Varför bantar inte feta? Ursäkter för att vara fet

Ja men så drick lika mycket kruskakli i gram som vanlig mat.

50 gram pasta = 50 gram vetekli/kruskakli. Då pallar folk inte frossa. Det är folks frosseri som är boven i dramat, och att det tillåts fortsätta. Ingen säger stopp.

"ganska kraftigt" är ju en överdrift. 1kg fett är ungefär 7,500 kalorier. Äter du 500 kalorier mindre per dag än vad du förbrukar så tappar du ett halvt kg i veckan. Det blir 25kg på ett år. 500 kalorier i underskott är inte särskilt kraftigt. Klarar man inte det i ett år för att må mycket bättre i resten av livet så har ingen självdisciplin alls. Äter du i stället 250 kalorier i underskott tar det 2 år och är ännu lättare. Skippa chipsen, glassen, läsken och annat gott med väldigt mycket kalorier. Det är inte så jävla svårt.

Visst, men skillnaden mellan dig och mig att jag tar inte det för givet att det är fettets orsak. Och det finns massor med forskning om saken där man inte kan förklara bukspottkörtels reaktion. Man kan inte säga varför den fallerar helt enkelt. Och där har vi pudelns kärna. Vi vet att bukspottkörteln ibland slutar producera eller överproducera. Vi vet inte varför vissa blir feta medans andra förbränner vid samma intagsmängd. Och du har en förutfattad inställning om saken. Det finns forskare som kommit på andra förklaringsmodeller. Och om man vill kan man ta del av dessa. Precis som gäller med andra sjukdomar och risker, såsom lipider, som också tillskriv till fetma. Nu vet man mer och mediciner för att manipulera kan ge mer skada än nytta och att dessa "mirakelmediciner" som påtvingades alla bara för 10 år sedan blir allt mer ifrågasatta.

Så, en lite mer ödmjuk inställning till saken och ett mer öppet sinne ger större insikt att allt är inte som det synes vara.

Du vet att man göder grisar på spannmål va?
Det verkar som att du vill göra en grej av det här. Då lär man sig ingenting!

Det beror på hur du definierar sjukdom, alla feta får olika typer av hälsoproblem.

Fuskar och bantar på fel sätt pga okunskap ja. Att bara försöka äta mindre är ingen bra metod och det vet alla som har tagit till sig lite information som jag t.ex. har skrivit ovan.

Kan bara svara för hur det var för mig när jag var fet..
Jag blev sambo, fick nytt jobb inom ”mat” kan vi säga, där vi uppmuntrades att smaka för att ”veta vad vi säljer”.
Månaderna och åren gick och en kväll var jag hemma hos min bästa vän som jag pga flytt inte träffat på säkert ett år och vi gick igenom hennes garderob (vi lånade konstant kläder av varann genom hela högstadiet/gymnasiet).

Jag tar fram ett par av hennes jeans som var mina favoriter, drar dom över fötterna och där tog det stopp..
Tänkte för mig själv att ”oj, jag har visst lagt på mig lite”, men släppte dom tankarna ganska snart och fortsatte livet med snabbmat, provsmak på jobbet, chips varje kväll osv osv.

Tills en dag jag går på stan, strålande sommardag och jag plötsligt ser mig själv i profil i glaset till entrén på mataffären.
Det var som en bomb som briserade ”herregud, hur ser jag ut” typ..

Redan samma kväll bestämmer jag mig för att kilona ska bort.
Så jag bestämmer mig för att bokstavligt talat gå bort dom.
Första promenaden klarade jag 10 minuter sen var jag så trött och flåsig att jag höll på att avlida typ.

1 1/2 år senare hade jag droppat från nästan 100 pannor till hälften och där är jag än idag.
Dock äter jag ff skräpmat, chips, godis, dricker RedBull så det sprutar ur näsan osv.
Men jag går inte upp i vikt för det, har visserligen fysiskt krävande arbete som hjälper mig hålla igång vilket jag är tacksam över.
Men latare människa än mig är nog svårt att hitta, har tränat en del för nåt år sedan, men insåg inte ”passionen” i att varannan dag behöva tvinga sig ner på gymmet som var så infernaliskt tråkigt..😂
Dagarna jag är ledig ligger jag helst på soffan bara och degar framför IP-TV.

Nu var jag rätt ung när jag gick ner all den vikten, hade inte ens fyllt 20, och jag antar att det är tack vare det som jag varken fått bristningar/slapp hud någonstans (TACK du ljuva ungdom 🙏🏼!!!), vilket jag som sagt är enormt tacksam över!

Klarade jag så kan alla klara av det.
Och jag undrar precis som dig, hur f*n kan man fortsätta välja att vara fet år efter år efter år efter år osv?!
Har även sedan jag gick ner i vikt extremt svårt att se feta människor äta, jag klarar inte ens av att sitta nära en..
Det är något av det vidrigaste jag vet, speciellt inne på Dånken eller BK, man tvingas till åsynen av en människa som i princip sitter och begår ett långsamt självmord framför en, flottiga fingrar, smaskandet och den smälta osten från burgaren utkletat i mungipan (tacka gudarna för foodora &#127839..🤢

Tänkte ge ett bra tips till er som har problem med vikten.

Om ni lyckas sluta associera soffan, film och serier med småätande, mat och godis så kan man få bort en del av suget.
Det är så lätt hänt att hjärnan kopplar ätandet och i detta fallet soffan.

Det är ett jobbigt beroende, när man är tjock och slutat "bry sig" får man ändå lite ångest efter man vräkt i sig en massa godis och snacks.
Tänk er i situationen när ni supit ordentligt och vaknar upp bakfull och tänker "nä fy fan aldrig igen", sen nästa helg sitter ni där fulla igen.

Är väl för de flesta fett jobbigt att ligga på kaloriunderskott? Jag är ej fet men tycker det är fett jobbigt att vara hungrig + blir fett otrevligt.

Så enkelt som att jag har en svår ämnesomsättnings sjukdom och mediciner som är livsviktiga det gör det svårt att gå ner i vikt. Överflödskilona kom med sjukdomen.

Skulle tro det valdigt sallan handlar om en singular orsak till varfor nagon blir tjock/fet/overviktig/obes vad man nu vill anvanda for term.

Det som ofta anvands som "forklaring" (men snarare ar ursakter) ar somatiska tillstand/sjukdommar. Ex. PCOS och tyroideasjukdomar bidrar ofta till viktuppgang pa ett par kg. Har snackar vi inte en overvikt pa 40+ kg som jag hort manga tala om, snarare en 10-15 kg.

Medicinering kan ge viktokningar ofta i ungefar samma spann, daremot ar vissa psykiatriska mediciner riktigt javliga och DE kan leda till skenande viktuppgangar.

Prader-willi syndrom ar en klass for sig, dar ar det ofta kombinerat med en kognitiv nedsattning sa dar kan man inte skuldsatta individen pa samma satt.

Min poang har ar det ofta handlar antingen om ovilja (det ar okej att inte vilja ga ner i vikt. Man ar fortfarande fet och far skylla sig sjalv for komplikationerna som foljer) eller bekvamlighet (skyll dig sjalv, etc). Tycker det bor vara hoppingivande att man har en sadan enorm mojlighet att paverka sin egna vikt och halsa men det blir saklart problematiskt for den som garna lagger det ansvaret pa allt annat an sig sjalv.

Ja det finns många mediciner som förstör ämnesomsättningen och skapar metabolt syndrom. men å andra sidan finns en hel del mediciner som motverkar detta.
En låg dos 5 mg Sibutramin ( https://en.wikipedia.org/wiki/Sibutramine ) ​i kombination med Berberine eller Metformin och Xenical.
Sibutramin är numera förvisso svårt att få tag på men en högre dos Lorcaserin i kombination med ovanstående fungerar lika bra.

Finns ingenting som kan stoppa din viktnedgång. Jag körde en kur utomlands. Jag tror nog jag var nere på 5% kroppsfett. Bara skinn och muskler. Förvisso tog jag högre dos än 5 mg och dessutom Anavar/Oxandrolone men helvete vad effektivt det var.
Det grep tag i mig. Fettet rann av och musklerna växte. Hade problem att få i mig proteinshaker efter träning pga kände mig så mätt hela tiden.