Det ultimata argumentet emot självmord

Vad roligt att du fråga! Jag kan givetvis utveckla detta.

Tankar och känslor och deras relation till varandra ändras var dag utifrån inhämtandet av ny kunskap eller nyvunna erfarenheter. Vi kan till exempel vara mycket rädd för något som inte alls är farligt, och när vi väl utsatts för det korrigeras känsla/tanke systemet till att inte längre se detta som farligt (detta är varför KBT fungerar så pass bra). Känsla/tanke utgör alltså tillsammans en slags karta av hur världen ser ut, och beroende på erfarenheter kan kartan ritas om. Låt oss säga att jag föreställer mig att självmord är en utmärkt lösning på mina problem. Ångesten är stark och jag strävar efter att den ska försvinna, alltså kommer tanken på idén att om jag inte längre finns kommer ångesten försvinna alltså är det en bra handling. MEN, ångesten är till för att man ska överleva, alltså har känsla/tanke systemet slagit knut på sig själv och bildat en förödande falsk bild av verkligheten. Om jag i denna stund begrundar argumentet jag presenterade i trådstart, så kan jag korrigera misstaget och inse att självmord är aldrig kan vara lösningen eftersom jag egentligen vill leva, även om det inte känns som det.

Känslor och tankar är inte verktyg för att överleva, utan pga att vi har dem så överlever vi.

Annat exempel:
Vi har inte trattformade öron för att höra bättre utan vi hör och överlever bättre för att vi har trattformade öron.

Jo, det finns naturligtvis konkurrerande, inbördes inkompatibla instinkter. Men anledningen (eller i varje fall en anledning) till att "självmordsdriften" vanligen är svagare än "överlevnadsdriften" torde i ett evolutionärt perspektiv vara att starkt suicidala förfäder av lätt insedda skäl är relativt få!

Kan man inte rentav vända på ditt argument? Om du är så felprogrammerad att du tycker att livet är skit, gör det bästa för framtida generationer och vinn en Darwin Award!

(Ja, det finns mindre drastiska sätt att undvika att sprida sina defaitistiska gener också. I varje fall detta borde samhället starkt eftersträva!)

Vad är egentligen skillnaden? Jag förstår att det finns en rent tekniskt skillnad, det vill säga att ORSAKEN till trattformade öron är selektionstrycket, och inte att någon designat öronen. Men i praktiken har dem som saknar trattöron mycket svårare att överleva, eftersom som att dem saknar ett användbart verktyg för att överleva. Jag vet att det finns dem som verkligen vill trycka på faktumet att evolutionen inte har någon riktning framåt just på grund av dessa tekniska orsakssamband, men tar vi vilket föremål som helst blir det samma sak: Människans uppfinning hammaren är inte till för att slå ner spik, utan människan slår ner spik för att hon har uppfinningen hammaren (utan den skulle hon ju inte göra det).


Om du tar ditt liv för framtida generationers bästa vet jag inte om du verkligen tar självmord, eller om du utvecklat en strategi för att maximera dina egna geners överlevnad i en annan biologisk värd. Det är viktigt att komma ihåg att det som avgör huruvida ett beslut är rationellt INTE beror på konsekvenserna av beslutet, utan enbart på hur man använde informationen man hade för att forma ett beslut.

Ledsen att behöva spräcka din bubbla men du vänder på alltihop och tolkar saker som du vill.

Utgångspunkten för om man ska ta livet av sig eller inte är rimligtvis frågan "Är livet värt att leva eller inte?". Du nämner KBT, så jag gissar att någon psykolog har fått dig att resonera i de här banorna, men psykologer kan ingen filosofi utan finns till för att samhället ska fortsätta fungera, vari ingår sådant som att hindra människor från att ta livet av sig.

Jag har aldrig pratat med en psykolog. Är livet värt att leva? Mitt svar är att du inte har något val sett till om du värderar livet eller inte, vilket också är en konsekvens av mitt argument. Hela poängen är att vi inte kan fantisera bort faktumet att vi är överlevnadsmaskiner, men vi kan skapa oss en förödande falsk bild av verkligheten och på så sätt misslyckas i våra åtaganden. Kolla bara på svaren i denna tråd, många av dessa personer argumenterar emot mig inte för att det jag säger är helt orimligt, utan för att dem har en vana att tvivla på allt för att dem tror att det ska ta dem till den sanna verkligheten, och med den sanna verkligheten kommer kunskapen om hur dem ska kunna överleva. Jag kan till och med tänka mig att vissa tar självmord för att världen verkar så komplex, när det i själva verket är dem själva som gjort den så komplex. Egentligen hade dem bara behövt äta, dricka, skita, pissa, knulla, sova. Förhållandevis enkla akter.

Jag har aldrig pratat med en psykolog. Är livet värt att leva? Mitt svar är att du inte har något val sett till om du värderar livet eller inte, vilket också är en konsekvens av mitt argument. Hela poängen är att vi inte kan fantisera bort faktumet att vi är överlevnadsmaskiner, men vi kan skapa oss en förödande falsk bild av verkligheten och på så sätt misslyckas i våra åtaganden. Kolla bara på svaren i denna tråd, många av dessa personer argumenterar emot mig inte för att det jag säger är helt orimligt, utan för att dem har en vana att tvivla på allt för att dem tror att det ska ta dem till den sanna verkligheten, och med den sanna verkligheten kommer kunskapen om hur dem ska kunna överleva. Jag kan till och med tänka mig att vissa tar självmord för att världen verkar så komplex, när det i själva verket är dem själva som gjort den så komplex. Egentligen hade dem bara behövt äta, dricka, skita, pissa, knulla, sova. Förhållandevis enkla akter. (Edit: föregående kan givetvis vara svårt att göra när man är deprimerad, men då kan man se till att dö av svält eller sömnbrist istället för självmord.)

Är du med på min tanke att det är bättre för eftervärlden att överlevnadsmaskiner med en tendens att vantrivas i tillvaron avstår från att skaffa avkomma, till förmån för de välanpassade och lyckliga som då får större utrymme?

Du tycks dessutom motsäga din ursprungliga ståndpunkt i ditt tillägg. Ty vad är "att se till att dö av svält eller sömnbrist" annat än (långsamma och plågsamma) former av självmord?

När man dör gör det väldigt väldigt väldigt ont...

Ingen vet i förväg vilka egenskaper som kommer vara gynnsamma i framtiden eftersom "miljön" kan förändras, därför finns det inga rationella skäl till varför man medvetet skulle undvika att föra vidare sina neurotiska gener (exklusive moraliska argument). Däremot är livet så mycket mer än fortplantning, generna som finns i dig finns ju i en mängd andra människor också (alla, och djur och växter o.s.v.), det är bara din specifika mix som ställer till det (i kombination med en viss miljö).

Nej, naturligtvis kan det hända att de välvilliga robotarna tar över, och osjälviskt förvandlar hela världen till ett paradis, där ingen, om än så asocial och arbetsoförmögen, behöver känna sig utstött eller otillräcklig, och tillflödet på stekta sparvar är obegränsat!

Men i avvaktan på det utopiska tillståndet är det väl ändå rimligt att i största möjliga mån begränsa avlandet till de lyckligaste, förmögnaste och mest socialt välanpassade? Vilket inte endast exkluderar självmordsbenägna, utan också exempelvis våldskriminella!

Jag tänker såhär. Om man går och har självmordstankar så har man problem i sitt liv och grunden till att man har problem bottnar ofta i att man inte vågar göra saker, man är feg och vågar inte ta tag i saker eller bemöta konflikter etc.

Om man då får veta att det gör djävligt ont att dö, då vågar man inte begå självmord.

Vad är egentligen skillnaden? Jag förstår att det finns en rent tekniskt skillnad, det vill säga att ORSAKEN till trattformade öron är selektionstrycket, och inte att någon designat öronen. Men i praktiken har dem som saknar trattöron mycket svårare att överleva, eftersom som att dem saknar ett användbart verktyg för att överleva. Jag vet att det finns dem som verkligen vill trycka på faktumet att evolutionen inte har någon riktning framåt just på grund av dessa tekniska orsakssamband, men tar vi vilket föremål som helst blir det samma sak: Människans uppfinning hammaren är inte till för att slå ner spik, utan människan slår ner spik för att hon har uppfinningen hammaren (utan den skulle hon ju inte göra det).

Om känslor och tankar blir verktyg för att dö (som vid självmord), så måste det bero på att känslorna och tankarna misslyckats som verktyg för att överleva.