Till skillnad från de påstådda "dödslägren" Belzec och Sobibor så har inga regelrätta arkeologiska utgrävningar gjorts i "dödslägret" Treblinka sedan den omedelbara efterkrigstiden. Ett antal pseudovetenskapliga utredningar gjordes mellan 1944 och 1946 av sovjetiska myndigheter i syfte att underblåsa myten om Treblinka som "dödsläger", men det var inte förrän 2010 som moderna arkeologiska undersökningar genomfördes i lägret. På uppmaning av judiska grupper gjordes tyvärr aldrig några regelrätta utgrävningar, eftersom det påstods stå i strid med diffusa judiska "begravningsseder". Detta är naturligtvis märkligt, med tanke på att faktiska utgrävningar hade kunnat bevisa det som modern förintelsehistoriografi misslyckats med i 70 år.
Inte desto mindre så fick den nyutexaminerade arkeologistudenten Caroline Sturdy Colls tillstånd att genomföra "icke-invasiva" markavläsningar av området kring Treblinka med hjälp av bl.a. LiDAR-teknologi. Vad upptäcktes under dessa undersökningar? Det kanske mest förvånande är att Sturdy Colls enbart bitvis och med stor motvilja publicerat detaljerade uppgifter om de arkeologiska undersökningar som hon genomförde i lägret. Runt 2013 så var den enda kända informationen om undersökningarna att hon påstod sig ha identifierat 10-11 "möjliga" massgravar eller kremeringsplatser – varav den största mätte 26x17 meter – samt två tegelstrukturer i marken som hon antog var de mytomspunna "gaskamrarna". Under årens lopp har Sturdy Colls publicerat fragmentariska texter om sina undersökningar i Treblinka, men tyvärr utan att tillhandahålla detaljerade uppgifter.
Trots att Sturdy Colls använde extremt avancerad teknologi (GPR och LiDAR) för att genomföra sina undersökningar så framstår arbetet som amatörmässigt och ytligt. Med dessa två metoder så påstår hon sig ha upptäckt 11 potentiella massgravar i "dödslägret" (Treblinka II), men en snabb granskning av hennes karta ger vid handen att de områden som utpekats som "massgravar" snarare framstår som formlösa områden av störningar i marken, som Sturdy Colls sedan godtyckligt tillskrivit tydliga former och mått. För tre av de påstådda massgravarna så gjordes en småskalig utgrävning på mindre än en halv meter i djup, där Sturdy Colls identifierade "a considerable amount of human remains", vilket inte är förvånande med tanke på att den sovjetiske domaren Zdzislaw Lukaszkiewicz upptäckte människorester i Treblinka så tidigt som 1945. Inga fotografier har publicerats av Sturdy Colls påstådda "människorester", men hon spekulerar att flertalet okremerade massgravar fortfarande "kan" existera i Treblinka, vilket dessvärre är omöjligt att bevisa på grund av "judiska begravningsseder" som inte tillåter arkeologiska utgrävningar.
Varifrån härrör de 11 "massgravar" som Sturdy Colls påstår sig ha identifierat? I en av sina publikationer så berör Sturdy Colls ett intressant faktum som satte käppar i hjulen redan vid de allra tidigaste undersökningarna i lägret på 40-talet, och som onekligen ligger till grund för stora delar av den "ground disturbance" som Sturdy Colls identifierat:
Att de geometriska former som Sturdy Colls kategoriskt identifierat som "massgravar" i själva verket är flytande och formlösa störningar i marken kan enkelt demonstreras av det faktum att hon inte ens kunde räkna ut måttet på mer än 6 av de 11 "massgravarna", och för en "massgrav" så uppger hon bara längden (10 meter). Om man extrapolerar storleken på de identifierade massgravarna så blir den totala ytan blott ca. 2600 kvadratmeter.
Enligt Sturdy Colls så begravdes ca. 800 000 till 1 000 000 kroppar i "dödslägret" Treblinka II, medan ca. 10 000-12 000 begravdes i arbetslägret Treblinka I. Skillnaden mellan antalet och storleken på massgravarna i de två lägren bör därmed vara fullständigt enorm. Men Sturdy Colls påstår sig ha lokaliserat 3 massgravar i arbetslägret, med en total gravyta på ca. 441 kvadratmeter, vilket innebär att de 10 000-12 000 liken begravts med en ytdensitet på maximalt 27 kroppar per kvadratmeter. I "dödslägret" påstår hon sig istället ha identifierat 11 massgravar med en gravyta på totalt 2600 kvadratmeter för upp till 1 miljon kroppar. Om man utgår från den likdensitet som hon påstår sig ha identifierat för arbetslägret så borde hon därmed ha kunnat identifiera en gravyta på över 35 000 kvadratmeter i "dödslägret", och fler än 150 "markstörningar"; att jämföra med de 11 markstörningar på 2600 kvadratmeter som Sturdy Colls i själva verket hittade. Dessa 11 "massgravar" utgör hela ytan för "dödslägret" Treblinka II, och de GPR-/LiDAR-undersökningar som gjordes täckte hela lägerytan, vilket var hela skälet till att de 11 markstörningarna och "gaskamrarna" överhuvudtaget identifierades till att börja med. Hon hade dessutom tillgång till två olika kartor från tidigare forskare, på vilka massgravarnas enda möjliga positioner indikerats. Så utöver de 11 markstörningar som identifierats av Sturdy Colls så finns ingenting annat.
Ännu mer allvarligt är att de markstörningar som identifierats av Sturdy Colls står i skriande kontrast till vittnesmålen om de påstådda "massgravarna". De viktigaste vittnena från Treblinka som uppger massgravarnas storlek är Jankiel Wiernik, Abraham Isaak Goldfarb, Eliahu Rosenberg och Chil Rajchman. De uppger följande siffror för gravarna i lägret: 1250 kvadratmeter, 1667 kvadratmeter, 1800 kvadratmeter och 4166 kvadratmeter; att jämföra med Sturdy Colls absolut största "massgrav" på 442 kvadratmeter.
Inte desto mindre så fick den nyutexaminerade arkeologistudenten Caroline Sturdy Colls tillstånd att genomföra "icke-invasiva" markavläsningar av området kring Treblinka med hjälp av bl.a. LiDAR-teknologi. Vad upptäcktes under dessa undersökningar? Det kanske mest förvånande är att Sturdy Colls enbart bitvis och med stor motvilja publicerat detaljerade uppgifter om de arkeologiska undersökningar som hon genomförde i lägret. Runt 2013 så var den enda kända informationen om undersökningarna att hon påstod sig ha identifierat 10-11 "möjliga" massgravar eller kremeringsplatser – varav den största mätte 26x17 meter – samt två tegelstrukturer i marken som hon antog var de mytomspunna "gaskamrarna". Under årens lopp har Sturdy Colls publicerat fragmentariska texter om sina undersökningar i Treblinka, men tyvärr utan att tillhandahålla detaljerade uppgifter.
Trots att Sturdy Colls använde extremt avancerad teknologi (GPR och LiDAR) för att genomföra sina undersökningar så framstår arbetet som amatörmässigt och ytligt. Med dessa två metoder så påstår hon sig ha upptäckt 11 potentiella massgravar i "dödslägret" (Treblinka II), men en snabb granskning av hennes karta ger vid handen att de områden som utpekats som "massgravar" snarare framstår som formlösa områden av störningar i marken, som Sturdy Colls sedan godtyckligt tillskrivit tydliga former och mått. För tre av de påstådda massgravarna så gjordes en småskalig utgrävning på mindre än en halv meter i djup, där Sturdy Colls identifierade "a considerable amount of human remains", vilket inte är förvånande med tanke på att den sovjetiske domaren Zdzislaw Lukaszkiewicz upptäckte människorester i Treblinka så tidigt som 1945. Inga fotografier har publicerats av Sturdy Colls påstådda "människorester", men hon spekulerar att flertalet okremerade massgravar fortfarande "kan" existera i Treblinka, vilket dessvärre är omöjligt att bevisa på grund av "judiska begravningsseder" som inte tillåter arkeologiska utgrävningar.
Varifrån härrör de 11 "massgravar" som Sturdy Colls påstår sig ha identifierat? I en av sina publikationer så berör Sturdy Colls ett intressant faktum som satte käppar i hjulen redan vid de allra tidigaste undersökningarna i lägret på 40-talet, och som onekligen ligger till grund för stora delar av den "ground disturbance" som Sturdy Colls identifierat:
In the area of the Treblinka extermination camp in particular, looters have continued to dig at the site since the war. On the one hand, these activities allude to belief that Jewish gold exists at the site.Trots försöken att minimera problemen med "looters" så blir det snabbt uppenbart att de många markstörningar som Sturdy Colls identifierat onekligen härrör från just lokala plundrare och lycksökare. Forskaren Rachel Auerbach skriver t.ex. om plundringarna och amatörutgrävningarna i Treblinka av lokalbefolkningen:
These human jackals and hyenas bring along live artillery shells and unexploded bombs. They explode several of them at once, tearing huge craters into the desecrated, blood-drenched soil which is comingled with the ashes of Jews.Det bör även påpekas att den sovjetiske domaren Lukaszkiewicz upptäckte en 4,5 meter djup bombkrater mitt i lägret i närheten av sjukstugan, inklusive en bombkrater som var 25 meter i diameter och 6 meter djup (!). Lukaszkiewicz genomförde även egna utgrävningar i lägret som resulterade i gropar som var 1,5 meter djupa och 10-15 meter långa. Och problemen med de lokala plundrarna var enorma. Den 24:e november 1946 skriver t.ex. Jewish Telegraphic Agency:
Warsaw, 22 November (JTA). Police authorities today launched a campaign to put an end to looting of mass graves of Jews in the areas of Treblinka, Majdanek, Sobibor and Trawniki where Nazi extermination camps formerly existed.I en studie från 2008 så skriver forskarna Piotr Gluchowski and Marcin Kowalski om problemen med plundrare i Treblinka sedan 1944:
Jackals in human form cut holes in the sacred ground. In the autumn of 1944, Ukrainian and Russian guards appeared again in Treblinka – this time in the service of Stalin. With their arrival, the village excavations turned into an industry. The Soviets brought mines and unexploded shells from the airport located 10 km away in Ceranów. The charge was buried in a mass grave, the Soviets detonated it, and Jewish corpses flew through the air.Karol Ogrodowczyk, medlem i den polska utredningen av Treblinka efter kriget, skrev att:
The area has been dug and searched, the pits are 10 meters deep, there are human bones and scattered objects, shoes, spoons, forks, candlesticks, hair from wigs brought by Jews. The air is filled with the stench of rotting corpses. [...] The stench stunned us so much that my colleagues and I began to vomit and felt an extraordinary burning sensation in our throats. [...] Openings had been dug under each tree by gold diggers, diamond diggers. [...] In the midst of the trees, the local peasants bustled about eager to find treasures. Questioned by us. ‘Why do you do this?’ they answered nothing.Det står därmed klart att de "markstörningar" som Sturdy Colls genomgående identifierat som "massgravar" med enkelhet kan vara resultatet av tidigare utgrävningar och bombkratrar från 40-talet. Sturdy Colls försöker gardera sig genom att påpeka att groparna "appear too large to be a result of post-war looting activity", men med tanke på att Sturdy Colls allra största "massgrav" har en yta på 442 kvadratmeter, och Lukaszkiewicz ena bombkrater har en yta på 490 kvadratmeter, så blir det snabbt tydligt att hypotesen om bombkratrar och utgrävningar är fullt kompatibel med Sturdy Colls upptäckter.
Att de geometriska former som Sturdy Colls kategoriskt identifierat som "massgravar" i själva verket är flytande och formlösa störningar i marken kan enkelt demonstreras av det faktum att hon inte ens kunde räkna ut måttet på mer än 6 av de 11 "massgravarna", och för en "massgrav" så uppger hon bara längden (10 meter). Om man extrapolerar storleken på de identifierade massgravarna så blir den totala ytan blott ca. 2600 kvadratmeter.
Enligt Sturdy Colls så begravdes ca. 800 000 till 1 000 000 kroppar i "dödslägret" Treblinka II, medan ca. 10 000-12 000 begravdes i arbetslägret Treblinka I. Skillnaden mellan antalet och storleken på massgravarna i de två lägren bör därmed vara fullständigt enorm. Men Sturdy Colls påstår sig ha lokaliserat 3 massgravar i arbetslägret, med en total gravyta på ca. 441 kvadratmeter, vilket innebär att de 10 000-12 000 liken begravts med en ytdensitet på maximalt 27 kroppar per kvadratmeter. I "dödslägret" påstår hon sig istället ha identifierat 11 massgravar med en gravyta på totalt 2600 kvadratmeter för upp till 1 miljon kroppar. Om man utgår från den likdensitet som hon påstår sig ha identifierat för arbetslägret så borde hon därmed ha kunnat identifiera en gravyta på över 35 000 kvadratmeter i "dödslägret", och fler än 150 "markstörningar"; att jämföra med de 11 markstörningar på 2600 kvadratmeter som Sturdy Colls i själva verket hittade. Dessa 11 "massgravar" utgör hela ytan för "dödslägret" Treblinka II, och de GPR-/LiDAR-undersökningar som gjordes täckte hela lägerytan, vilket var hela skälet till att de 11 markstörningarna och "gaskamrarna" överhuvudtaget identifierades till att börja med. Hon hade dessutom tillgång till två olika kartor från tidigare forskare, på vilka massgravarnas enda möjliga positioner indikerats. Så utöver de 11 markstörningar som identifierats av Sturdy Colls så finns ingenting annat.
Ännu mer allvarligt är att de markstörningar som identifierats av Sturdy Colls står i skriande kontrast till vittnesmålen om de påstådda "massgravarna". De viktigaste vittnena från Treblinka som uppger massgravarnas storlek är Jankiel Wiernik, Abraham Isaak Goldfarb, Eliahu Rosenberg och Chil Rajchman. De uppger följande siffror för gravarna i lägret: 1250 kvadratmeter, 1667 kvadratmeter, 1800 kvadratmeter och 4166 kvadratmeter; att jämföra med Sturdy Colls absolut största "massgrav" på 442 kvadratmeter.