Hur FAN kan man trivas i lägenhet?

Är själv bosatt i en hyresetta i ett fridfullt område med stillsamt folk/pensionärer som grannar. Trivs således ypperligt och skulle inte kunna tänka mig vare sig bostadsrätt eller villa.

Kan naturligtvis föreställa mig att tillvaron inte blir lika spirituell om man är bosatt i en hyreslägenhet i Husby, Hammarkullen eller dylika områden.

jag bor i en hyreslägenhet i ett ghetto och tipset jag kan ge dig som jag sett någon annan ge dig är att skita i allt. Spela hög musik när du vill , damsug mitt i natten, banka på saker, skrik och smäll i väggar, rök hasch på balkongen vem fan bryr sig liksom

Med tanke på vilka problem TS tycks ha, så skulle det bli väldigt mycket nr två i trapphuset.
Då har vi plötsligt en helt ny tråd här på Flashback...

Det gör man givetvis men det är omöjligt att veta exakt hur lyhört det är och ifall grannar är klumpiga och har fester eller dylikt. Känns som att de flesta saknar finmotorik och hyfs. Man behöver inte gå tungt med hälarna, man kan stänga dörrar lugnt, man kan hålla igen skåpsluckor om de saknar automatiska gångjärn, man kan spela musik med hörlurar istället för bassystem. Allt handlar egentligen om självklart hyfs och respekt mot andra människor.

Det där går inte. Aldrig att man kan filtrera ståhej och ljud på det sättet men får väl försöka. Kanske borde börja ha tvn på mer i bakgrunden. Hur kan du ens sova på natten då? Antar du är en sån som somnar och sover som en klubbad säl igenom precis allt. Lyxigt.


Haha visste bögstämpeln skulle komma. Nej jag är inte bög och skäms inte över mig själv men jag rör mig lugnt och försiktigt och visar respekt till andra människor. Har väl bra finmotorik också antar jag, något majoriteten verkar sakna.

Just nu ja, men har som sagt bott i bostadsrätt också , nybyggda. Givetvis är det bättre men fortfarande inte tillräckligt god livskvalitet.


Hus är dyrt och det vet du själv. Jag är inte personen som vill ta lån heller eller bo i en stuga mitt i skogen, inte som ung person i alla fall.
Hyresrätter byggs i regel billigt, även nya sådana. Ljudklass c eller d.
Nyproduktion bostadsrätter är i regel ljudklass B men det räcker inte. Ljud i betong mm höra extremt tydligt beroende på golv mm. Tappar någon något på natten så flyger man upp ur sängen ändå.



Har också pensionärer och de kan låta de också men visst.
Lugnast är nog högre utbildade personer i 30-50 årsåldern. Detta har ingenting med diagnoser att göra överhuvudtaget. Jag är uppväxt i ett lugnt villaområde och det spelar nog in. Är man uppväxt i lgh är allt enklare. Jag kan inte vänja mig med detta, att ständigt höra andras ljud dygnet runt.

Alldeles riktigt, det där är vad man får göra bortsett ifrån musiken. Brukar slå tillbaka på en själv kraftigt, även när man ringer på och ber någon vara tyst. Varit med om detta för många ggr. Folk tar inte klagomål bra överhuvudtaget.
Men jag har gjort den metoden några gånger Det bara skakade i väggarna. Och en gång som utflyttningspresent till grannarna jag hatade på ett ställe satte jag baslådan och musiken på max mitt i natten i 3 minuter.

Högst upp i en bostadsrätt i ett bra område är vad man måste leta efter om man ska bo i lgh. Tyvärr är det inte alltid man kan ordna detta.

Står ut bra. Bor idag relativt centralt i Uppsala. Mycket tyst, varmt och fräscht. Livsmedelsaffär och garage extremt nära ( 2-3 min promenad)10-15 min promenad ”,mitt i smeten” bland restauranger och pubar. Ännu snabbare på centralstationen. Gångavstånd jobb. Inga no-go bostäder jättenära. Aldrig mött så trevligt folk som i denna förening. Men alla är rätt välbärgade. Bra säkerhetstänkande i föreningen.

Fördel mot hus: mindre risk för inbrott, lägre elkostnader- driftskostnader, slippa kostsamma renoveringar o sv. Men jag är å andra sidan i den ålder då man vill resa, gå på lokal, sporta, göra det som faller en in för stunden. Lite som gå tillbaka 30 år till få man partajade som värst. Inte en massa jädra måsten. Samt tidspress och åkandes hit o dit.Det har jag fått nog av. Vill njuta av livet helt enkelt Inte heller nån lust hålla på snickra o bygga i nåt garage.

Nyproducerade br är rätt tysta. Så där håller jag inte med. Bara bott i nyare lägenheter sista åren. Varit jättetyst. Endast hört spolningar toalett i princip. Men kanske haft bra grannar. Men haft de som haft hundar och pianon i anslutning aldrig hört nåt.

Så går det när man bor i en knarkarkvart.

Sömn är en lyx jag aldrig förunnats men poängen är denna: lägg ingen energi på dem. Tänk inte på dem.

Nja, att varmvattnet är inbakat i hyran är inte samma sak som gratis.

Trivs i lägenhet därför man hör att andra lever. Hälsat på andra där det dels varit tysta människor och mer isolerat. Det är som man är ensam i huset. Jag får för mig att alla är döda. Klarar inte av sådant.

Dvs jag trivs när jag hör människor. När jag ska sova lyssnar jag på någon föreläsning eller YT med prat, för röster gör mig trygg.

Det som jag inte trivs med i lägenhet är att man kan få en helt galen granne som är kvar i många år. Störande grannar är jobbiga. Vi hade amfetaminister som grannar ett tag, man fick inte sova alls. Det var för mycket. Sedan hade några analsexmaniacs som nuppade varje kväll väldigt högljutt. Också jobbigt. Men jobbigast är den som är nu som hatar mig och säger att han vill att jag ska dö. Blir rädd att han ska skada kompisar eller djuren.

Blir jag för ljudkänslig när jag ska sova tar jag på mig hörselskydd. Jag vet att jag är annorlunda. Men själv tassar jag runt, gör så lite ljud som möjligt, är helt klart den tystaste grannen.

Det är även min erfarenhet. Barn låter, så är det ju. Det ingår i konceptet.
Högljudda lekar tidig morgon, pulkor som dras i trappan, trehjulingar inomhus.
Ständiga syskonbråk med gälla skrik som får speglarna att spricka.

Jag minns en gång när jag var hembjuden till några vänner som nyss hade flyttat in i sin nya lgh.
Vi satt och åt middag när det dånade ordentligt med jämna mellanrum. Taklamporna gungade.
Ja, jo, det är nog grannbarnen ovanför som leker igen, förklarade vännerna.

Man har ju alltid fått höra att "barn är barn och ska få synas och höras", men det där var extremt.
Till sist tog vännerna mod till sig och och gick upp och klagade.
Det visade sig att ungarna brukade roa sig med att hoppa ned från sin våningssäng och tävla om vem som hoppade längst.



”Man dansar däruppe – klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak är en annans golv.”

- Ferlin

hatar verkligen idioter som klampar omkring på hälarna som en flodhäst. För helvete lär er gå.