Känner mig så obekväm bland andra människor

Jag har funderat länge på detta.

Jag kom fram till att jag nog var något som jag beskrev som "hypervigilant" för mig själv. Sen släppte jag det bara och bet ihop, i flera år.

Jag kan inte slappna av bland andra människor riktigt. Det är svårt, jag vet inte vad jag ska säga, men jag önskar att det var annorlunda för mig. Ni andra verkar så avslappnade och coola. Jag vill också vara sådan.

Bara kunna ta livet så som det kommer utan att känna oro och ångest konstant.

Hur gör ni andra, tänker ni ens på sådant? På er omgivning, vad de tycker om er och hur det känns inuti er? Hur gör ni för att bryta er fria ifrån era egna tankar och föreställningar om er själva och de andra som finns runt omkring er?

Känner du dig obekväm bland alla människor?

Mer eller mindre, det varierar såklart. Har en eller två där det känns lättare att vara mig själv. Men jag känner alltid att jag måste "spela en roll" liksom.

När du upptäcker att allt inte bara handlar om dig. Kommer du att slappna av. Ingen kommer minnas dig och dina misstag. De har nämligen fullt upp med att grubbla på vad andra tycker om dem....

Alla andra är också rätt oroliga. Men jag har märkt med åldern att även om man sagt ett par dumma grejer eller gjort bort sig så är det ingen som riktigt kommer ihåg det. Det viktiga och det som andra kommer ihåg är att man är schysst och lite intresserad av dem, ställer lite frågor och så. Tänk på att det sociala inte är någon tävling om att vara intressantast. Vi är med varandra för att vi vill ha det lite trevligt. Mina två cent iallafall. Lycka till!

Jag är medveten om det. Försöker tänka så, men det är liksom just i stunden det är jobbigt. Efteråt så kan jag bortse ifrån det.

Det känns som att sitta i ett skruvstäd tillfälligt, blir alldeles stel liksom, men sedan släpper det när jag är ensam igen.

Lär dig meditera. Det är bra mot allt.

Jo, jag försöker alltid vara trevlig och tillmötesgående. Men ibland är jag så självupptagen av min ångest att jag glömmer säga saker som "tack", tex. Det hände häromdagen, men jag kom på mig själv och hann ändå tacka ett par sekunder senare. Du vet, det blir konstigt liksom?

Jag har provat det på ett seriöst plan ett tag för några år sedan, vet inte om det ändrade så mycket för mig.

Det enda jag vet som faktiskt hjälper är att dricka alkohol. Då blir jag sådär avslappnad och pratig som jag skulle vilja vara. Då är det lättare att ha andra omkring mig.

Tål inte andra människor. Har arbetat ensam i 30 år. Det funkar inte med intriger o skit. Blir arg och kan inte låta bli att säga till. Korkade konversioner som ger 0.

Jag önskar att jag hade kunnat arbeta ensam i 30 år. Sign me up liksom.

Bryr mig inte heller om intriger och sådant, men jag tycker så mycket om andra människor, och däri är mitt dilemma. Jag vill så gärna få vara med er, men jag klarar det inte.

Då är mitt råd att sluta oroa dig så mycket! Träffa så mycket folk du kan. Gärna i olika sammahang och typer av folk. Du kommer vänja dig. Det sämsta du kan göra är att isolera dig.