tog jag med väskan in när jag lunchade. Sedan, på vägen till högkvarteret på Lidingövägen, kom jag på att jag glömt väskan kvar på mathaket. Det var en nervös stund innan jag kom tillbaka och hittade väskan lutad under matbordet.
Hemligt och hemligt, men min första tjänsteresa gick till lfc W2. Väl framme hade jag inte ordnat med inpassering och vakten var omutlig! Jag kände inte för att ringa hem till chefen Kaj och berätta om fadäsen. Med insider lyckades jag planka in på jobbet genom en lucka och stege uppe på berget under en hel vecka. (Detta bör väl vara preskriberat nu, både för vakten som var slapp och för mig som överträdde bestämmelserna.)