Ångrar mina barn

Du kanske har depression vilket får dig att inte känna glädje i livet. Kontakta vården.

Det är helt ok att känna som du gör.

Vill du känna en känsla som du saknar när du ser på dina barn eller är det deras kramar och allt omkring som är jobbigt som du vill fly ifrån?

Behöver du en timmes paus och bara sitta på toan eller ta den hemliga långduschen på en timme, spa edition?

Barn kanske inte är som drömmen man trodde det skulle vara. Självklart tar dem mycket tid, speciellt två och man kanske glömmer bort sig själv och sin partner.

Jag gillar att leva i nuet vilket betyder att även jobbiga situationer inte behöver vara det utan tvärtom. Man bestämmer själv hur man känner och accepterar man jobbiga tankar så försvinner dem plötsligt. Poff. Borta. Men motarbetar man dessa så vill dem hänga kvar som finnar (finnar på näsan, inte landet)

Att ångra ETT barn är väl inte så svårt att förstå, men FLERA....
Hyggligt mot dina barn, hur gamla är de?

Ändå är det ett skamfyllt ämne i kränkhenistan att vara frivilligt barnfri.

Det kallas för "ett askhole"... Folk bjuder in till diskussion, men skiter sedan i svaren man får.

Som att de va bättre förr eller vadå?
Går sönder? av vadå? har du redan
Bestämt att dina barn ska bli hjälplösa offer?
Stackars dom i så fall.

En psykolog sa att det fanns bevis för att kvinnor som inte vill ha barn eller ogillar barn inte är wired correctly. Det stämmer nog. Då det är delvis det ni är skapta för.

Käkar du några läkemedel? Kan göra dig avtrubbad.

Du påminner om mitt ex som jag har barn med. Ni kvinnor är biologiskt skapta för att ta hand om barn, det är det ni är till för.

Låter som du har en personlighetsstörning och det går inte att bota.

Du har rätt i att samhället glorifierar mödra-(och även fader)skap.
Kan vara en period just nu som du känner så också.

Min personliga åsikt är att oavsett, så är man lite förpliktad till att ta ett visst ansvar om man satt barn till världen.
Fler föräldrar borde ha utrymmen där dom kan vara öppna med hur dom verkligen känner. Låter jobbigt att lite behöva spela ett spel i för hög grad.

Känns som glorifierande, lite allmänt sett, hänger samman med positivt tänkande, och hyper-rädslan som finns i samhället för starka och negativa känslor("hat").

Kanske du had ADHD eller autistisk.
I alla fall om du inte vill vara mamma, flytta ut och ge pappa full vårdnad.
Det är bättre att växa up utan en sådan mamma.

Varför då?
Hon har väl ingenstans sagt att hon inte är delaktig i sina barns vardag och fostran.
Hade hon varit pappa hade hon mötts av ton av förståelse - utan att ens ta hand om sina barn.
Är en annan kvinna utan någon som helst koppling till barnen ett bättre alternativ som "mamma"?
Om hon och pappan har det ordnat så barnen får sina behov tillgodosedda så finns det knappast skäl för henne att abdikera bort ur barnens liv.
En närvarande föräldrar är bättre än en frånvarande så länge föräldern inte är skadlig för barnen.

Man behöver inte en mamma inte heller en pappa. Man behöver endast en vuxen som älskar dig. Mängder med barn växer upp utan båda och mår bra, sålänge att någon riktigt älskar dom.
En förälder som inte vill är skadligt.
Det är ok att säga ‘du kan flytta’ och ‘du behöver inte vara mamma’.
Barn dör av olika andledningar när föräldrar ‘ångrar sig’.

Sedan kan man flytta ut och ta semester från samliv och gå i terapi osv.
Mamma Kanske behöver ett job där hon är hemma mindre, ett job med mycket resor.
Inte fan vet jag, som mamma älskar jag mitt barn.
Hon kanske är ‘neurodiverse’ och har inte samma kännslomönster, det är också ok.

Självklart är det så.

Du får väl tänka på att de inte kommer att vara barn för alltid.