Citat:
Ursprungligen postat av
popll
Hans psykiatriker verkade ju väldigt förtjust i honom och sa att han var "den snällaste i världen". Snacka om diskrepans i upplevelse🙂
Han skulle mycket väl kunna vara "den snällaste i världen", men det står klart att personlighetstyp, omständigheter och erfarenheter i kombination med självmedicinering inte — alltså
inte — är en lyckad kombo i fallet TE. Det fullkomligt skriker åtminstone aspergers om honom.
Han är insnöad på egna upplevelser, hyser agg mot majoritetssamhället och känner sig missförstådd. En del kan säkerligen tillskrivas hans personlighet (autismspektrumnågonting), annat en skev uppväxt och åter annat djup depression.
När han pratar om "spökpojken" gör han det för att han länge känt sig osynlig, och när han gör det om "sagopojken" är det ett sätt för honom att hantera de moraliska aspekterna på den här handlingen som han väl anser att han drivits till att utföra. Den har på något vis gett honom mål och mening.
Han har mer eller mindre frivilligt gått i barndom efter att ha misslyckats med att ta klivet ut i vuxenvärlden. "Sagopojken" är väl vallpojken som dräper trollet i sagan, typ. Min tolkning är att det är så han
väljer att se på sitt "sista äventyr". Att det inte stämmer överens med verkligheten tror jag att han vet mycket väl. Han har passerat en gräns som andra människor, aspergers eller ej, ser till att hålla behörigt avstånd till. Mitt intryck är att han helt enkelt gett upp.
Citat:
Ursprungligen postat av
PooSausage
Vem är psykologiforskaren vid Stockholms universitet som Theodor chattade med på högerextrema siter?
Om någon vet ska han väl knappast hängas ut här. Det är alldeles för ovanligt med vettigt folk som har en karriär.