Hur gick det för er, som vart av med allt under krisåren på 1990-talet?

Mina föräldrar fick välja mellan att sälja kåken eller låta bankskulden gå till kronkalle (som då hade sålt kåken på exekutiv auktion).

Att typ ingen i Sverige drabbades av det som drabbade folk i USA kring 2008 är regeringen Reinfeldts fel. Och mest kan vi skylla på Anders Borg. Fy fan, värsta regeringen vi nånsin haft.

Hur löste de det menar du? Avtal med bankerna om uppskov på missade lån mot privatkunder för att bli räddade?

Jo, jag förstår. Min poäng var 1.5-7.5 är 500% ökning. Om räntan blir 500% igen då jävlar alltså.


Inflation beror på att det skapas excess värde. En bostad som värderas till 3 miljoner och banken tar upp dessa pengar för att köpet ska ske. 3 miljoner kronor i arbetskraft är en livstid. Men priserna ser ut som de gör pga pengar är "gratis" med så låga räntor. Alla belånar sig till 100%, när det väl skiter då får vi se.
Får se vad effekterna av Covid blir.

De sålde våran guldreserv så nästa kris är de game over för Sverige

Vi hade lite tur med en skarv mellan hus köp. Men de var inte direkt fett eftersom räntorna ändå åt upp det mesta. Mina föräldrar gäller detta.

Hade tur som bara gick 200k in till kronis. Träffade frugan 99 och hon och jag jobbade rövarna av oss för att rensa skulderna. Idag har vi ca 1 mill i lån på huset och 800k på bilarna. Vi drar dock in 800k+ tillsammans per år så just nu är läget gott. Men spar undan då jag vet hur fort det går när väl fallet kommer.

Jag träffade min man i den vevan. Han hade fått sälja sin lägenhet med stor förlust. Jag fick lägga upp en budget för att sanera det lånet inför vårt gemensamma liv, men det gick att reda ut såklart.

Kudos till dig. Hade inte varit där jag är idag utan min fru. Tillsammans löser man problemen..

Japp, pengar och döda ting är inget man ska bry sig överdrivet om och det mesta går att lösa om man bara vill.

Så sant. Mycket vis kvinna du. Synd bara att du och jag är minoriteter.

Var bara barn på den tiden, men jag minns ett par vänner till familjen som skiljde sig just när allt hade gått åt pipsvängen. De sålde naturligtvis radhuset de hade gemensamt (bostadsrätt) och fick endast 50.000:-. Bägge fick med sig ca 200.000:- i skulder och fick flytta in i hyresrätter.
Idag är samma hus värt ~3.500.000:- (dock friköpt, så säg åtminstone 1.5-2 miljoner idag)

Svärmor och svärfar har berättat att de (och min fru, som barn då) höll på att förlora allt. De hade året innan köpt hus och när räntorna drog iväg kunde de inte betala. Det är endast på grund av ett anonymt bidrag som de klarade sig igenom elden. De låg 20.000 back och banken "knackade på dörren", men plötsligt hade de 30k på kontot. Troligen frugans morfar som löste ut dem, men han nekade att det var han in i graven.

Själv växte jag upp i en hyresrätt och föräldrarnas arbeten var aldrig i fara, så mig drabbade det inte.

Farsan och morsan byggde ny kåk slutet av 80 talet. Farsan var sjukpensionär och förbrukade alla sina besparingar för att kunna bygga och sjukpensionen var ju inte dunderhög.
Det var nog ett litet under att det inte gick åt helvete där när räntorna stack i höjden upp mot 500 procent som mest.
Själv var jag inte mer än 16-17 bast när 90 talet tog sin början och man förstod nog aldrig vad som hände, minns bara att det var Väldigt ekonomiskt knapert och när jag flyttade hemifrån december 92 så fick jag med mig min begagnade säng, en gammal byrå, ett bord och två stolar. Fanns inga pengar.
Mitt dåvarande jobb på ett vaktmästeri genererade 18 kr per timme efter skatt.
Men på något konstigt sätt höll man sig flytande.