Du beskriver dotterns avstånd som om det ensamt förklarade hela historien.
I boken Rättvisan blev en fars, kapitel 17, 19 och 32, berättar pappan om den tidigare sambons misshandelsdom, sitt eget senare frikännande och hindrat umgänge och telefonsamtal som ledde till viten. Boken återger också en psykologs oro för att dottern använde andras ord om sitt liv. Hon förlorade sin pappa.
Uppgifterna behöver väl kontrolleras mot originalhandlingarna. Men de kan inte bemötas genom att bara upprepa att dottern inte vill.
Hennes inställning ska tas på allvar. Det betyder inte att vi redan vet hur den har uppstått. Varken påverkan eller egna negativa erfarenheter får antas utan underlag.
Vilket stöd har du för att pappan försöker tvinga henne – och vilken del av din beskrivning kommer från dottern själv? Hittar du på lite random utifrån dina känslor och ditt hat mot okända?
Citat:
Ursprungligen postat av
Jojo92a
Äldsta dottern är väl 17? Snart vuxen, verkar ändå inte vilja ha kontakt med sin pappa. Förstår inte varför H ska tvinga på dom en kontakt när det inte är bra för dom?