Nån som inte mått så jävla dåligt av alkoholiserad förälder?

Varken jag eller syskon har aldrig tagit skada av min ständigt drickande far. Det var hans sätt att hantera stress tror jag, men han var aldrig elak eller skrikig utan tvärtom så blev han nästan trevligare när han drack. Han jobbade arslet av sig för att vi i familjen skulle få ha det så bra som möjligt.

Skönt att höra att du ändå verkar ha haft det bra TS.
Jag är uppväxt med min mor och syster ute på vischan. Min syster är 5år äldre än mig.
Vi hade ett jordbruk med ca 25 mjölkkor. När jag var 3 år dog min far i cancer.
Jag tror morsan började dricka något år efter det.
Hon var heller aldrig elak eller agressiv. Hon var periodare, så rätt vad det var, var hon sängliggande och okontaktbar i allt från några dagar till ett par veckor.
Det blev ju min syster som fick dra det tyngsta lasset. Med att få i mig mat och mjölka korna och ge dom mat.
Jag har många minnen från när jag var riktigt liten att det bara var jag o syrran som kollade på tv och åt mat på kvällen. Mat som hon hade gjort. Självklart hjälpte jag henne i ladugården på kvällarna.
Nästa period som jag har en del minnen från är när jag var runt 8. Då var min syster så stor så hon hade fått en moped o kunde åka till kompisar och så. Då var hon hemma mindre än förut och man fick klara sig själv mer. Men det visste hon att jag gjorde.
Eftersom det var glest mellan kompisarna på landsbygden så fick man roa sig själv så gott man kunde på sommaren. Det innebar ofta besök hos grannar. Och eftersom jag inte ville va ivägen så blev det att man hjälpte dom med massa saker. Klippte gräs, skottade ur en torpargrund, tog in hö osv. Minns väldigt väl när jag fyllde 8 och morsan hade varit full i någon vecka. Jag hade sommarlov och hade hjälpt grannen att ralla jord ur huset när han bytte torpargrund. Då ordnade hans fru med tårta och jag fick 8 guldtior. Jag blev jätteglad!

Ett annat minne är när jag klippte gräset åt en annan granne. En skit kärring från sthlm. Jag körde upp 10l av vårat bensin och med våran gräsklippare. Det tog mig en hel dag för gräset var för långt och gräsmattan för stor. Till råga på det så hade hon faktiskt en åkbar klippare. För dett slit fick jag 20kr.Jag hade inte väntat mig något men 20kr var värre än inget alls. Dagen efter ringde hon och klagade på att det låg så mycket gräs kvar, hon ville att jag skulle komma o kratta.

Jag hade ett par udda kompisar som jag hängde väldigt mycket med. Vi var oftast hemma hos mig eftersom det var roligare på en gård. Satan så kul vi hade! Runt denna tiden är jag 10-12 år. Vi sov på hö rännet. Snodde en limpa cigg av morsan och tjuv rökte, smög på grannar. Cyklade iväg o sov i tält och fiskade. Badade på sommaren och dom hjälpte mig hemma med djuren när morsan var full.
När jag var 13 så körde vi in allt hö själva.
Ja just det. Satkäringen som jag klippte gräset hos hade träffat en gubbe som hade en dotter som var ca 6 år äldre än mig. Min syster hade nästan flyttat hemifrån pga att hennes gymnasium var så långt bort. När jag skulle köra vatten till korna så fick jag springa över till granntjejen och fråga om hon ville hjälpa mig. Jag nådde nämligen inte att trycka ner kopplingen och växla samtidigt på traktorn:-)

Det där som någon skrev om mat känner jag igen. När jag var runt 8 gjorde jag min första sockerkaka. Mat fanns alltid i frysen. Koka potatis eller makaroner kan ju vem som helst göra. Och kött stekte man eller så gjorde man köttfärssås.
Skolan var heller aldrig något problem. Jag har haft turen att ha det lätt för mig. Nästan aldrig gjort en läxa men ändå bra betyg.
Om morsan var full fick jag gå upp själv. Försov jag mig och missade bussen så ringde jag till läraren och sa att jag var sjuk. Då visste läraren hur det egentligen var. Samma sak var det på högstadiet och gymnasiet innan man fick körkort.

Nu till det negativa. jag minns ångesten som kunde uppstå i bussen hem efter skolan, eller när jag kom vid brevlådorna och såg huset. När den kom så visste jag att morsan var full. Det slog aldrig fel. Jag behövde aldrig gå in för att veta det. Torka spyor är inte heller något man vill göra, eller att ljuga när folk ringer o frågar efter morsan och jag säger att hon är ute i ladugården. Efter 5 samtal från samma person blir jag nästan sur på dom varför dom inte bara kan fatta att jag ljuger o sluta ringa och tvinga mig att ljuga.
Eller när man ringer morsans syster och ber om hjälp och gråter för att man inte står ut. Då förklarar hon att min mor inte har valt detta och att vi faktiskt måste ställa upp och hjälpa henne när hon mår dåligt. Detta var oftast på hösten och vintern när man inte kunde vara ute. Huset fick alltid en speciell lukt när hon söp.

Nu är jag 36år. Har fru och 2 barn. Bor i huset och gården jag växt upp på. Morsan har varit nykter i 10 år.
Jag är väldigt nöjd med min uppväxt och den jag blivit. Även om jag ibland undrar vem jag varit om farsan levat och morsan inte varit alkis.
Det blev en lång text men det var skönt att skriva lite om det. Det skulle vara kul att höra om någon mer känner igen den där ångesten jag nämnde. Morsan kunde vara pigg och nykter på morgonen men i bussen efter skolan så visste jag att hon var full. Kom ihåg att detta var innan mobiltelefoner. Är det någon mer som upplevt samma?

Ha en skön helg!

Stark story, helt otroligt för en sån Svensson som jag som har haft normaldrickande föräldrar, som dessutom var lönearbetare båda två.

Jag antar att din mamma skötte det administrativa och affärerna när hon hade sina bra perioder.

Det skulle vara kul att veta hur länge ni höll igång jordbruket.

Skönt att höra att du landade på 2 fötter. Har du några minnen av din pappa?

Oj minus kossor och en idag nykter mamma
Så stämmer det mesta. Undrar hur jag blivit om saker vart annorlunda och jag har min gruslåda innan gården jag kunde sitta på i ett par timmar innan jag gick in med ångesten och knipet i magen. Vet precis vad du menar. Har världens finaste man nu och jobbar på att våga skaffa barn. Tack för att du delade med dig verkligen tack

Du har haft en förstklassig farsa.
Grattis.
Min farsa var snäll, drack inte, men var lite blyg och hade inget eget att komma med.

Var du stolt över din far?

Antar att du frågar mig?
Stolt och stolt…hur många är det ärligt talat över sina fäder? Han var väl mest som vilken farsa som helst, förutom att han söp. Men visst tyckte jag att han var cool många gånger när han trollband ett helt festsällskap hemma, med sina sånger och historier. Dessutom lyckades han ju faktiskt skapa ett eget företag (butiken) under denna period, vilket gick helt ok tills han sålde av när han blev pensionär.
Skämdes gjorde jag sällan. Det var sån han var bara. Det var ”normalt” för oss barn.

Du är stolt över din far.
Och det är gott.

Min mamma var alkad och slog mig ofta. Det är jag dock bara glad för, det gjorde mig härdad.

Min fru slår mig dagligen och jag bara skrattar när jag tar emot stryk och verbala påhopp!

Tycker att det är bara uppiggande med en rejäl lavett efter en stressig dag på jobbet!

Är ens alkade föräldrar snälla och trevliga och alla gillar dom så är det såklart man inte märker några problem.
Är dom dock som mina som slog oss barn mer eller mindre dagligen och ville man hjälpa sitt syskon eller försökte vilket man ibland gjorde så gick det åt helvete rent ut sagt.
mobbade och utskämda var vi och alla visste nog vad som pågick men ingen gjorde något eller sa något då mina föräldrar slog inte bara oss dom kunde slåss med det mesta. var min far inte så full så slogs han även rätt bra.
jobbigaste var när han slog mina syskon, det gör ont i mig när jag tänker på det även om vi alla idag mår bra.

Glömmer dock aldrig dagen då han skulle ge sig på en av oss och jag och min bror var väll en 14 och 16 år. han tröck ned mig på golvet om min brorsa då 16 sa helt enkelt: NÄ NU JÄVLAR!!!

vi slog oss trötta på det jävla aset, efter det rörde han aldrig oss igen våran syster var äldre och hade redan flyttat och vi gjorde det kort därpå, farsan var helt klart värst, morsan var mildare men kanske för att hon var svagare.

Höll på att glömma att dom var arbetslösa bidragstagare och varit det till största delen av sina liv.

Har många släktingar män som kvinnor där spriten har ett grepp om dem. Inte en käft är aggressiv eller något sådant, absolut sämsta fall överdrivet sentimentala men det gäller fan många berusade som inte är beroende.

Nä, det ledsna alkoholistbarnet finns säkert, klara vittnesmål finns ju av diverse IOGT NTOare men det beror ju bara på att det stora mörkertalet av oss som var opåverkade eller tom har goda erfarenheter av det.

Inte en käft hade köpt boken med inledningen; Hans varma sätt och doften av hembränt med cola som omslöt oss vid nattningen gav mig en känsla av trygghet och att jag var älskad. Jag visste att han skulle stötta mig genom hela livet och det svek han aldrig.

Odugliga mödrar och andra vårdnadshavare är odugliga oavsett om de tar till kröken, vad de än skyller på efteråt.

Fint att se hur det kan funka hyfsat med alkoholiserade föräldrar, det ger en bra känsla i kroppen.