på samhällets avgrund, bottenträsket!

Jaha då har man varit på 2 anställningsintervjuer i två dagar i rad men lat är bara förnamnet. Ena jobbet var ett säljarjobb med fast och bra lön som han ringde upp coh frågade om jag ville ha dagen efter men lat som den skit jag är, snyltandes på samhället A-kassa så tackar jag nej.

andra jobbet i en reception på ett företag, dvs i dag som man också dissar helt fullständigt, varför vet jag inte, det känns som att man kan få något bättre vilke tman kanske kan men hade jag haft lite råg i ryggen så borde man i helvete ta sig i kragen och tackat ja till något av dessa två jobb, så istället så ger jag fan i det och fortsätter på A-kassa, kommer väl sluta med att man får någe städskit från AMS istället och då lovar jag, att då kommer man sitta där med ångest.

Vad ska man göra med oss, dessa snyltare som inte orkar ta sig för annat än ligga med huvudet på kudden när alla andra är ute och bidrar till samhället? bidragstagarna som egentligen kan få ett jobb, iaf många men som helt enkelt inte vill eller orkar.

Vad är detta för sorgligt försök att provocera?
Vad ska man göra med alla som ljuger ihop storys för att provocera på flashback är min fråga?

Kan du ens systemet? Tacka nej till jobb och få fortsatt A-kassa?

Vad skulle du rekommendera att göra med oss som ligger på soffan?!

vafan är det med dig, jag säger som det är oc hhar tackat nej till två jobb sen får du säga vad du vill, A-Kassan eller AMS kollar inte upp om jag varit på interjvu.

Varför ska vi göra något över huvud taget? Överlevnad kräver en medveten ansträngning, företar man sig ej denna ansträngning dör man, och det är väl vad som logiskt sett borde hända er. Tyvärr är det ju inte så i Sverige, men man kan ju alltid drömma.

Men jag fattar inte, vad är problemet? Att du känner dig skyldig för att du inte vill jobba? Isf kan du sluta med det NU, för det finns massor med andra som gärna tar din plats så du får ligga kvar i soffan.

Om det nu är så att det inte finns jobb till alla så gör väl Kavalen en insats som håller sitt slöa, underpresterande ass ifrån arbetsgivarna och låter de med glöd och energi gå före i kön?

man känner att man inte bidrar någe till samhället sen fick jag dem här chanserna och tackar nej, så nu måste jag leta vidare, och i efterhand när jag tänker efter så hade jag velat prova på säljarjobbet, men nu är det likadant som innan, det finns massor som är som mig och dem borde sparka ut oss så det blir lite fart, alla kan bidra med något i samhället!

Egentligen vill man gå hemma men så kan man inte hålla på hela tiden + att jag är trött på alla som gnäller - ja men är du arbetslös, ja det är svårt på arbetsmarknaden etc etc. Man ska vara glad om man får någe bara, och jobba ska man.

Visst jag hajar precis, men den enda som kan ändra det där är du. Beräkna vad det kostar att ligga och tänka de här gnagande samvetskänslotankarn och väg det sen emot vad du missar om du hoppar på nästa jobb!?

Jag har valt, och jag valde att jobba. Dels ekonomiskt men framförallt för rutinerna som freakar ur fullständigt att gå hemma såhär.

Nja, det stämmer ju inte riktigt, vi andra skulle ju kunna sluta försörja honom och låta parasiten föda sig själv eller dö.

så dåligt samvete har jag inte, det är mest tjatet från arbetsförmedlingen som gör att man hellre jobbar än slipper deras jävla lappar i brevlådan.

Det beror på hur man väljer att se på det. Allt är relativt.