Nån som inte mått så jävla dåligt av alkoholiserad förälder?

Njae...
Det är av henne jag ärvt det nästan obefintliga ekonomiska sinnet.
Vi gjorde oss av med mjölkkorna när jag var runt 10 och sen hade vi amm kor. Eller hur det stavas.
Sen efter det så blev det storsatsning på travhästar som dränerade ekonomin ytterligare.
När jag var 16 så sålde hon av ca 100ha slog och mark för ett par mille. Dom pengarna räckte till lån och ytterligare häst satsningar.
Om jag hade vetat vad jag vet idag så hade jag hoppat av gymnasiet för att jobba o betala lån.

Det var först när min dotter hade blivit ett par år som hon slutade.

Intressant trådstart, faktiskt! Fin historia.

Jag har 3 minnen av honom.
Ett när han och hans kompis sitter ute en kväll när jag ska med morsan o plöja. Minns inte att han sa något bara att han satt där.
Ett annat när morsan farsan och syrran hade varit på Gotland. Jag stog på en pall och stekte pannkakor med min faster och han hade med uppblåsbara sas flygplan som man kunde sitta och hoppa fram på.
Det tredje är när han lyfte upp morsan på köksbänken för att hon skulle nå något högt upp antar jag:-) och nej hon är inte dvärg🤣.

Pratade med en bonde i närheten för några veckor sen. Jag hjälpte till med en kalv som skulle in i transporten. Ni som är uppväxta med nötkreatur vet hur underbar lukten i en kohage är. Jag sa detta till bonden att detta väcker många minnen från barndomen.
Då berömde han min fars arbete och vilken fin anläggning han höll på att bygga upp. Absolut toppklass sa han.
Det värmde något otroligt samtidigt som det var ledsamt. Hur allt hade kunnat bli...

Min fru är uppvuxen med alkade föräldrar ( båda döda )

vi blev ihop runt 20 års åldern och har varit ihop i över 25 år tillsammans

Har varit på många jular och födelsedagar när hennes föräldrar varit aspackade , men inte skämts för det alls , kanske är mer normaliserat i såna familjer .
Min fru flyttade därifrån så fort det gick , hon hade haft en tuff uppväxt och har en försiktig inställning till alkohol numera ,
Det mest sorgliga är att jag tappade räkningen hur många gånger vi vände i dörren när dom ringde och ville att vi skulle komma för dom ville träffa barnbarnen och min frus mamma var så packad att hon var tvungen att luta sig mot hallväggen innanför dörren för att inte trilla .
Dagen då mamman dog , sa jag bara fy fan vad skönt till min fru , Vi pratade aldrig om hennes mamma igen.

Hon har även 2 syskon som är alkoliserade och andra bekymmer .

Själv har jag haft en normal uppväxt.

Mycket intressant att läsa alla inlägg i tråden , även då jag inte haft problemen i min uppväxt.

Bara skönt att få berätta.

Hur mår du annars?
Jag har börjat tänka mer och mer på min uppväxt och relationen till min mor. Hon är ju min mor och har ju inte valt att vara som hon är. Och även om hon är nykter nu så börjar hon bli gammal och spriten har nog satt sina spår. Hon har alltid under hela min uppväxt och även nu behövt hjälp. Först med gården och nu med ekonomin. Man kan aldrig slappna av känns det som. Det ska alltid gnällas över vad jobbigt allt är och hur dåligt ställt hon har. Om jag har byggt en altan hemma så får jag höra att, åh en sån kan du väl bygga åt mig sen. Som en bonus så bor hon bara 100m bort i ett hus som jag renoverat för att jag ska kunna flytta in i familjehemmet och ta över dom lånen.

Jag vill inte att hon dör men jag är rädd för den dagen hon gör det. Kommer jag att känna lättnad eller sorg? Eller bägge delarna?

Fråga till er som vuxit upp med föräldrar som är/var alkoholister:
Skulle ni tycka det var positivt om socialtjänsten ordnat ett familjehem till er istället?

Nej, absolut inte. Jag ser tillbaka på min uppväxt med värme. For aldrig illa. Det fanns massor med kärlek trots att en förälder drack friskt. Klarade mig bättre än många andra barn i min närhet, vars föräldrar inte drack, men hade andra problem.

Känns som att en stor del av förklaringen ligger i att ni verkar ha tillhört en något högre socioekonomisk klass, eftersom att din farsa var egenföretagare. Det lär ju ha bidragit till någon sorts grundtrygghet när man slipper alla konflikter kring ekonomi och dylikt som socioekonomiskt utsatta alkoholiserade människor kanske ägnar sig åt. Dessutom verkar ju inte du (TS) vara hyperkänsligt lagd heller, många högkänsliga barn reagerar med obehag vid minsta personlighetsförändring och skam när föräldern typ blir mer "underhållande" i sociala sammanhang, sen skapar de ett narrativ livet ut om hur överjävligt de har haft det. Så grattis till dig!

Så fan heller. Det enda jobbiga med min fars alkoholism var att mamma blev arg och skrek när han blev full och somnade i soffan etc. Själva farsgubben var bara snäll och oförarglig när han var full.

Hur många kor hade ni?

Han skrev ca 25, vilket nog var ett ganska normalt jordbruk i slutet av 80-talet.

36 år så han är född 85. 1993 var han alltså 8 år gammal och hans 5 år äldre syster på 13 tog hand om och mjölkade 25 kor som försörjde familjen, samtidigt som båda går i skolan.
Bra även att lyckas få ett mejeri att hämta upp mjölken hos nått så småskaligt.

Jävlig imponerande av syrran. Eller så ska man inte tro på alla rövarhistorier som skrivs på flashback.