Varför beter sig mina föräldrar såhär?

Tiderna har förändrats väldigt mycket i Sverige bara under de senaste årtiondena. Svårt för mig att avgöra hur det ligger till med din familj men många svenska föräldrar känner idag en frustration över att barnen inte flyttar ut.

Min storebror stack till egen lägenhet dir när han blev 18. 18 - 20 var standard och stannade du längre var något fel på dig. Det funkar ju inte så idag eftersom vi har en riktigt jävlig bostadsmarknad, men föräldrarna har svårt att få in det i skallen. Var i samma sits som du innan jag blev 23 och flyttade. Ta inte deras sms osv. personligt, det är generell frustration som försvinner sen.

Vi är förövrigt en av de få länderna som har den här synen i världen. I nästan hela resten av världen bor folk hemma länge och barnen tar sen in sina föräldrar när dessa är gamla och svaga. I rikare familjer köper man istället bostad åt sina barn och det är inte förenat med någon skam som bland svenskar.

Tycker vår kultur är bra i många avseende men här är ett område där vi ligger efter. Jag kommer ta hand om min dotter tills hon är 30 om så behövs men nu kommer jag av mig.

Hitta ett jobb och flytta ut till billigaste hyreslägenheten du kan hitta så kommer dina föräldrar genast börja sakna dig. Detta är en kort period av ditt liv så bara kämpa dig igenom.

Sluta skyll dina problem på dina föräldrar och någon diagnos, uppför dig bättre mot dem så ska du se att de blir trevligare mot dig också. Och skaffa ett jobb eller utbildning.

Det där stämmer alls inte.
Bara för att din uppväxt var sådan behöver inte innebära samma för alla.
Världen är långt ifrån alltigenom god. Ca var 50e individ har psykopatiska drag. Tycker Mammans sätt att slita upp dörren var 15e minut tyder på åtm sociopatiska drag.
Som Kristen vet jag också att människor kan bli besatta av demoner.
Var 10e person anses också ha alkoholproblematik. Kan finnas med här

Hej.
För det första, bry dig inte om alla taskiga idioter i den här tråden, de är tragiska själva JUST för att de inte förmått läka från sina barndomstrauman, så de vill slå ner på alla andra som ens tänker tanken för att inte känna sig lika patetiska själva, ignorera dem helt.

Det låter helt klart som att dina föräldrar, eller i alla fall din mamma, är en narcissist. (Och din pappa är då medberoende, och en medberoende till en narcissist är egentligen precis lika narcissistisk som narcissisten själv annars skulle man inte gå med på och låta sig dras in i, skitsnackande om sin dotter tex.............. tänk på det).
Du bör googla "narcissistic family systems" , "scapegoating", "gaslighting" osv, hoppas du kan engelska. Det finns massa fenomenala människor på youtube osv, som berättar om sina erfarenheter. Jag lovar att du kommer hitta folk du känner igen dig i om du letar, och det gör det otroligt mycket enklare att förstå sin situation och se vägar frammåt.
Sök typ "narcissist mothers" eller "my parents dont respect my boundaries" eller "mother speaking ill of me" och liknande.
Min absoluta favorit YT kanal på ämnet är "Jay Reid - Recovery from Bad Childhoods", han är grym.
Det låter som att din mor "scapegoatar" dig, alltså använder dig som slagträ och syndabock. MÅNGA mammor är känslomässigt omogna narcissister som blir avundsjuka på sina döttrar, och i tysthet försöker sabbotera deras liv. TRO MIG. Mammor kan ljuga, sprida rykten, slå, håna, manipulera, de kan vara precis hur onda som helst.
(många looserkillar i den här tråden har varit golden childs till sånna mammor så de vet exakt vad jag pratar om men skulle aldrig erkänna eftersom de fortfarande är beroende av / slav till / utnyttjas av / får hela sin självbild från, sin narc- mamma, eller elaka pappa för den delen, det är därför de har sånna soyboy defeatist attityder som "skaffa inte barn om dina föräldrar var dumma" och annan idioti, eftersom de gett upp på konceptet att LÄKA och ÖVERKOMMA).
(obs, om du kommer fram till att någon nog är en narcissist, säg det inte till dem om du inte vill riskera att de blir myyycket värre, tro mig, avlägsna dig tyst).
Bara du vet exakt hur din situation ser ut och bara du kan se den bästa vägen för dig, men OM din familj verkligen är orättvis och förtryckande så tycker jag VERKLIGEN att du ska ta det på allvar och försöka frigöra dig snarast. Du är inte skyldig dina föräldrar NÅNTING, NÅGONSIN, kom ihåg det.

Oavsett vad du kommer fram till om din familj så är de inte känslomässigt friska, och det är inte ditt ansvar att anpassa dig till deras mobbing och utfrysande av dig.
FRIGÖR DIG!!!
Det är en riktig fara att fastna i självhat och tvivel pga sånt här, och det kan vara otroiligt svårt att komma ur.
Det är viktigt att du NU markerar och lär dig hur folk får behandla dig, så att du inte vänjer dig vid att bli illa behandlad och blir det i framtida relationer.

Folk som inte varit med om det kommer inte tro dig, till och med många utbildade psykologer, vägrar tro att föräldrar kan vara elaka mot sina barn.............. det är sinnessjukt jag vet. Men du kommer bespara dig massa smärta genom att vara noga med vem du pratar med.
Extremt många människor kommer säga "ens mamma gör alltid rätt" eller sån dum skit.

Lycka till och var stark!

Man väljer inte sina föräldrar.
Det är därför Gud gav oss vänner.
Det är det enda svaret du behöver.

Du behöver jesus i ditt liv.
Hon smågnäller lite och du önskar direkt livet ur henne. "De skulle inte skaffat barn" som att svenskar behöver höra MER SÅNHÄR DYNGA????!

Har du testat att prata med henne?
Jag är nog dubbelt så gammal som du men har först nu fått insikt i hur min morsa funkar, vad HON fått uppleva och vad HON fått gå igenom.
Vi är inte ens i närheten av samma erfarenheter men vi har båda fått gå genom eld och helvete för att ens kunna andas någorlunda fritt.
Jag vet. Att vara tonåring och ung vuxen suger. Mycket för att vi inte vågar prata öppet med våra föräldrar (och tro mig, det skrämmer dem exakt lika mycket och kanske mer, än det skrämmer oss!)
Jag lärde mig helt nyligen att min mor är där jag var för typ 20 år sen.
Vi lär oss fortare tydligen och då måste vi visa vägen för våra föräldrar.
Jag vet, det är helt galet, men det är nya tider nu.
Du vet ibland bättre än din mamma men hon kommer alltid vilja ha dig i en bubbla. En oigenomtränglig bubbla, fri från fördomar, våld, hot och livets baksidor, det är liksom så det är att vara förälder.
Vi vill skydda er från exakt ALLT ont samtidigt som vi vill att ni ska lära av era misstag.
Det är en balansgång på en JÄVLIGT TUNN tråd!

Jag tycker du ska flytta om detta hat som du upplever är helt obefogat från dina föräldrar. Du behöver inte hitta en lägenhet för att kunna flytta ut. Det räcker att du hyr ett rum av någon annan som inte går in i ditt rum var 15e minut. Om detta verkligen stämmer som du skriver så undrar jag lite varför du fortfarande bor kvar med dina föräldrar?

Ge fan i att snoka i deras telefoner också. Det är deras ensak om vad de gör med sina mobiler. Vill du att de kollar i dina privata saker eller?

Det fetade är absolut inte en rättvis mening ty det finns många från trassliga familjer som uppfostrar sina barn tvärtemot hur dom själva blev uppfostrade.

Till TS så är mitt råd ganska enkelt; Sök dig till en utbildning i en mindre stad med bostadsgaranti så kommer du få en hyfsad lägenhet förhoppningsvis en bra bit från dina föräldrar. Ibland behöver man avstånd för att kunna räta ut sina problem. Stannar du kommer cirklen fortsätta oändligt.

jag är 35+ och self-made multi miljonär medans mina föräldrar är låginkomstagare, jag har aldrig fått höra att jag gjort något bra eller fått någon kärlek från dem, sånt är livet... jag är starkare för det tror jag, fick mig att pusha hårt och nå dit jag ville. bara köra på, de har nog massor av psykiska problem.

Du är tonåring. När du blir äldre kommer du förstå och älska dem mer för varje dag.

Sluthuvud.