Autism och blyghet

Asperger är ett tillstånd på autismspektrumet som ofta ser ut som bl.a. normal eller hög intelligens, "specialintressen", vissa lär sig tågtabeller o sånt eller har konstiga intressen. Samt kan men bete sig socialt klumpigt. Ibland även kallat högfungerande autism.

Numera sätts inte diagnosen Asperger, utan det heter nått i stil med att man är på autismspektrumet samt nivå 1-3, beroende på hur mycket hjälp man behöver.

Så, man kan säga att Asperger är en variant av autism.

Min dotter har autism och har (haft) social fobi, men tränat bort den duktigt genom exponering, vilket också gör att hon verkar vara betydligt mindre autistisk.

Har däremot en bekant som är extrovert och autist och det är ingen rolig historia, hon beter sig socialt klumpigt samtidigt som hon syns och hörs överallt. Hon skulle faktiskt behöva träna bort sin extroverta sida, men det är det väl ingen som föreslår i dagens samhälle, då det ses som positivt att vara utåtriktad.

Om jag tvunget skulle finge välja, så skulle jag hellre vara en blyg autist, än en gapig extrovert autist, för den sistnämnda skrämmer bort folk, då få orkar med en socialt inkompetent människa som högljutt ska ta för sig i olika sammanhang. Jag ligger iaf däckad efter att vi träffats

Vad fick du för poäng/bedömning i mentaliseringstestet (D-MASC)?

Jag fick ett antal poäng som tyder på genomsnittlig mentaliseringsförmåga. Och detta är precis vad jag känner igen mig i genom verkligheten. Har aldrig haft problem med att tolka andra. (Att ingen någonsin har kunnat tolka alla 110% rätt är inget vi behöver gå in på…)

Det här är inget jag har lärt mig. En del autister lät sig detta. Och det blir speciellt ansträngande och utmattande för dem k sociala situationer. Men jag har aldrig behövt lära mig. Jag har aldrig tolkat något bokstavligt eller behövt ha saker och ting extra tydligt klargjorda för att kunna förstå.

Men jag är introvert. Har alltid varit väldigt blyg. Folk har felaktigt tolkat och bedömt mig som tråkig pga min blyga sida. Och det är jag verkligigen inte. Faktum är att jag är roligare än de flesta, och har väldigt mycket humor. Därför har jag självmant tagit tag i just den där blyga sidan och vågat säga lite mer. Det dröjde nog ända fram till 30 innan jag tränade bort min blyghet.

jag är fortfarande introvert = Jag tycker om att var ensam. Blir trött av att träffa många, av ffa mycket ljud och blir lätt stressad av andra människor. T ex när jag försöker fokusera på en arbetsuppgift och nå hon kommer och stör mig. Blir ganska irriterad då, även om jag såklart inte visar det. Jag drar mig undan och håller mig för mig själv.

I övrigt vet jag ju hur man för sig socialt, vad man säger, inte säger, vad man gör osv. Har en ganska sparsam mimik och begränsat kroppsspråk. Men det beror på att jag är kvinna och inte är överdrivet emotionellt lagd, och inte orkar ”dramatisera” så mycket när det kommer till det. Är ganska hård som person, och upplevs som känslokall även om jag faktiskt är ganska empatisk när det väl kommer till kritan.

Så här kan autism också kännetecknas. Är ca 35 och har även ADHD. Ingen har någonsin frågat mig om jag har autism. Tror inte det märks så mycket. Jag uppfattas bara som reserverad och introvert. Men har ganska mycket humor, vilket gör att folk inte har problem med att försöka få kontakt med mig. Jag är inte ”inne i mig själv”, men håller gärna lite avstånd till andra människor.

Man får nog skilja på blyg, introvert och socialt inkompetent. Alla kan ha autism.

Har också träffat en sådan. Usch vad jobbig hon var .

Har haft social fobi själv. När jag var 17-19 år och isolerade mig helt hemma. Det yttrade sig på specifika sätt. Därför förstod ingen heller då att det var autism det var frågan om.

Faktum är att autism kan missas i en NPF-utredning! Jag blev utredd för ADHD för 15 år sedan, och trots en del starka drag fick jag ingen diagnos eller ens en misstanke om detta då.

Jag misstänker att alla som är blyga, är introverta eller har social fobi har en autism i grunden.