Efter åsynen av alla de marina stridskrafter som besökte vår huvudstad i förra helgen börjar man fundera på hur det är ställt med vår egen flotta. Vi har Östersjöns längsta kust och borde egentligen vara en dominerande marin kraft i vårt närområde.
Men, så är det inte riktigt. Den svenska flottan är sorgligt underbemannad och underfinansierad. En blick på våra framtida NATO-kompisars fartyg ger en god blick över situationen.
Sverige har idag en flotta som består av:
5 ubåtar (som iofs är tillräckligt bra) och 2 till på gång för att ersätta de äldsta. Här hade jag gärna sett en utökning till 7st istället för att ta bort de äldsta. Iaf tills vi har fler A26or på väg.
5 Visby-korvetter. Dessa är fortfarande idag mycket konkurrenskraftiga. De saknar egentligen bara luftvärnskapacitet, vilket är på gång. Det finns numera en plan på att beställa en ny generation med 4 st. Helst vill jag se dessa som en ren addition till dagens kapacitet, men det är åtminstone 5 år bort.
1 Gävle-klass korvett, med en till på väg. Nyrenoverade Göteborg-klass korvetter. Mycket bra initiativ av Byden att göra detta, önskar beslut omgående att även HMS Göteborg och HMS Kalmar får en upprustning. Det här är nog den största no-brainern inom flottan. Kockums har precis upprustat och levererat HMS Gävle och HMS Sundsvall kommer senare i år. Borde vara extremt enkelt att bara fortsätta med de andra två när produktionslinjen redan är igång. Tjänstefel att inte göra detta enligt mig.
Två Stockholm-klass korvetter. Dessa är tyvärr på så gammal teknik att det är tveksamt om de går att modernisera till 2022 års standard, MEN, de har troligen minst 5-10 år kvar i tjänst, så jag ser dem som nödvändiga att ha kvar tills de nya Visby generation 2 sjösätts. Även efter det kan de fylla en supportande roll om behovet finns.
9 minröjnings/ubåtsjakt fartyg i Koster/Styrsö klass. Koster är uppgraderade från Landsort-klassen. Även här finns 2 fartyg, HMS Landsort och HMS Arholma i reserv, och skulle kunna tas i bruk.
Ett större antal Stridsbåt 90. Dessa fyller våra behov väl, speciellt med de uppgraderingar som görs. Går alltid att diskutera nödvändigt antal.
Diverse lednings- och supportfartyg. Också lite få i mina ögon.
De största bristerna idag jag ser är framförallt numerär, men om man pratar specifik kapacitet så är det sjöburet luftvärn, samt marin flygkapacitet. Endast 3 av nuvarande Visby-korvetter har helikopterdäck, och ingen har hangar eller möjlighet att understödja helikoptrar mer än ”spontana” landningar. Ledningsfartyget HMS Carlskrona och ubåtsräddningsfartyget HMS Belos kan också landa helikoptrar, men är inte egentligen anpassade för kontinuerlig drift av helikoptrar till sjöss.
Slutligen, eftersom Sverige har en mycket blygsam försvarsbudget, så kommer varje förstärkning av flottan behöva kunna fylla mer än en roll, för att maximera vårt användningsområde med minimal budget.
Vad tycker ni vi borde införskaffa för att få en bättre kapacitet för Marinen? Kommentera gärna med förslag och varför?
Mitt eget förslag är att vi i samband med NATO diskussionerna pratar med Italien om att ta över/köpa ITS SAN Giorgio. (https://www.seaforces.org/marint/Ita...an-Giorgio.htm)
Det är ett äldre fartyg som nu under året ska börja ersättas av ITS Trieste (https://www.seaforces.org/marint/Ita...TS-Trieste.htm), vilket är snarlikt USS Kearsarge som besökte Stockholm.
Med ITS San Giorgio (mitt förslag på namn är förstås HMS Sankt Göran) får Marinen kapaciteten att ha 4 helikoptrar igång samtidigt ute till havs, vilket skulle vara en enorm kapacitetshöjning inom ett flertal områden, som ubåtsjakt, landsättning, logistik och katastrofunderstöd (tänk om vi haft en sån när Estonia inträffade). Skeppet har även möjlighet att frakta ett antal SB90 för tex ubåtsjakt, eller tanks, lastbilar, mobilt luft/sjö värn etc.
Allt som allt tror jag att det skeppet skulle ge Marinen en förstärkning inom ett antal områden, även kompetensmässigt, den drift av större fartyg, helikopterlandning/landsättning till havs, underhåll av helikopter/båtar på mobil plattform, osv.
Till råga på allt så är det redan ett NATO-skepp, så minimal anpassning krävs för att få det i drift. Vi kan nog antagligen förhandla till oss att italienarna utbildar en hel besättning med att gå parallellt under 6 månader eller så. Och mitt sista argument är att detta är ett skepp som redan är i bruk. Får vi ta över det så kan vi ha kapaciteten på plats inom veckor, inte år…
Men, så är det inte riktigt. Den svenska flottan är sorgligt underbemannad och underfinansierad. En blick på våra framtida NATO-kompisars fartyg ger en god blick över situationen.
Sverige har idag en flotta som består av:
5 ubåtar (som iofs är tillräckligt bra) och 2 till på gång för att ersätta de äldsta. Här hade jag gärna sett en utökning till 7st istället för att ta bort de äldsta. Iaf tills vi har fler A26or på väg.
5 Visby-korvetter. Dessa är fortfarande idag mycket konkurrenskraftiga. De saknar egentligen bara luftvärnskapacitet, vilket är på gång. Det finns numera en plan på att beställa en ny generation med 4 st. Helst vill jag se dessa som en ren addition till dagens kapacitet, men det är åtminstone 5 år bort.
1 Gävle-klass korvett, med en till på väg. Nyrenoverade Göteborg-klass korvetter. Mycket bra initiativ av Byden att göra detta, önskar beslut omgående att även HMS Göteborg och HMS Kalmar får en upprustning. Det här är nog den största no-brainern inom flottan. Kockums har precis upprustat och levererat HMS Gävle och HMS Sundsvall kommer senare i år. Borde vara extremt enkelt att bara fortsätta med de andra två när produktionslinjen redan är igång. Tjänstefel att inte göra detta enligt mig.
Två Stockholm-klass korvetter. Dessa är tyvärr på så gammal teknik att det är tveksamt om de går att modernisera till 2022 års standard, MEN, de har troligen minst 5-10 år kvar i tjänst, så jag ser dem som nödvändiga att ha kvar tills de nya Visby generation 2 sjösätts. Även efter det kan de fylla en supportande roll om behovet finns.
9 minröjnings/ubåtsjakt fartyg i Koster/Styrsö klass. Koster är uppgraderade från Landsort-klassen. Även här finns 2 fartyg, HMS Landsort och HMS Arholma i reserv, och skulle kunna tas i bruk.
Ett större antal Stridsbåt 90. Dessa fyller våra behov väl, speciellt med de uppgraderingar som görs. Går alltid att diskutera nödvändigt antal.

Diverse lednings- och supportfartyg. Också lite få i mina ögon.
De största bristerna idag jag ser är framförallt numerär, men om man pratar specifik kapacitet så är det sjöburet luftvärn, samt marin flygkapacitet. Endast 3 av nuvarande Visby-korvetter har helikopterdäck, och ingen har hangar eller möjlighet att understödja helikoptrar mer än ”spontana” landningar. Ledningsfartyget HMS Carlskrona och ubåtsräddningsfartyget HMS Belos kan också landa helikoptrar, men är inte egentligen anpassade för kontinuerlig drift av helikoptrar till sjöss.
Slutligen, eftersom Sverige har en mycket blygsam försvarsbudget, så kommer varje förstärkning av flottan behöva kunna fylla mer än en roll, för att maximera vårt användningsområde med minimal budget.
Vad tycker ni vi borde införskaffa för att få en bättre kapacitet för Marinen? Kommentera gärna med förslag och varför?
Mitt eget förslag är att vi i samband med NATO diskussionerna pratar med Italien om att ta över/köpa ITS SAN Giorgio. (https://www.seaforces.org/marint/Ita...an-Giorgio.htm)
Det är ett äldre fartyg som nu under året ska börja ersättas av ITS Trieste (https://www.seaforces.org/marint/Ita...TS-Trieste.htm), vilket är snarlikt USS Kearsarge som besökte Stockholm.
Med ITS San Giorgio (mitt förslag på namn är förstås HMS Sankt Göran) får Marinen kapaciteten att ha 4 helikoptrar igång samtidigt ute till havs, vilket skulle vara en enorm kapacitetshöjning inom ett flertal områden, som ubåtsjakt, landsättning, logistik och katastrofunderstöd (tänk om vi haft en sån när Estonia inträffade). Skeppet har även möjlighet att frakta ett antal SB90 för tex ubåtsjakt, eller tanks, lastbilar, mobilt luft/sjö värn etc.
Allt som allt tror jag att det skeppet skulle ge Marinen en förstärkning inom ett antal områden, även kompetensmässigt, den drift av större fartyg, helikopterlandning/landsättning till havs, underhåll av helikopter/båtar på mobil plattform, osv.
Till råga på allt så är det redan ett NATO-skepp, så minimal anpassning krävs för att få det i drift. Vi kan nog antagligen förhandla till oss att italienarna utbildar en hel besättning med att gå parallellt under 6 månader eller så. Och mitt sista argument är att detta är ett skepp som redan är i bruk. Får vi ta över det så kan vi ha kapaciteten på plats inom veckor, inte år…