Citat:
Ursprungligen postat av
Bizmarck
Man tar ju ofta del av människors negativa erfarenheter av att ha vuxit upp med en alkoholiserad förälder. Jag förstår och respekterar dessa dåliga erfarenheter fullt ut. Dock har jag andra erfarenheter som mestadels är positiva. Undrar om det finns andra som känner igen sig i det?
Min farsa var alkoholiserad under hela min uppväxt. Att han dagligen drack var ett normaltillstånd i vårt hem. Han var dock alltid snäll, såväl nykter som berusad. Han var även jävligt underhållande när han var full, och mina föräldrar hade ofta fester hemma. Farsan var duktig på att lira gitarr och sjunga, och hamnade alltid i centrum vid sociala sammanhang. Ordnade en massa tokiga upptåg för oss ungar m.m.
Trots att han ofta var svinfull var han rätt skarp i huvudet, och jag minns sällan att han var bakfull och sängliggande längre stunder. Han tog väl återställare antar jag.
Som sagt, det var ingen större skillnad på honom nykter än full. Han ägde en egen butik i elektronikbranschen med ett par anställda. Den var han oftast i om dagarna och skojade med kunder i mer eller mindre berusat tillstånd.
När vi skulle åka någonstans var det alltid morsan som körde av förklarliga skäl. Men det var inga konstigheter för oss.
Jag hörde sällan mina föräldrar bråka, utan de hade nog ganska kul ihop. Verkade kärleksfulla mot varandra och mot oss ungar. Farsan dog av en hjärtinfarkt för ett antal år sedan strax innan sin 80-årsdag, och morsan lever än.
Kommentarer, tankar, egna erfarenheter?
Mina föräldrar var separerade och en annan är ensambarn. Det var jobbigt ibland när man fick ta sig an någon "mammaroll" åt honom ibland.
Min far var och är alkoholist då.
Men han och jag hittade på mer än mor min och jag, mer kvalitetstid, omtyckt av alla så vi kom ut på mycket kul, han var alltid hel och ren, bra jobb och bra betalt, en av de bättre på vad han gjorde i osv, aldrig sur och förbannad, våldsam som vissa kan bli.
Det var inte jobbigt då. MEN såhär i efternamn inser man att man missade att vara barn och det känns lite sorgset.
Men man får blicka framåt. Han är pensionär idag, dricker ännu men under kontroll (även om han inte borde dricka öht efter alla år av supande) hel och ren och har ett socialt liv med vanliga hederliga vänner.
Så nej, ältar det inte. Gråter inte över det. Det var inte så traumatiskt. Men givet jävla vis hade ju en nykter farsa varit att föredra alla dagar i veckan.
För inte ens du kan väl påstå att det alltid gick som på räls?
