Ångrar mina barn

Jag har två söner och har länge känt att jag inte vill ha dem i mitt liv. Terapi har egentligen bara lärt mig dölja detta eftersom man som mamma inte får ha sådana känslor.

Min man är tack och lov en ok förälder. Nu när de börjat skolan så är de betydligt mer pappiga och vill vara mer med honom.

Varför är det inte okej att ångra sig? Jag upplever att samhället glorifierar mödraskap och fick under graviditeterna höra att jag minsann skulle älska barnen när de kom. Så har aldrig skett. Varför inbillar sig alla att man alltid kommer älska sina barn?

Är det inte naturligt att ångra allt man gör?
Livet är mest ångest.

Det låter som att du har något psykiskt problem. Deprimerad? Diagnos?

Sök hjälp. Det är inte normalt att känna så om sina egna barn. Saker kan vara jobbiga och förjävliga, men moderskänslorna för sitt eget kött och blod borde väl ta över?

Du kanske inte befinner dig i ditt sinnes fulla bruk. Om du är djupt deprimerad så tror man på dom känslorna som man känner. Men det är inte alltid det speglar den egentliga verkligheten.

Du behöver professionell hjälp, fort innan du gör något dumt.

Berätta varför du inte vill det, varför du aldrig älskat dina barn.

Antagligen för att de lär sig avvikande anknytningsbeteenden - anknytningstörning. Vilket i vuxen ålder kan förhindra dem att ha intima relationer. Behöver såklart inte bli så men bara att risken finns är tillräckligt. De kan vakna 30 år gamla, utan vänner, ingen partner, oförmögna att bygga band.
Tur att den andra partnern tar sitt ansvar hursomhelst.

Vilken självisk liten kvinna du är. Livet är till för din njutning och förlustande.

Samhället glorifierar inte alls mödraskapet, tvärtom så glorifieras kvinnor som du som ska göra karriär eller ha en TikTok-kanal.

Håll käften och gör din plikt, din bortskämda lilla prinsessa.

Hur ser din egen uppväxt ut?

Vad har du gått i för terapi?

Vad var det som fick dig att tro att du skulle vilja ha dem i ditt liv innan du satte dem till världen?

Kan du utveckla vad du menar med "att ångra sig" i det här fallet, vad skulle det innebära rent konkret tänker du?

Låter rimligt att du känner som du gör. Förstår att det är tråkigt för dig. Kommer att tänka på att adoption kunde varit en väg ur det, men pappan kanske inte vill det och nu är ju barnen lite stora kanske?
Är det KBT du och din terapeut arbetat med?

Samhället glorifierar mödraskap?? Nej samhället vill att du skall göra karriär, knulla runt & vara en hora, samt att om du känner att du verkligen vill bli mamma så skall du skaffa barn med en neger.


OnT: Du skall stå ditt kast och ta ansvar.

Jag kan relatera. Det hade varit så mycket lättare att leva utan barn och hade jag vetat vad jag vet idag och tänkt efter, hade jag aldrig skaffat barn. Men det är bara för att jag älskar dem så mycket och det gör så ont att tänka på allt lidande de behöver utstå i samhället och världen idag och då går jag sönder.