Beata Ratzman bortförd och mördad i Malmö 2021-09-24. GM dömd livstid och utvisning.

Ja den är klurig. Hittar ingen tydlig anledning till varför han berättar. Men brytpunkten sker nån gång under förhören den 17 nov. På morgonen har dom förhör med honom där dom sätter press, och presenterar tekniska bevis. T.ex varför han lämnar sin telefon i den vita bilen i ett sådant kritiskt läge. Varför det finns blod i vattenlåset hos grannen där han tvättade händerna. Detta kan han inte slingra sig ur ifrån och tar till minnesluckor.

(Förhör morgonen den 17 nov)
FL: Men det är så att vi presenterat en rad bevis för dig, och det pekar ju åt att du har varit
närvarande när någonting har hänt Beata. Och det tyder ju på att Beata har råkat illa ut med
tanke på att du har hennes DNA blod på dig, både på kläder och på händer.
C: Vilka kläder syftar du på? Vad jag vet så är det bara byxorna och skorna.
FL: Och jackan, och händerna och i bilen.
C: Var någonstans i bilen fanns blodet?
FL: Teknikerna håller fortfarande på med det, men man har hittat blod i bilen. Vad tänker du
kring allt det?
C: (suckar) om nu någonting har inträffat så har det framkallat ett tillstånd hos mig som gör
att jag kan inte minnas det.

FL: Men vad är det som händer på den platsen där vi har hittat blodiga kläder med samma
DNA som Beata?
C: Jag vet inte. Alltså förutom det att vi grälade där så hände ingenting där.
FL: Du säger att du kan få minnesluckor när du blir stressad eller du blir rädd?
C: Ja.

M: Ok (ohörbart) vid det här tillfället så jag vill veta allt som du kan tänkas minnas om den
bilen.
C: Vad gäller det så minns jag inte så mycket eftersom som jag sa så var det mörkt, dem kom
ju efter oss och sen körde den förbi.
M: Ok. För du har återkommit till den här bilen vid ett flertal tillfällen, så det blir ganska
viktigt för oss att kunna utreda vad detta handlar om. Du har sagt ”det var dem i bilen” eller
något liknande sa du nyss.
C: (tystnad 13 sekunder) jag vet inte vem det var (gråter)
T: Och sen sa klienten någonting som tolken inte uppfattat.
M: Ok, nej för du verkar ha tankar om den bilen att dem skulle ha, att det skulle ha hänt, att
det har något samband med Beata att dem skulle ha gjort någonting då med Beata? Du får
gärna utveckla det.
C: Jag kan inte minnas det här, om nu någonting har inträffat (gråter)
FL: Någonting har inträffat Cezary. Annars hade där inte funnits blodiga klädesplagg som
hade legat på platsen. Det talar emot att hon skulle hålla sig borta frivilligt.

Resten av förhöret går knackigt, han gråter och det blir långa uppehåll mellan frågor och svar. Han snöar in på den där andra bilen och han själv blir rädd och åker hem med sonen, men minns knappt nånting.

FL: Men om Beata står utanför bilen för att prata med någon annan, och du blir rädd och du
kör därifrån med Oskar. Hur kan du då ha Beatas blod på dig, på dina kläder?
C: Jag vet inte.
FL: Någonting måste ju ha hänt när du har varit där, annars hade ju inte du haft dem spåren på
dig?
C: Om någonting har inträffat så kan jag inte minnas det (tystnad 22 sekunder)
FL: För din egen skull är det viktigt att du börjar minnas. Om det är så som du säger att du har
blivit rädd och åkt därifrån, så är det viktigt att du berättar för oss vad det är som har hänt.
C: (tystnad 30 sekunder) jag förmår inte och minnas.
FL: Vad kan anledningen till det vara, att du inte förmår att minnas?
T: Tolken har inte uppfattat vad klienten sa, jag får inte något svar av klienten.
C: Det är möjligt att det jag såg försatte mig i chock, kanske för att jag var rädd jag vet inte
(gråter)

Nästa förhör skulle hållas ett par dagar senare. Men Cezary vill ha nytt förhör samma dag för han vill berätta något.

Nu har han haft ett par timmar på sig och ger en förklaring till varför det fanns blod i bilen och varför han var i Ystad och lämnade väskan. Blodet kom från luvan som han plockade upp. Han var i Ystad för att leta efter Beata och lämnade väskan för han blev rädd. Han spinner vidare på hur andra har misshandlat henne och från hans tidigare historia där hon bara blödde näsblod har nu utvecklats till flera slag och blod i hela ansiktet och halsen.

C: Nej. Jag vet att min fru inte lever, men jag vet inte vart dem tog henne. Hade jag vetat det
så hade jag berättat det. Mitt enda fel är att jag inte tryckte på henne eller utövade
påtryckningar mot henne för att hon skulle berätta. Felet ligger i det här hemlighetsmakeriet
att hon inte ville berätta. Och den stora hemligheten det är ju det här problemet, och sen så
fick vi ju det här händelseförloppet.

Precis när förhöret ska avslutat ber han att få prata med åklagaren och offerkoftan åker på. Han gråter och vill ha tillstånd att säga adjö till sin son. Han säger att det är han som kommer behöva sitta av straffet. Han säger " Men med tanke på det som har hänt på parkeringsplatsen så kommer
hon inte tillbaka. Jag vet inte vem dem var, men allting kommer falla på mig (gråter) så allt
det här min fru har anklagat för det finns inga bevis där heller. Hon visste ju att hon hade behandlat mig illa i och med att hon anklaga mig för detta. Hon
visste ju att jag var mycket angelägen om barnet. Men jag har hela tiden varit nyfiken, varför
hade hon handlat på det sättet? Och under fredagen så fick jag svaret."

Svaret fick han på fredagen hon försvann och det var att hon var skyldig folk pengar. Hon kanske sålde knark. Hennes blåmärken kan ha kommit därifrån.

2 Dagar senare hölls nästa förhör och det är då han berättar att han grävt ner henne.

Anledningen till att han berättar tror jag är en kombination av två saker. Han inser efter 2 månader att hans taktik inte fungerar på förhörsledaren. Han kommer helt enkelt inte loss. Sen tror jag att han är trött och utmattad av att sitta isolerad i häktet.

Jag har mer eller mindre ofrivillig erfarenhet av den här personlighetstypen. Så jag blir påmind när jag läser hans förhör. Det är en typ som sällan erkänner fel eller brister, manipulerar, ljuger, kort stubin och pekar gärna finger åt andra medans sina egna bristerna är dom totalt frikopplade ifrån. I princip omöjlig att kompromissa med, då skuld i konflikter alltid läggs på motparten.

Detta sätt fungerar till viss del sociala sammanhang, men resulterar ofta i få kortvariga vänrelationer. Men när man sitter i ett polisförhör fungerar inte den här strategin. Här går dom till botten med alla lösa trådar. Lögner som tidigare fungerat har nu inget värde. Och det blir tydligare för varje förhör med honom. Till slut måste han fejka minnesförlust för att undvika tappa ansiktet helt.

Men han fortsätter att ljuga om annat, även om han insett att taktiken inte fungerar. Och så utmattad är han inte att han är sanningsenlig angående svaret på hemlighetsmakeriet. Garanterat var svaret att B och A hade en relation och det var det som fick honom att gå bananas.

Absolut. När han väljer att säga något sanningsenligt så omges det av en uppsjö av lögner. Det sitter i ryggmärgen att vända och vrida på allt, till hans fördel. Nu lyckades han med konststycket att peka ut platsen och göra sig själv till vittne. Han modifierade bara sin tidigare lögn.

Eftersom han själv begär nytt förhör, så finns det nån smått obegriplig anledning till detta. Jag tror att han förstår att han inte kommer ur denna situation och på riktigt tycker synd om sig själv. Han gör sig då till martyr när hans lögner inte biter.

Alla hans beslut grundas på hans eget mående och situation.

Menar du att han berättar om var hon finns för att han för sig själv ska få martyrskapet bekräftat? Han offrar sig för den goda sakens skull. Ja, den helskruvade tanken skulle jag faktiskt kunna köpa hur idiotiskt det än låter.

Han offrar sig, utan insats i form av straffpåföljd eftersom han ljuger om att han var tvungen att göra det. Enbart moralisk martyrskap som inte kostar honom någonting.

Just ja, han blev tvingad. Den lilla detaljen hade jag tappat bort.
Det primära för C är alltså att få möjlighet att utveckla sitt martyrskap, hur synd det är om honom som tvingats göra det här. Att han då berättar var B finns är endast ett verktyg, ett led i detta och egentligen ingen big deal för honom.
Är det så du menar?

Ja, men jag tror också att han gick i tron att om han gav dom information så skulle han få tillåtelse att prata med sonen. Sonen verkar vara den viktigaste personen för honom. En människa som vill styra och manipulera allt och alla och som dessutom är paranoid, borde få panik när dom inte får insyn eller möjlighet att påverka.

Han börjar med att berätta vart kroppen låg. När detta inte hjälpte tog han på sig strypningen, dock i form av olyckshändelse. När inte heller detta hjälpte drog han tillbaks erkännandet för han hade inget att vinna längre.

Knäppgök de lux! Men jag tror jag börjar fatta hur han kan ha tänkt. Tack för det!
Då infinner sig nästa fråga: Varför är O så viktig för honom? Att det handlar om kärlek tror jag inte längre. Är det för att ha någon att ha kontroll över?

Visst tar det emot att tillskriva mördare mänskliga känslor som kärlek, men tror jag faktiskt han älskar sin son. Kanske inte på samma sätt som dom flesta andra. Uppenbarligen har han satt sina egna intressen före sonens. Både vid mordtillfället och efteråt.

Det är inte pga att C är mördare som jag inte längre tror att han älskar O, utan det senaste vi skrev om, anledningen till att han berättade om mordplatsen.
Men när jag nu tänker ett varv till, så handlar det nog om definitionen av ordet kärlek. I min värld sätter man den man älskar före allt annat, men C förefaller ha en annan relation till kärlek och att älska. Det är nog, som du skriver, att han älskar O "på sitt sätt" och att han även älskar B, hur märkligt det än kan låta.
Det är väldigt givande att bolla tankar på detta sätt. Man utgår ifrån sig själv och det är lätt att fastna i de banorna. För att helt byta perspektiv behövs rejäl input. Jag har lärt mig mycket.

Alldeles säkert handlar det om "förhandlingsläge" för C.

Jag undrar om det är så att han tror att han kan få typ permission, lättare straff (när han nu känner att det börjar brännas och känner att han riskerar att fällas) och att han genom att säga att han vill se sonen, ömmar för honom och vill säga adjö till B tror att han kan få sympati.

Jag undrar verkligen om han vare sig älskar sonen eller på annat sätt ömmar för honom.

Jag ycker att den enda gång han verkar gråta, är när han hamnar i situationer där de klämmer åt honom.

Inte en enda gång verkar det som att han nämner något som visar att han oroar sig för hur det blivit för sonen i samband med resan som slutade med att B dödas, eller sorg över at hans son inte längre har sin mor, allt sådant som man skulle tänka på om det var det egna barnet som varit utsatt för det här.

Som förälder till ett älskat barn skulle man ju oroa ihjäl sig. Mamman död på ett hemskt sätt. Hur ska han kunna bearbeta det. Han var ju med och nu har han ingen av sina föräldrar som KAN TRÖSTA HONOM.

HUR MÅR HAN?

Jag kan inte minnas att jag läst ett enda ord av oro eller annat som tyder på att han ens tänker på O såsom en oskyldig förälder skulle göra.

Inte heller nämner han sådant om B, utan hans förklaring till varför han inte skulle ha dödat B var väl ungefär att hon var den som hjälpte honom i samhället med språket osv. Att han behövde henne (a praktiska skäl).

Tror att han saknar kärlekskänslor för andra och att O enbart är ett bra redskap (precis som B varit) för att kunna få "status" som familjefar, och "tillhygge" för att få det han vill av B och i samhället.

"FL: Vilket tillstånd tänker du på då?
T:
DH: Att kunna prata med sonen?
T:
FL: Ja de är rätt att de är åklagaren som beslutar om restriktionerna.
T:
FL: Men vi gör så att vi bokar in ett förhör på onsdag förmiddag.
T:
FL: Så ska du få träffa åklagaren också.
T:
FL: Är där nånting mer nu, som du vill att vi ska veta innan vi går härifrån?
T:
DH: Jag vill säga adjö till min fru.
T:
FL: Om vi hittar henne idag Cezary, så ser hon inte ut på de viset som hon gjorde när du
begravde henne.
T:
DH: Jag vill ta adjö, alltså jag vill säga adjö till min fru.
T:
FL: Vi återkommer till de när vi väl har hittat henne.
T:
DH: Ohörbart, utländskt språk, ej tolkat, 20:28 – 20:31.
FL: Vill du upprepa de för att vi hörde inte vad du sa Cezary.
Dialogutskrift 211119 del 2, 2021-11-19 09:00 diarienr: 5000-K1149453-21 1727
T:
DH: Jag måste ta adjö, jag måste säga adjö till min fru.
T:
FL: Mmm. Jag hör vad du säger o jag återkommer till de när vi väl har hittat henne.
T:
FL: Är där nånting annat som du vill berätta?
T:
DH: Nej jag vill bara ta avsked från min fru och min son.
T:
FL: Varför skulle du ta avsked ifrån Oskar nu då?
OV: Ohörbart, prat på avstånd, 21:33 – 21:34.
DH: Eftersom jag kommer inte se barnet igen."

//

"DH: Så att jag vill prata med åklagaren o jag vill prata med min lilla son o jag vill att min lilla
son ska återfå sina saker.
T:
DH: Har han sin lilla cykel?
T:
DH: Och sin Playstation?
T:
FL: Dom har både cyklar o Playstation. "