Citat:
Ursprungligen postat av
LeCastle
Du hänger fortfarande inte med.
Problemet är att man diagnostiserar människor som i själva verket INTE har diagnoser.
Men det gör man ju inte. Jag har aldrig träffat någon med diagnos som inte har något. Visst, de kan maskera den i vissa sammanhang, men det betyder faktiskt inget.
Jag har fått höra flera hundra gånger att jag inte kan ha vare sig aspergers eller ADD. De förväntar sig att det ska se ut på ett visst sätt. Det börjar bli jävligt tröttsamt. Jag med flera i en lite äldre generation fick rätt diagnos först över 30 år. Då hade vi innan haft problem och vi hade alla blivit diagnostiserade med personlighetsstörning och behandlats efter riktlinjer som fanns då, dvs man skulle behandla oss kallt och elakt. det gjorde att många av oss fick ett trauma av vården. Men visst, då fanns inga NPF-diagnoser så allt var frid och fröjd.
Självklart har felaktiga diagnoser gjorts. Men det betyder inte att alla är fel.
"Du kan inte ha aspergers, du kan ju uppföra dig!"
"Du kan inte ha ADD, du kan sitta still och läsa en bok!"
Dessa tillstånds definition handlar hur bra man klarar skolan. Som om det inte finns fler aspekter av livet.
Har träffat flera barn med tydlig NPF, men deras föräldrar har varit helt övertygade om att de är normala. Varför? För att föräldrarna har samma problem. Då måste det vara normalt.
Vi har skapat en NT-kultur där folk inte jobbar utan bara dricker kaffe. Ett samhälle av arbetsskygga som tror de är så duktiga. De som faktiskt kan göra ett arbete blir ju ett hot där, särskilt om man inte fikar rätt. Så många med NPF skulle klara vanliga jobb bara denna kultur försvinner.