Beroendemottagningen eller inte?

Ja , jag är tacksam för att det släppte till sist. Att ha egen bostad, bil och jobb ger mig mer lugn än benzo. Men det är sjukt viktigt att behandla sig själv bra för det är det minsta man förtjänar även om det är svårt när man nyligen slutat, även om man får ett återfall

Ok.. men mina behövda doser är terapeutiska och jag går inte loss på dem. Så ni hänger i fel tråd.

Det beror på vilken mottagning du kommer till, och de kommer ha som mål att trappa ut dina meds. Du ska inte stå på benso for life.

Kommer du till en bra mottagning så trappar de ned dig med diazepam sakta. Då blir det smärtfritt

Tack för svar! Jag tror denna kör snabbt på oxazepam (så provet blir negativt ASAP) om inte pulsen överstiger 100 och jag är långt smal ung vältränad tjej så tror jag är fucked.

Lider dock av ångest och depression med mellan 10-20 suicidförsök, vilka krävt intensivvård + en drös LPT:s. Uppfyller kriterierna för fysisk anorexi sedan typ 2 år tillbaka pga att ångesten gör att jag svälter, ADHD:n orsakar en glömska att äta, aspie ger hang-ups och PTSD:n gör att jag skiter i att gå och köpa mat/isolation. Äter samma sak om och om igen när jag väl äter.

Har haft ätstörningar UNS halva livet, ortorexi/anorexi, utöver neuropsykiatriska problem och känner inte precis för att trappa ner bensodiazepinerna samtidigt som jag får typ Elvanse. Bara tanken ger mig psykos och paranoia. Kommer att svimma av om jag mister vätskan. Utöver måste jag pendla en bit till beroende och jag har redan ett tågspring i bagaget där jag gripits av polis några sekunder från att ha blivit mos och att sluta med bensodiazepiner gör mig just suicidbenägen.

Sedan är "the pee-pee muscle" inte särskilt tränad för att hålla sig längre pendlarsträckor pga långvarig svält och gissar på att beroendmedicinska inte är särskilt tålmodiga när det gäller personer som inte vill dricka kaffe, vatten, kaffe, vatten pga panikångest orsakat av kaffet eller har svårigheter att lämna övervakat pga sexuella övergrepp där en massa gubbar kollade mig emellan benen medan dem sprutade på mig i tonåren?

Jag känner att jag behöver bensodiazepinerna, just diazepam pga lång halveringstid och komorbiditeter med kronisk migrän för att fixa mig ett liv. Sen på eget initiativ börja på att trappa ner när jag har mitt på det torra, väldigt sakta med stöd.

Förstår inte att det är är en omöjlighet i Sverige idag. Det här var möjligt förr och då slippte jag fastna i ångest och ätstörningar höll sig borta. Var på min höjd motionär i friska perioder. Nu är jag anorektiker med restriktivt förhållningssätt. Är det bättre att jag går på ikto, xanor, lyrica, weed, morfin, oxy mm. och mixar för att härma ångestfriheten jag upplever på Stesolid då? Och hämta hundratals sprutor på bytet per månad och OD:a stup i kvarten?? Jag hade kunnat vara en arbetande universitetsstudent nu.🥺

Men istället https://imgur.com/a/ZTAmDMm får man glädjas åt de små glädjeämnena aight? När en prickar sina anorektiska armars vener och inte trycker i en nerv eller sprutar subQ. Mina vener och jag är trötta. Mitt nervsystem är taget efter alla överdoser.

Blir ledsen när jag läser din text, du har en bit att gå, men du bör ju försöka. Vissa kanske måste få medicinering livet ut, men självmedicinering blir sällan, om ens aldrig bra!
Bor du i Sthlm?

Njah nära. Kanske Sveriges mest restriktiva psykiatri i mitt område. Gatualprazolam som jag tvingas gå på nu är aldrig bra nej och överdosrisken är hög med tanke på alla fentanyler som mixas i allt.

Mitt liv är kört och förstört. Jag har rivit samhällskontraktet.

Har du ett psyke av stål så låser du in dig i din lägenhet i en vecka och ligger och svettas tittandes på skitserier på netflix, sen är det värsta över. Ta lyrica om det verkligen krisar.
Det är ett jävla trassel med beroendeenheter och personalen är ofta väldigt arrogant. Rekommenderar personligen det inte men tydligen så har det fungerat för många.

Hursomhelst lycka till.

Det är klart att det finns hopp även för dig, du kan sluta med allt och komma tillbaka starkare än du någonsin varit men du måste hitta din inre styrka och göra upp en handlingsplan som du sedan utför, om det är genom att trappa ned själv eller att söka professionell hjälp vet jag inte men jag vet att folk som varit lika illa eller värre däran än du har lyckats sluta, så det går.

Det är upp till dig att göra grovjobbet!

Så hur ska du göra nu?

Fortsätta knarka tills den dagen samhället inser vad det kostar att inte behandla ångest med bensodiazepiner!

Att underbehandla ångest- och smärtpatienter är en sådan samhällsekonomisk förlust. Vården måste inse att det är en väsentlig skillnad mellan ett medicinskt behov och ett läkemedelsmissbruk.

Haha kanske. Jag vet inte. Känner ibland gällande min psykiska ohälsa att jag är en belastning. En flickvän som inte duschar på månader. Alltså det är miserabelt. Lägg till minst lika dålig sexdrift. Att då känna att en partner måste vänta okänt antal månader eller år på en eventuell vändpunkt som varar några veckor för att sedan dyka ner i ett svart hål igen är rena fördärvet.

Min nuvarande har kasst luktsinne eller hög tolerans för äckliga kroppsodörer (kan själv tycka att mina egna var lite spännande), han har tålamod samt är lugn och sansad. Däremot kanske lite ignorant gällande allvaret i tillståndet med självmordsförsök mm. Självskador och tankar. Viftar ofta bort det.

Känns igen. Fick Phenergan (osäker på stavning) för mina hallucinationer av xanorabs.. sjukt hemskt.

Klart vi SKA! Och sjukersättning! Så vi kan vårda fibromyalgin, sköta barn och stå vid spisen. Sedan bantningspiller dagtid och valium till kvällen. Övrig sysselsättaning ska vara att sitta och skvallra med andras fruntimmer om diverse. Nej, det var nog fan bättre förr!

7 år?! Jag har också hört röster efter tvingats till CT om kvaliteten sänks, langare plockas, pengar saknas mm. trots fysiskt lågdosberoemde. Snittar 4-5, mg alpra per dygn med tvåsiffrigt oxy iv. Typ 60 ish milligram där. Ibland över 100 men försöker keep it low.

När jag var inom vården var doserna Stesolid låga. Aldrig högre än 30 mg och alltid lätt att trappa ut. Känner igen det där med att 10 mg Stesolid inte hjälper ett skit. Om man substituerar rakt av med ekvivalenten upplever jag att steady state måste uppnås innan ångesten försvinner efter byte från alpra till diazepam.

Jag vet inte hur jag ska ur det här. Opioiderna vill jag släppa helt men har fan ett BMI under 15. De kan inte fan köra CT på mig utan att substitutera med Stesolid. Helt sjukt. Har ett LVM men är fortfarande ute.

https://www.instagram.com/reel/CkipG...MDJmNzVkMjY%3D

Ta hjälp av beroendemottagningen för att tända av och sök dig till en tolvstegsgemenskap för att få hjälp att reda upp ditt liv. Dina problem kommer inte lösas för att du får knark på recept.

Hur går det för dig?

Har läst och det är ledsam läsning. Det jag tänker är att det är uppenbart att du inte reder ut det här på egen hand.
Förstår att du inte har något förtroende för psykiatrin eller beroendevården, men, den vägen du går på nu kommer med största sannolikhet leda rakt in i döden. Jag ser inte hur du skulle kunna reda ut det här på egen hand, och jag förstår att du inte vill lämna ifrån dig kontrollen mtp din historik.

Men saken är den, att du skulle kunna ta en chansning här och ge psykiatrin och beroendevården en chans. Lägg korten på bordet, om allt, för att dom verkligen ska förstå vad dom står inför och hur dom ska kunna hjälpa dig. Det kommer antagligen innebära en del skit, men det kan innebära en vändning för dig också. Som någon skrev kan det vara bra ibland att vara "medgörlig" och göra det dom ber om, samarbeta. Och det kan kännas förnedrande osv, men ta sikte på målet istället för vägen - det är en jävla massa dynga att ta sig igenom, men det är inte dyngan som är slutmålet, bara något som står mellan dig och slutmålet. Och nej ångest dämpas knappast av att någon tittar på när du kissar. Det är nog inte syftet med up heller och det tror jag du förstår också. Det är ju någonstans en sak för att se att du faktiskt håller dig nykter eller att nedtrappning går planenligt. För att ord från en missbrukare inte väger mycket gällande drogintag, det är en sådan sak som man behöver acceptera och gå igenom. Förnedrande? Ja så ini helvete, men det är inte där man ska stanna ju och den förnedringen kommer man över, det är ingen big deal i det stora hela även om det känns tungt just då.

Om inte så sluta med blåbären i alla fall, klart du kan få tag på diazepam om du vill. Bensedin t ex. är inte bara fejk även om de ev fulpressats och ev är något underdoserade, har ätit de i omgångar i flera år och har lämnat up flera gånger i samband med det som visar på just diazepam. Och detta med köp från olika säljare och olika batchar, både lösa och i blister. Så det där med att du avfärdar all diazepam på svarta marknaden som "fejk" köper jag inte. De är väl lika fejk som blåbären typ. Om inte bensedin borde du väl kunna få tag i Stesolid.
Eller menar du helt seriöst att du inte har några möjligheter öht att få tag i diazepam som du så gärna vill ha och pratat om nu hela tråden? Sorry men det tror jag inte på isf. Du får tag i mer eller mindre allt annat, klart du kan få tag i diazepam om du hade velat. Sen att diazepam inte har samma effekt efter man käkat alpra ett tag är en annan sak, då kan det nog upplevas som sockerpiller.

Det kanske låter hårt men att hålla på att dalta om saker leder ingen vart. En nära anhörig sa till mig för inte så längesedan när jag inte åt mat och bara käka piller att "det kommer förmodligen sluta med att du dör. Tyvärr.", och det var tufft att höra men samtidigt gör medberoende inte mig friskare. För mig blev det en spark i röven. Det kan vara bra ibland att få höra någon utifrån säga vad det är dom ser framför sig för att förstå allvaret själv.

Det jag läser in i det du skriver är att det förmodligen kommer sluta med att du dör. Eller så tar du emot hjälp, men då får du också vara uppriktig med hur ditt intag sett ut och hela din situation, och strunta i att du får "missbrukare i journalen" som används som argument här för att inte vara uppriktig med vården eller beroendevården. Skulle du mista ditt körkort så so what? Det är väl ditt liv värt? Du kan ta om ditt körkort men ditt liv är svårare att få tillbaka. Hur ska dom kunna hjälpa dig på ett adekvat sätt om du inte är uppriktig med hur ditt missbruk ser ut och hur ditt mående är? Svaret är att det kan dom inte, och då kan vården upplevas som orättvis och kass.

Så här, det kanske blir skit om du söker hjälp, den risken finns, men det kommer garanterat bli skit om du inte gör det, för du har väl ingen vettig plan nu ändå?

Önskar dig uppriktigt allt gott och hoppas att du på något vis reder ut det här. Förslagsvis en bra bit hemifrån i en dygnet runt övervakad miljö så du får ordning på mat, medicinering, motion och annat stöd. Så kan du efter det ta dig hem till din partner, förhoppningsvis frisk och relativt kry. Ta sikte på det, eller något annat, studier eller vad som.

Ring psyk eller soc imorgon, såg att du hade ett LVM så de är väl redan intresserade att höra från dig. Förhoppningsvis är du redan på avgiftning. Se det som en möjlighet i så fall. Jag hoppas du väljer den vägen. Lycka till!

Edit: Kan säga att det finns faktiskt bra vård i Sverige, sen jag började bli mer uppriktig med Läkare på vpm så har hjälpen anpassats just efter det, och jag ska inte lämna up i "flera månader" för att bli insatt på Elvanse t ex. Dom sa bara "så fort du är ren sätter vi in Elvanse". Inget prat om körkort heller. Dom frågade om dom skulle skicka remiss till beroendeenheten, frågade om jag kunde få testa att sluta själv först, och köra på beroendeenheten eller läggas in om jag inte lyckas (förutom att lämna up 1 gång/vecka på vpm då) och dom gick med på det och på något sätt har jag fått behålla kontrollen och göra det på "mitt sätt" samtidigt som vi tillsammans snart är i mål. Nu var det ju iof inte så illa som du har det kanske, men ändå, ville bara säga till dom som tvivlar att det finns bra vård, allt är verkligen inte skit med Sveriges psykiatri och beroendevård.