Citat:
Jag tycker diskussionen huruvida det finns en bostadsbubbla I Sverige eller inte är löjlig. Meningslös.
Alla vet att priserna är på tok för höga. Alla vet att marknaden är skev. Sinnessjukt att man med en lön på strax över 30 låna till en lägenhet på 3-4 milj (kombinera ett vanligt lån med bluestep lr blanco). Jag har hört folk låna på tok för mycket pengar av banken.
Problemet är bara att det är en stor del av befolkningen som sitter på stora huslån lr bostadsrättslån. Bankerna är fullt medvetna om att staten kommer att behöva lösa ut alla människor som sitter på bolån och skriker efter pappa statens hjälp. Det fattar vemsomhelst. Det alla hoppas på är en kontrollerad nedgång eller en liten dipp på 20-30%, inget mer.
Dra snälla inga parareller till 90 talet. Vi pratar äpplen och päron. På 90 talet var hyresrättsbeståndet mycket högre och befolkningen lägre. Det var alltså inte särskilt svårt att hitta en hyresrätt i säg Stockholm, Göteborg eller Malmö. Folk som ville köpa gjorde det för de ville, vilket marknaden var tvungna att förhålla sig till.
Idag MÅSTE folk köpa. Moderaterna och deras lakejer gjorde något briljant. De ombildade fruktansvärt många lägenheter mellan 2006-2010 (sossarna gjorde det oxå men i en mycket mindre skala, läs stopplagen) och såg samtidigt till att hålla bostadsbyggandet på en väldigt låg nivå, i kombination med en hög inflyttning till storstäderna. Minskar du hyresbeståndet, bygger långt färre hyresrätter än vad som ombildas, bygger nya bostadsrätter men med högre pris, i kombination hög inflyttning så kommer du se högre priser. Detta är alltså inte förvånande. Folk i sthlm köper inte en bostadsrätt pga fåfänga som på 90 talet utan för att de inte har några större val. Går du in på Stockholms stad bostadsförmedling och går igenom statistiken över antalet människor som är registrerade i kön, så ser du att människor som registrerat sig med kötid från år 1980-2005 är mycket färre i förhållande till de som ställde sig i kön efter 2006. Det är en definitiv brytpunkt som inte är en slump.
Jag tror på fallande priser. Jag hade velat se människor som i all naivitet tagit på sig stora lån sitta och gråta ut i media ("hur kan det få gå till såhär?"), men en bostadkrasch kommer aldrig hända. På tok för många som sitter på lån helt enkelt.
Alla vet att priserna är på tok för höga. Alla vet att marknaden är skev. Sinnessjukt att man med en lön på strax över 30 låna till en lägenhet på 3-4 milj (kombinera ett vanligt lån med bluestep lr blanco). Jag har hört folk låna på tok för mycket pengar av banken.
Problemet är bara att det är en stor del av befolkningen som sitter på stora huslån lr bostadsrättslån. Bankerna är fullt medvetna om att staten kommer att behöva lösa ut alla människor som sitter på bolån och skriker efter pappa statens hjälp. Det fattar vemsomhelst. Det alla hoppas på är en kontrollerad nedgång eller en liten dipp på 20-30%, inget mer.
Dra snälla inga parareller till 90 talet. Vi pratar äpplen och päron. På 90 talet var hyresrättsbeståndet mycket högre och befolkningen lägre. Det var alltså inte särskilt svårt att hitta en hyresrätt i säg Stockholm, Göteborg eller Malmö. Folk som ville köpa gjorde det för de ville, vilket marknaden var tvungna att förhålla sig till.
Idag MÅSTE folk köpa. Moderaterna och deras lakejer gjorde något briljant. De ombildade fruktansvärt många lägenheter mellan 2006-2010 (sossarna gjorde det oxå men i en mycket mindre skala, läs stopplagen) och såg samtidigt till att hålla bostadsbyggandet på en väldigt låg nivå, i kombination med en hög inflyttning till storstäderna. Minskar du hyresbeståndet, bygger långt färre hyresrätter än vad som ombildas, bygger nya bostadsrätter men med högre pris, i kombination hög inflyttning så kommer du se högre priser. Detta är alltså inte förvånande. Folk i sthlm köper inte en bostadsrätt pga fåfänga som på 90 talet utan för att de inte har några större val. Går du in på Stockholms stad bostadsförmedling och går igenom statistiken över antalet människor som är registrerade i kön, så ser du att människor som registrerat sig med kötid från år 1980-2005 är mycket färre i förhållande till de som ställde sig i kön efter 2006. Det är en definitiv brytpunkt som inte är en slump.
Jag tror på fallande priser. Jag hade velat se människor som i all naivitet tagit på sig stora lån sitta och gråta ut i media ("hur kan det få gå till såhär?"), men en bostadkrasch kommer aldrig hända. På tok för många som sitter på lån helt enkelt.
Betyder det att du i stället tror att det blir hyperinflation eller åtminstone väldigt hög inflation under överskådlig framtid? Eller hur tänker du dig att staten ska förhindra att det blir en riktig krasch (förutsatt att du har rätt om att bostadspriserna är ohållbart höga)?