Citat:
Ursprungligen postat av
JoaquinGuzman
Ja den behöver uppfylla vissa kriterier. Vad sade denna Louise (juristutbildad journalist) om hur rättspsykologer gör när de ska använda dessa kriterier för att göra en bedömning om en berättelse är trovärdig eller inte? Vad säger enligt henne rättspsykologerna om hur stor "träffsäkerhet" man kan uppnå om man följet rättspsykologernas metoder till punkt o pricka och alla kriterierna?
Tror du man kommer upp till ens närheten av 97-98% träffsäkerhet?
Vad tror du händer med träffsäkerheten om man inte följer rättspsykologernas metod till punkt o pricka och inte anser att alla kriterier behöver vara uppfyllda?
Tror du att personerna i rättssalarna generellt sätt är bättre eller sämre på att avgöra en berättelses trovärdighet än en rättspsykolog?
Det är inte vad diskussionen handlar om nu. Du fokusförflyttar. Diskutera det där med någon som är intresserad.
Det är detta jag syftar på nu:
Citat:
Ursprungligen postat av
Humbug69
Tyvärr verkar du också gått på myten om att det räcker att berätta för två personer att du blivit våldtagen. Och ja, det är en myt.
Citat:
Ursprungligen postat av
JoaquinGuzman
Hur kan du säga att det är en myt när erfarna advokater som jobbar med dessa mål i praktiken, journalister som granskat en stor mängd domar, BRÅ säger att det räcker med en målsägares berättelse samt att hon berättat för ett par kompisar som återger målsägarens berättelse samt hur de upplevde målsägaren när denne berättade?
Din formulering är högst missvisande.
BRÅ har beskrivit bevisning på nivå 3 på ett väldigt kortfattat sätt (som inte är heltäckande vad det rör sig om för bevisning i grund och botten) på sidan 90. Varför då? För att texten måste bantas ner såklart. Det du har är en simpel, kort kategoribeskrivning men det är inte samma sak som en detaljerad redogörelse.
Du måste ju såklart tolka in kontexten bakom det som sägs. Du kan inte bara stirra dig blind på ett par meningar och ignorera sammanhanget som något skrivs i.
Här är några av de punkter som BRÅ har tagit upp för att beskriva hur bevisningen på nivå 3 har sett ut som regel för de fällande domarna (detaljerad redogörelse):
1) Målsäganden bedöms som både trovärdig och tillförlitlig.
2) Anmälan ofta görs relativt snart efter händelsen.
3) Berättelsen är tydlig och konkret.
4) Målsäganden är tydlig med vad hon minns och inte minns.
5) Målsäganden är konsekvent i sin beskrivning.
6) Den tilltalade i flera fall bedöms som mindre trovärdig, exempelvis på grund av motsägelser eller ändrade uppgifter.
7) Målsäganden har i nära anslutning till händelsen i konkreta ordalag berättat för andra vad hon varit med om (polis, sjukvård, vänner eller anhöriga). Hon har beskrivit händelsen på samma sätt i de
olika sammanhangen.
8) Målsäganden har enligt samlade vittnesmål visat tecken på traumatisering efter händelsen.
Jag kan ha missat något, men det spelar ingen roll. Nu kan du se svart på vitt varför din formulering är missvisande.
Felet du gör är att du tolkar en kort beskrivning av BRÅ för att kategorisera bevisning där de måste banta ner texten, som en fullständig redogörelse för hur bevisningen ser ut för de fällande domarna. Det är liksom olika saker.
Du har diskuterat de här sakerna sedan 2025 vad jag har sett. Det tar max ett par dagar att ta sig igenom BRÅ rapporten ifall man läser ett par dussintals sidor per dag. Att du fortfarande inte har gjort en mer robust tolkning av rapporten är högst förvånande.
Bedömning:
I strikt logisk mening, så står jag mer på Humbugs sida här.
Källhänvisning:
https://bra.se/download/18.773bb1c7194d8520788136a2/1788937986288/2025_3_Samtyckeslagens%20till%C3%A4mpning%20och%20 konsekvenser.pdf (sida 90-93).