Varför sparar inte alla föräldrar pengar till sina barn?

Ja, själv fick jag inte en krona från mina föräldrar när jag fyllde 18 eller när jag gick ut gymnasiet. Detta är någonting jag irriterar mig över än i dag, då det blivit rejält mycket svårare för mig att få en bra "kickstart" i vuxenlivet. Jag har inte haft råd att ta körkort och skaffa bil, vilket lett till att det automatiskt blivit mycket svårt att få jobb. Inte heller har jag haft råd att flytta hemifrån i unga 20 års åldern, utan är i 25-års åldern och bor fortfarande hemma. Inga besparingar har jag heller att tala om, och även fast jag har mat för dagen och tak över huvudet känns det jobbigt ekonomiskt för mig. Många andra i samma årskull som mig fick fonder på typ 100 tusen när de gick ut gymnasiet, så de hade råd att investera både i att skaffa körkort, bil, eget boende och även ha kvar pengar i aktier.

Jag kan förstå om ens föräldrar knappt har några pengar att tala om när boende, transport, mat m.m. är betalt, men de allra flesta föräldrar tjänar tillsammans 40 tusen efter skatt eller mer i månaden. Det är mer än tillräckligt för att kunna spara undan säg så lite som 500 kr i månaden till sitt/sina barn. Det blir 120 000 kr på 20 år, och om de läggs i en fond/portfolio kan de lätt vara värda minst det dubbla över en så lång tid, d.v.s. en kvarts miljon.

Vad anser ni? Är det verkligen för mycket begärt att ens föräldrar lägger undan 500 kr i månaden (250 kr per förälder) till ens barn så att det kan få en ärlig chans till en bra start på vuxenlivet när tiden är kommen? Det är så fruktansvärt snålt med föräldrar som tjänar medel och inte har skyhöga bokostnader, men ändå inte sparar undan en en krona till sina barn. Vad fick ni själva när ni fyllde 18 alt. gick ut gymnasiet?

Fick 40 000 i handen som jag la på en festresa. Päronens gnetande försvann på en vecka. Därför sparar jag inte separat till mina barn. Jag klumpar ihop allt sparande med mitt eget så kn jag göra punktinsatser där det behövs. Bil, körkort eller sådant. De ska inte få något gratis i handen.

Ja, själv fick jag inte en krona från mina föräldrar när jag fyllde 18 eller när jag gick ut gymnasiet. Detta är någonting jag irriterar mig över än i dag, då det blivit rejält mycket svårare för mig att få en bra "kickstart" i vuxenlivet. Jag har inte haft råd att ta körkort och skaffa bil, vilket lett till att det automatiskt blivit mycket svårt att få jobb. Inte heller har jag haft råd att flytta hemifrån i unga 20 års åldern, utan är i 25-års åldern och bor fortfarande hemma. Inga besparingar har jag heller att tala om, och även fast jag har mat för dagen och tak över huvudet känns det jobbigt ekonomiskt för mig. Många andra i samma årskull som mig fick fonder på typ 100 tusen när de gick ut gymnasiet, så de hade råd att investera både i att skaffa körkort, bil, eget boende och även ha kvar pengar i aktier.

Jag kan förstå om ens föräldrar knappt har några pengar att tala om när boende, transport, mat m.m. är betalt, men de allra flesta föräldrar tjänar tillsammans 40 tusen efter skatt eller mer i månaden. Det är mer än tillräckligt för att kunna spara undan säg så lite som 500 kr i månaden till sitt/sina barn. Det blir 120 000 kr på 20 år, och om de läggs i en fond/portfolio kan de lätt vara värda minst det dubbla över en så lång tid, d.v.s. en kvarts miljon.

Vad anser ni? Är det verkligen för mycket begärt att ens föräldrar lägger undan 500 kr i månaden (250 kr per förälder) till ens barn så att det kan få en ärlig chans till en bra start på vuxenlivet när tiden är kommen? Det är så fruktansvärt snålt med föräldrar som tjänar medel och inte har skyhöga bokostnader, men ändå inte sparar undan en en krona till sina barn. Vad fick ni själva när ni fyllde 18 alt. gick ut gymnasiet?

Ja, själv fick jag inte en krona från mina föräldrar när jag fyllde 18 eller när jag gick ut gymnasiet. Detta är någonting jag irriterar mig över än i dag, då det blivit rejält mycket svårare för mig att få en bra "kickstart" i vuxenlivet. Jag har inte haft råd att ta körkort och skaffa bil, vilket lett till att det automatiskt blivit mycket svårt att få jobb. Inte heller har jag haft råd att flytta hemifrån i unga 20 års åldern, utan är i 25-års åldern och bor fortfarande hemma. Inga besparingar har jag heller att tala om, och även fast jag har mat för dagen och tak över huvudet känns det jobbigt ekonomiskt för mig. Många andra i samma årskull som mig fick fonder på typ 100 tusen när de gick ut gymnasiet, så de hade råd att investera både i att skaffa körkort, bil, eget boende och även ha kvar pengar i aktier.

Jag kan förstå om ens föräldrar knappt har några pengar att tala om när boende, transport, mat m.m. är betalt, men de allra flesta föräldrar tjänar tillsammans 40 tusen efter skatt eller mer i månaden. Det är mer än tillräckligt för att kunna spara undan säg så lite som 500 kr i månaden till sitt/sina barn. Det blir 120 000 kr på 20 år, och om de läggs i en fond/portfolio kan de lätt vara värda minst det dubbla över en så lång tid, d.v.s. en kvarts miljon.

Vad anser ni? Är det verkligen för mycket begärt att ens föräldrar lägger undan 500 kr i månaden (250 kr per förälder) till ens barn så att det kan få en ärlig chans till en bra start på vuxenlivet när tiden är kommen? Det är så fruktansvärt snålt med föräldrar som tjänar medel och inte har skyhöga bokostnader, men ändå inte sparar undan en en krona till sina barn. Vad fick ni själva när ni fyllde 18 alt. gick ut gymnasiet?