Sweden Rock Festival 2022

Grundproblemet är väl att rockens storhetstid i princip är över? Visst kommer rocken finnas kvar, mer som jazz gör idag, men rockens glansdagar är defintivt över. Dom "stora" banden som Kiss, Metallica, Iron Maiden etc. kan ju inte hålla på och dra folk hur länge som helst. Och återväxten känns i mina ögon mest som rocksminkad pop. Volbeat är i mina ögon ett avskräckande exempel på det. Eller tramspunkarna, vad de nu heter, Green Day är det ja, som nyligen spelade i Stockholm. I och för sig har de varit med runt 30 år, vilket väl också säger något också att de i mina ögon räknas som "nya"...

Klockren analys, som van festivalbesökare o en av dem som var med från år 1 i Hultsfred skakar jag bara på huvudet när nu Swedenrock går samma väg.

Stammispublik sa ngn,,precis om inte Hultsfred hade det. Nej, girigheten kommer fälla Norjefesten.

Skulle nog säga att "nostalgi" är grundproblemet. Det finns massor med unga och hungriga band som borde få chansen. Ghost gjorde ett av sina första stora gig på SRF en gång i tiden. Det finns enligt mig ingen anledning att minska mängden dinosaurer och ta mer nya band. Jag tycker även att SRF fegat lite vad gäller döds, black och thrash.

Men de som vet bättre verkar vara inne på att man måste ha en massa band från musikindustrins "storhetstid" från 70- till 90-talen. Den här sjuka fixeringen vid pop- och rockstjärnor finns i alla genrer. Folk frågar varför det inte finns någon ny Madonna, Depeche Mode, Oasis, Iggy Pop, Fatboy Slim eller Michael Jackson. Behöver vi nya varianter?

Jag tror det handlar mer om en osund fixering vid kändisar som lever sig kvar oavsett hur kackiga de blir på gamla dar. Maiden är urgamla men de försöker ju i alla fall. Skitbandet Mötley Crüe var för fan inte ens bra förr.

Då minns du också hur jävla kul det var att chansa och kolla på mindre artister eller gå på just den där spelningen när en grupp man gillar blev berömda.

Klart de måste ha dragplåster men jag känner att det som håller igång intresset för en festival är de mellanstora artisterna. På SRF har det alltid varit bäst grejer vid sidan av de två stora scenerna. P&L tog ju död på sig just genom att bränna allt på tre stora headliners. Sedan hade de tre dagar till och fyra- fem scener de inte kunde fylla ut. Det är lite annorlunda för blandfestivaler men i stort sett gäller hybrisregeln för alla.

Liveunderhållning har förvisso ett starkt nostalgivärde men som arrangör kan man inte hamna i fällan att man tror man har en magisk kod som aldrig behöver ändras eller att publikvanorna kommer vara desamma. Det som fungerande 1993 fungerar inte nu.

Du är inne på nåt! Sjukt om SRF inte lärt sig nåt av Hultsfred-katastrofen. De tror att de kan lita på sin stammispublik men ett par dåliga år räcker för att folk ska byta festival helt och hållet. Det gäller att leverera VARJE år om man ska bestå.

Att biljettpriserna höjs regelbundet får man nog svälja om det sker inom rimliga gränser; inflationen, drivmedelspriserna etc drar upp kostnaderna för allt och alla och i slutänden är det alltid besökarna som ska betala. Gagerna har säkert också stuckit iväg rätt markant. Gällande parkering, camping, bärs etc så är det nog inte SRF eller LN som sätter priserna utan det är lokala företag eller s k samarbetspartners som domderar där. Vill man vara måna om att dom inte ockrar och på så sätt skrämmer bort besökare så skulle SRF själva sätta krav på just detta. Borde f ö gälla allt som sker inom deras paraply, alltså även matförsäljning och liknande. Säger inte att det ska vara gratis men en sketen hamburgare ska inte behöva kosta 150,-.

Ja, jag har den känslan av att när SRF själva fick sätta spelreglerna så förändrade man sig nästan alltid till det bättre för besökarna, nu verkar man främst tänka på att maximera vinsten. Och det är bara att titta på hur det gått för andra stora festivaler när man fått tydliga signaler om att skeppet håller på att sjunka men inte gjort nåt.

Helt rätt.

Gammal gubbar som kommer på rutin för att se Iron Maiden för 30de gången vill också gå och se hippa småband för att kunna namedroppa för den unga tatuerade servitrisen hemma på Harry's medan småbandens kärn-fans också vill se dinosaurierna för att checka av att man sett en legend live.

Klart priser går upp men det är intressant att SRF ALLTID ska höja mest av alla. Har varit på många festivaler både i Sverige och utomlands och SRF är fan världmästare på att ta mest betalt för allt från camping och parkering till bärs och pizza. Jävla ockrare. Med det sagt så är SRF en jävligt välskött festival med bra utbud av mat, hyfsat fräscha muggar osv.

Jag vet, det var lite de som var poängen med min post.

https://www.rockbladet.se/2018/07/guns-n-roses-pa-ullevi/
https://www.rockbladet.se/2022/06/latskattsslakt-av-guns-n-roses-pa-sweden-rock/

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/a/4dAd5V/guns-n-roses-ar-inte-samma-band-langre
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/a/nWE9Go/guns-n-roses-pa-sweden-rock-festival-recension

Relativt ganska positiv kritik 4 år sedan på Ullevi, usel i år.

Ja men läs vad jag har skrivit: det är kanske inte SRF som sätter priserna på camping, parkering, bärs etc utan deras s k samarbetspartners som tar i så att dom spyr bara för att dom kan. Dom kanske har fria händer och då blir det så. Alternativet är att SRF bestämmer prisnivån för dessa nasare och sen får man anpassa sig till det - eller inte komma alls.

Men jag tror inte SRF direkt sätter detta som högprioriterat - om inte dom fattar att detta faktiskt gör att många festivalbesökare inte vill komma dit.

Sen skriver jag under på att det är välskött, allt från tömning av bajamajor till vattenförsörjning, trevliga vakter i insläppet som genomsöker ALLA och ändå är trevliga, moderata och effektiva köer för att få sitt armband osv.

De senaste åren jag var där tyckte jag att matpriserna överlag skenade iväg något väldigt. SRF har inget med mat- och dryckpriserna att göra men de styr över placeringen av serveringar och försäljare. Det var väldigt mycket VIP-mat och rent av kälkborgerligt på de exponerade ställena. De mindre matnasarna (som kostade några tior mindre) var förpassade till utkanten. Jag pratade med en försäljare om hur det gick och han var riktigt trött på hur platser tilldelades. Han gick bara plus/minus noll på att vara där. Lite liknande åsikter hörde jag från de som sålde wokmaten.

Det är kanske jag som var omogen men jag levde gott på vegetarisk wok, lite kebab och falafel för småsummor när jag började gå på festivaler och jag gör det gärna än idag. Det funkar bra. Det är väl trevligt att de som vill kan få högrevsburgare med hempicklad lök eller HBTQI-certifierad vegansk fitta eller vad de nu vill unna sig att smaska på men man undrar varför de är där. När hela det ekonomiska fokuset ligger på tanter och farbröder som egentligen skulle nöja sig med KISS på Ullevi och egentligen betalar pengar för att slippa allt som har med festivaler att göra så blir jag fundersam.

Jag är tacksam över toaletter med vatten, fina sjukvårdsstationer som kan plåstra om en, välorganiserade insläpp, duktiga städpatruller och att de som vill kan dricka bärs på hela området. Jag är inte elitist som tycker att alla ska sova på ett fält och bli väckta av att Bajsmannen kläcker en brun guppy i deras chipspåsar. Men dessa är rätt grundläggande grejer.

Jag vet inte hur mycket inflytande Live Nation har utöver valet av akter men jag är skeptisk till deras attityd och kompetens. Inflytandet är nog större än man tror. SRF är enligt mig på väg åt samma håll som P&L, som under Live Nations ledning, jäste över med sina VIP-paket, uppgraderingar och särskilda lyxtjänster för de som egentligen bara vill lajva festival. Hur många av besökarna är egentligen intresserade av SRF som underhållningskoncept? För många verkar mest intresserade av att visa var de är på sociala medier när de dricker sin på tok för dyra sprit med SRF-loggan på och att tycka det är roligt att lägga ut 15000 spänn på en ledig vecka för att få skratta åt Axl Rose.

Detta.

Fokus ligger numera helt på sidogrejerna, att smälla upp stora jävla tält och inhägnader för sponsorerna och ängsligheten eller hybrisen i att folk kommer så länge vi bokar Def Leppard för de vill besöka en rock'n'roll-fantasi.

Grejen är att några år med dåligt väder kan ta död på en festival men det kan även några år med dåliga artister som kostar för mycket. Jag som jobbar kan stå och skratta gratis åt Vince Neil när han är en heffaklump men folk har till sist begränsat med pengar att lägga på ironisk skadeglädje. Det verkar accepterat att man ska leka upprörd eller insiktsfull när något band som spelar 30 år för länge gör bort sig. Lite som en övervintrad nöjesjournalist säger "jag visste väl det" när de sågar ett dinosaurieband men här är det folk som lagt massor av pengar på att få göra det.

När stammisarna tröttnar går det fort och har de gjort sig redo för nya generationer får de lägga ner.

Foliehatten i mig tror att SRF medvetet headlinear med skit för att alla hånfullt ska kunna konstatera "tur att jag var hög som ett jävla hus på VIP-campingen så jag inte hörde dem" för att sedan låta Live Nation självgott konstatera att de tar in de band folk vill ha.