Citat:
Ursprungligen postat av
schroooms
Jo det finns väl saker i livet som jag för tillfället känner viss oro inför. Men inget jag göra så mycket åt tyvärr, annat än att försöka acceptera tanken. Jag känner dock inte att depression är mitt problem, utan det är ångesten som kommer på kvällen när jag ska sova. Men jag känner inte att det är tankar som far runt i huvudet som får ångesten att triggas igång heller, så så då måste det vara mer undermedvetet. Men det är ju underligt då att jag inte känner av ångesten på dagtid. Kanske för att tankarna är ockuperat på annat... Det som triggar min ångest när jag ska sova är att jag känner ett lätt obehag i bröstet vilket triggar ännu mera ångest tills det nästan utvecklas till en panikkänsla. Så jag kan varken ligga still eller lugna ner mig. Brukar gå upp och röra på mig en stund, då känns det bättre. Men ångestkänslan återkommer oftast då jag lägger mig och försöker sova igen. Sen fortsätter det så många timmar oftast. Och när jag väl lyckas somna vaknar jag väldigt många gånger med ångest och har ofta svårt att somna om igen.
Minns du dina drömmar? Om inte, kan det ju teoretiskt vara att du drömmer fruktansvärda mardrömmar då det verkar som ditt undermedvetna har rädsla för att just somna.
Zolpidem har kort halveringstid och när det går ut är det inte ovanligt att man ”vaknar med ett ryck”, någon annan skrev att en halv tablett Zopiklon fungerade bättre. Testa det med Zolpidem, jag tror det kan funka.
Samtalsterapi med rätt terapeut hjälper också nästan alla, tycker det är värt ett försök.
Vad som fungerat bra för mig är att somna till ljudböcker, bara ligga där och känna efter kan göra att hjärnan på något sätt ”häver” insomningen och man vaknar med bultande hjärta.