Varför beter sig mina föräldrar såhär?

Hej.
För det första, bry dig inte om alla taskiga idioter i den här tråden, de är tragiska själva JUST för att de inte förmått läka från sina barndomstrauman, så de vill slå ner på alla andra som ens tänker tanken för att inte känna sig lika patetiska själva, ignorera dem helt.

Det låter helt klart som att dina föräldrar, eller i alla fall din mamma, är en narcissist. (Och din pappa är då medberoende, och en medberoende till en narcissist är egentligen precis lika narcissistisk som narcissisten själv annars skulle man inte gå med på och låta sig dras in i, skitsnackande om sin dotter tex.............. tänk på det).
Du bör googla "narcissistic family systems" , "scapegoating", "gaslighting" osv, hoppas du kan engelska. Det finns massa fenomenala människor på youtube osv, som berättar om sina erfarenheter. Jag lovar att du kommer hitta folk du känner igen dig i om du letar, och det gör det otroligt mycket enklare att förstå sin situation och se vägar frammåt.
Sök typ "narcissist mothers" eller "my parents dont respect my boundaries" eller "mother speaking ill of me" och liknande.
Min absoluta favorit YT kanal på ämnet är "Jay Reid - Recovery from Bad Childhoods", han är grym.
Det låter som att din mor "scapegoatar" dig, alltså använder dig som slagträ och syndabock. MÅNGA mammor är känslomässigt omogna narcissister som blir avundsjuka på sina döttrar, och i tysthet försöker sabbotera deras liv. TRO MIG. Mammor kan ljuga, sprida rykten, slå, håna, manipulera, de kan vara precis hur onda som helst.
(många looserkillar i den här tråden har varit golden childs till sånna mammor så de vet exakt vad jag pratar om men skulle aldrig erkänna eftersom de fortfarande är beroende av / slav till / utnyttjas av / får hela sin självbild från, sin narc- mamma, eller elaka pappa för den delen, det är därför de har sånna soyboy defeatist attityder som "skaffa inte barn om dina föräldrar var dumma" och annan idioti, eftersom de gett upp på konceptet att LÄKA och ÖVERKOMMA).
(obs, om du kommer fram till att någon nog är en narcissist, säg det inte till dem om du inte vill riskera att de blir myyycket värre, tro mig, avlägsna dig tyst).
Bara du vet exakt hur din situation ser ut och bara du kan se den bästa vägen för dig, men OM din familj verkligen är orättvis och förtryckande så tycker jag VERKLIGEN att du ska ta det på allvar och försöka frigöra dig snarast. Du är inte skyldig dina föräldrar NÅNTING, NÅGONSIN, kom ihåg det.

Oavsett vad du kommer fram till om din familj så är de inte känslomässigt friska, och det är inte ditt ansvar att anpassa dig till deras mobbing och utfrysande av dig.
FRIGÖR DIG!!!
Det är en riktig fara att fastna i självhat och tvivel pga sånt här, och det kan vara otroiligt svårt att komma ur.
Det är viktigt att du NU markerar och lär dig hur folk får behandla dig, så att du inte vänjer dig vid att bli illa behandlad och blir det i framtida relationer.

Folk som inte varit med om det kommer inte tro dig, till och med många utbildade psykologer, vägrar tro att föräldrar kan vara elaka mot sina barn.............. det är sinnessjukt jag vet. Men du kommer bespara dig massa smärta genom att vara noga med vem du pratar med.
Extremt många människor kommer säga "ens mamma gör alltid rätt" eller sån dum skit.

Lycka till och var stark!

Mina föräldrar har aldrig riktigt visat att de älskar mig. det har bara varit tjat, ilska, missnöje, irritation, under hela min uppväxt och även idag.
Jag har varit tonåring precis som alla har varit och har precis som många tonåringar mått dåligt. haft självskadebeteende men det är egentligen det ändå dumma jag har gjort.

Jag vet att detta är dumt av mig, men jag brukar ta mina föräldrars mobiler när de inte ser och läsa igenom deras sms som de skriver till varandra..
Min mamma skriver hela tiden skit om mig. hon gör värsta dramat av småsaker. skriver att hon inte kan sova ordentligt pga mig, att jag inte lämnar henne ifred, att jag är arg och otrevlig, och massa annat skit.
hon uttrycker sig hatiskt.

Hon startar bråk om småsaker.
Om jag vill vara ifred och går in på mitt rum och stänger dörren så rycker hon upp dörren varje 15 minut typ. det är ju hon som inte lämnar mig ifred. jag sover också extremt dåligt pga att hon väcker mig genom att gå in på rummet ibland och jag kan inte koppla av.

Värsta är att hon klagar på mig att jag är "sur och har ett dåligt humör", inte så konstigt då på tanke på att jag redan mår dåligt och så ska mina egna föräldrar snacka skit om mig och bete sig som omogna små syskon mot mig? för min mamma beter sig inte som en mamma, hon beter sig som en jobbig lillasyster/lillebror.

Vet att det kanske låter som att jag är under 18, men jag är en ung tjej gammal nog att flytta hemifrån och ja, jag försöker få tag på en egen lägenhet.

1. Jobbar du?

2. Betalar du för att du bor hemma?

3. Hjälper du till hemma? Städa, diska, handla, laga mat osv?

4. Har du några framtidsplaner?

Om svaret på alla 4 punkter är Nej kanske du inser problemet med situationen. Och nej, add+social fobi är inte något större problem. Det finns effektiva behandlingar mot båda.

Det var väldigt tråkigt att höra, kanske en klen tröst men vill ändå att du ska veta att du tillhör favoriterna här inne och att dina sakliga inlägg, din syn på livet och den person som skymtar fram bakom dom är enormt uppskattade.

Är du dum i huvudet? Det är inte hennes fel att hennes mamma misshandlar henne psykiskt.

Mina föräldrar har aldrig riktigt visat att de älskar mig. det har bara varit tjat, ilska, missnöje, irritation, under hela min uppväxt och även idag.
Jag har varit tonåring precis som alla har varit och har precis som många tonåringar mått dåligt. haft självskadebeteende men det är egentligen det ändå dumma jag har gjort.

Jag vet att detta är dumt av mig, men jag brukar ta mina föräldrars mobiler när de inte ser och läsa igenom deras sms som de skriver till varandra..
Min mamma skriver hela tiden skit om mig. hon gör värsta dramat av småsaker. skriver att hon inte kan sova ordentligt pga mig, att jag inte lämnar henne ifred, att jag är arg och otrevlig, och massa annat skit.
hon uttrycker sig hatiskt.

Hon startar bråk om småsaker.
Om jag vill vara ifred och går in på mitt rum och stänger dörren så rycker hon upp dörren varje 15 minut typ. det är ju hon som inte lämnar mig ifred. jag sover också extremt dåligt pga att hon väcker mig genom att gå in på rummet ibland och jag kan inte koppla av.

Värsta är att hon klagar på mig att jag är "sur och har ett dåligt humör", inte så konstigt då på tanke på att jag redan mår dåligt och så ska mina egna föräldrar snacka skit om mig och bete sig som omogna små syskon mot mig? för min mamma beter sig inte som en mamma, hon beter sig som en jobbig lillasyster/lillebror.

Vet att det kanske låter som att jag är under 18, men jag är en ung tjej gammal nog att flytta hemifrån och ja, jag försöker få tag på en egen lägenhet.

1. Jobbar du?

2. Betalar du för att du bor hemma?

3. Hjälper du till hemma? Städa, diska, handla, laga mat osv?

4. Har du några framtidsplaner?

Om svaret på alla 4 punkter är Nej kanske du inser problemet med situationen. Och nej, add+social fobi är inte något större problem. Det finns effektiva behandlingar mot båda.

Vill verkligen inte tro att min mamma skulle kunna vara narcissist, känns liksom väldigt sorgligt. hon kan vara snäll och hur trevlig som helst ibland, ibland även mot mig. hon är mycket omtyckt dessutom av andra.

Det du skriver om självhat är precis det jag upplever just nu. jag hatar mig själv och känner mig som en värdelös och hemsk människa, jag klandrar mig själv och känner att allt är mitt fel.
Ibland tänker jag att det är mina föräldrar som gör fel, men ibland känner jag att det är jag som är problemet (jag gör ju egentligen inget fel) men jag klandrar mig själv ändå.

Jag mår så dåligt ibland pga allt att jag känner att jag inte borde leva längre, inte för att jag själv vill dö men för att det känns som att alla andra vill bli av med mig.

Jag vet att det är fel att kolla i andras telefoner och läsa deras sms, men jag litar inte på mina föräldrar och vill därför se om döljer något. klart att jag vill veta vad de säger om mig till varandra när jag inte hör.

Det som sårar mig mest är att min mamma varit ganska snäll och på glatt humör mot mig senaste dagarna, sen såg jag det hon hade skrivit till min pappa i sms under samma tid. då har hon ju bara låtsats vara glad och trevlig mot mig när hon egentligen har stört sig på mig.

De säger till mig att de älskar mig men varför i helvete snackar de då skit om mig bakom min rygg? varför ljuger de för mig?