Det konservativa blockets politik

”Sätter marknaden på undantag” betyder att t.ex SD motarbetar den marknadsdrivna utfasningen av fossila bränslen, främst inom transportsektorn. På så sätt försämrar de Sveriges konkurrenskraft. Det är att betrakta som tillväxthämmande Nordkoreapolitik.

Sen kan det betraktas som att ”sätta marknaden på undantag” att förneka klimatproblem. Om inte annat eftersom marknaden accepterar de problemen och ser vinstmöjligheter i omställningen. Att efterfrågan på fossila bränslen inom t.ex transportsektorn sjunker är ju ett talande exempel.

Det finns bara ett sätt att tala sanning om energipolitiken idag och det är att säga att alla partier och block tänker fel på något sätt. Säger man det är man ärlig, annars ljuger man. Orsaken är främst att alla underskattar och felbedömer det eskalerande behovet av el och inte inser vilken enorm omställning som är påväg. De få som har koll hittar man inom teknisk och ekonomisk expertis samt hos vissa enstaka lobbyister och aktivister utanför partipolitiken eller enstaka partipolitiskt aktiva som har svårt att få gehör.

Numera är ju vindkraft och solkraft så jävla billigt att bygga ut att några subventioner inte behövs. Politiken är chanslös att blockera något på sikt. Det finns en nisch för nyare generationers kärnkraftverk, även de mindre, på den framtida energimarknaden. De gamla större tröskverken är tillräckligt säkra och effektiva för att köras så länge de håller. Att stänga är dumt.

Men SD-mobben vill inte alls låta alla energislag få fritt spelrum på marknaden. Energifrågan saknar som allt annat hos dem all verklighetsförankring och demonsterar populism och bakåtsträvan. Man hatar vindkraftverken nästan lika mycket som man hatar invandrare och argumenterar känslostyrt och irrationellt kring dem. Man vill fortsätta åka bensinbil. Man vill behålla de gamla kärnkraftverken enbart för att positionera sig men man ska ändå ge utrymme för fossilt i vissa sektorer. Man fattar inte behovet av nya generationens kärnkraftverk som löser avfallsfrågan osv osv osv. Totalt noll trovärdighet!

Så SD är även ur energipolitisk synvinkel en risk att få in i regeringsunderlaget. De är dessutom det enda partiet i riksdagen som är riktiga klimatförnekare. De andra diskuterar hur problemen ska lösas och SD säger att problemen inte finns.

Förstår du ens hur en fri marknad fungerar? På en fri marknad finns det inga subventioner eller straffskatter. Där premieras det produktionsslag som är mest kostnadseffektivt och billigt.

Det är din rödgröna politik som "sätter marknaden på undantag" genom straffskatter och stora subventioner till bland annat vindkraften och solpaneler. Om vindkraft och solkraft är "så jävla billigt att bygga". Varför ska de ändå få stora subventioner? Varför ska villaägare få pengar från staten för att sätta upp solpaneler på sina hustak om det ändå är billigare än elen från nätet?

Varför tror du att något parti vill förbjuda eller hatar vindkraft när det inte stämmer? Det är rena villfarelser. Däremot vill flera rödgröna partier förbjuda kärnkraften eller straffskatta bort den, vilket skulle leda till permanenta elavbrott när det inte blåser tillräckligt mycket ute.

De rödgröna partierna som påstår sig bry sig så mycket om klimatet kan inte förklara hur subventioner till vindkraften räddar klimatet eftersom vindkraften ska ersätta kärnkraften som redan är klimatneutral. Det är den enskilt största faran för Sverige. Att partier i regeringsställning lever i en påhittad verklighet.

Du verkar ha läst det jag skrev väldigt dåligt. Jag har inte bedrivit någon politik och dessutom röstade jag faktiskt inte ens i det förra riksdagsvalet, så skyll på någon annan. Jag kritiserar partier i blocket som diskuteras inom ramen för trådens ämne.

”Fri marknad” är iaf inget som SD har på partiprogrammet. SD:s ekonomiska politik bygger på att relativt hög skatt ska tas ut från företag och invånare. Sen ska den användas för att fullkomligt detaljstyra olika sektorer i samhället i för SD önskvärd riktning. Det är vad man kan utläsa om SD:s ekonomiska politik på SD:s hemsida. Jag tycker synd om KD, M och L som hoppat i ormgropen med SD. Men de har ju sig själva att skylla. Rätt åt dem ska man nog tänka...Men politiken är ju så dålig för både människor och marknader.

Vill man få en effektiv nysatsning på nästa generations kärnkraft så är planekonomi och protektionism á la SD ingen bra idé. Man kan inte, som SD vill göra, uppfinna hela hjulet på nytt i Sverige varje gång något ska göras genom att offentliga medel avsätts till ”projekt” för att utveckla det andra redan utvecklat utomlands. Istället bör ju den som vill producera el få köpa in redan utvecklad teknik utifrån och sen sätta igång med produktionen utan att hindras eller vänta på att SD ”utrett” frågan vilket SD alltså säger sig vilja göra.

Vill man ha en fungerande energimarknad och fungerande samhällsekonomi erkänner man dessutom det faktiska behovet av el och elektrifiering. Men SD vill genom sin planekonomiska styrning få undan både el och biodrivmedel från bl.a transportsektorn och istället politiskt gynna det som marknaden inte gynnar längre dvs fossila bränslen. På dessa ska skatten vara låg, på andra drivmedel ska den vara hög.

Så SD skiter alltså i marknaden. De vill ha höga skatter på i princip allt utom bensin. Målgrupp: alla gubbar i bensinbil som röstar på SD.

Staffan Danielsson delar min åsikt i den här frågan, och han borde ju veta med sina 50 år som centerpartist, varav 15 år i riksdagen:

Därför lämnar jag C – efter 50 år

Centerpartiet räknas nu allt oftare in som en del i det rödgröna blocket, vilket jag ser som djupt problematiskt.

https://www.atl.nu/debatt/staffan-danielsson-darfor-lamnar-jag-centerpartiet/


Varken det blågula eller det rödgröna blocket har en gemensam valplattform inför nästa val. Man vill ju upprätthålla illusionen av att partierna inom blocken fortfarande står långt ifrån varandra. Detta är iofs inte något nytt i svensk politik. Sossarna gick aldrig till val tillsammans med släpvagnen VPK. De borgerliga partierna hade inte heller någon gemensam valplattform på den tiden. Det var först med alliansen som man började gå till val som ett block, och det gick ju sådär för de mindre partierna.

Så vad vi ser nu är en återgång till normaltillståndet där varje parti går till val för sig och försöker profilera sig så långt det går. Men den som är någorlunda insatt i svensk politik vet naturligtvis att en röst på C eller V är en röst på det rödgröna blocket, precis som en röst på L eller SD är en röst på det blågula blocket.


Exakt hur en blågul energipolitik kommer att se ut vet vi inte förrän efter valet, eftersom det som allt annat blir en förhandlinsfråga. Detta är dock inte en fråga som i första hand engagerar SD, så rimligen kommer de partier som har en genomtänkt energipolitik, som L med sitt förslag om omställning till el i tranportsektorn, att få att större inflytande. Detta gäller förstås särskilt om L ingår i en borgerlig regering som tolereras av SD. Så den som vill ha en genomtänkt energipolitik där en modern kärnkraft är en naturlig del bör rösta på L.

Sedan står vi inför enorma integrationskostnader på grund av en huvudlös migrationspolitik de senaste 20 åren. Till detta kommer EU:s biljonrullning i "coronastöd", som främst handlar om att hålla det havererade europrojektet under armarna, och inte att stödja länder som likt Sverige drabbats särskilt hårt av corona. Detta kommer tyvärr att kraftigt begränsa utrymmet för satsningar på infrastruktur, vare sig vi talar om snabbtåg eller elektrifierade vägar. Så i praktiken kommer vi nog att till en del förbli beroende av fossila energikällor även om vi tryggar elförsörjningen genom en modern och säker kärnkraft.


SD definierar sig inte som antiliberala eller illiberala. Jag sökte på deras sajt, och de orden finns inte ens där. Ordet liberal förekommer ett par gånger, men främst på lokalföreningarnas sidor, där de kommenterar vad olika L-politiker sagt eller gjort.

Föreställningen om SD som ett antiliberalt och antidemokratiskt parti är mest ett hjärnspöke hos vissa nyliberaler, som har en tendens att se världen och politiken i stereotyper. SD är som vi redan diskuterat ett populistiskt parti med starkt fokus på en fråga: migrationen. I det avseendet liknar de faktiskt Mp på 1980-talet, som var ett populistiskt parti med starkt fokus på miljön. Dagens Mp är ju snarare ett akademiskt etablissemangsparti precis som V.

Påståendet att SD är mer auktoritära än Mp kan också ifrågasättas. Att begränsa invandringen till Sverige är inte i sig auktoritärt. Auktoritärt är det när man av ideologiska eller ekonomiska skäl väljer att inte lyssna till människorna och i stället försöker pådyvla dem en politik som de inte vill ha. I en fungerande demokrati få man då en populistisk reaktion mot den förda politiken, vilket SD illustrerar.

Man kan möjligen beklaga att den reaktionen kom så sent och med ett parti som hade ett högerextremt ursprung. Förklaringen är naturligtvis att den första populistiska reaktionen med Ny Demokrati misslyckades, och att de etablerade partierna inte lärde sig något av detta och trodde att invandringen kunde avföras från dagordningen.

Sensmoral: man bör lyssna till folkviljan i tid, innan den tar sig mer radikala uttryck.


Jag håller inte med om de att andra partierna förkastat den svenska välfärden. Det är egentligen bara det ekonomiskt högerextrema centerpartiet som gjort det. Alla andra partiet ansluter sig i varierande grad till välfärdskonceptet. SD ligger just nu något till vänster om sossarna och driver en del frågor som dessa kompromissat bort i Jöken, men det tror jag är en övergående situation.

Vad gäller SD:s migrationspolitik så vill de framför allt begränsa olika typer av nyinvandring, skärpa försörjningskraven för anhöriga, skärpa kraven för medborgarskap, stödja frivillig återvandring när så är möjligt och se till att vi har ett fungerande system för utvisning av folk som inte ska vara i Sverige:

https://sd.se/vad-vi-vill/migrationspolitik/

Inget av detta framstår som särskilt kontroversiellt för den som vill ha en verklighetsanpassad migrationspolitik, vilket de fyra blågula partiernas gemensamma migrationspolitiska utspel illusterar:

KD, L, SD och M framför gemensamt förslag om migrationen

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kd-l-sd-och-m-framfor-gemensamt-forslag-om-migrationen

För oss som inte är bombliberaler är det förstås de borgerliga partiernas försvarspolitik som framstår som icke-verklighetsanpassad. USA är idag en supermakt på dekis som får allt svårare driva igenom sina diktat. Detta har tagit sig uttryck i en ökad aggression där USA ständigt startar nya krig, framför allt i de muslimska länderna. USA:s krig är ett hot mot Sverige och Europa både därför att de provocerar fram islamistisk extremism och därför att de leder till ständigt nya flyktingkatastrofer.

Att i det läget liera sig med USA och ställa upp med lydtrupper till dess krig vore både omoraliskt och oansvarigt. Den som värnar om Sveriges oberoende och suveränitet bör i stället verka för att bygga upp det försvar som alliansen skrotade och vidmakthålla den svenska alliansfriheten.

Lyckligtvis anser en majoritet av det svenska folket att det är rätt väg att gå, och det finns även ett solitt stöd för en fortsatt alliansfrihet i riksdagen. Om SD skulle sälja ut Sveriges suveränitet för en silverpenning skulle de snabbt finna sig i samma situation som pojken som sålde smöret och tappade pengarna (i SD:s fall väljarna). Så korkade tror jag inte att de är.


Jag har inte påstått att de rödgröna inte skulle få använda den svenska flaggan. Det är bara bra om de gör det. Jag minns en tid för inte så länge sedan när blågult var fult, de enda som tågade under svenska flaggor var högerextremister och folk inte vågade flagga på sommarstugan för att inte missförstås. Våra nationella symboler bör återerövras och användas av alla svenskar, både nya och gamla.

Däremot har inte den svenska staten ensamrätt på dessa färger, och det vore fånigt att förbjuda politiska partier eller block att använda dem när så är naturligt. Att kalla ett block som ständigt illustreras med blått och gult för blågult är inte konstigare än att kalla koalitionen av röda och gröna partier för det rödgröna blocket.


Din kompis oyto har lika fel som du på den punkten. Skillnaderna mellan rationalism och postmodernism har inget med vare sig rationellt agerande eller hermeneutik att göra, utan definieras främst genom hur respektive filosofi ser på de epistemologiska och ontologiska frågorna. Som jag skrev i den andra tråden:


Postmodernismens enda koppling till hermeneutik är dess rötter i litteraturvetenskapen. En bra introduktion till postmodernismen finns på Stanfords Platoprojekt:

https://plato.stanford.edu/entries/postmodernism


Lustigt att du talar om falska dikotomier som själv ser hela världen i svartvitt.

De blågula och rödgröna blocken i svensk politik är de realiteter vi har att förhålla oss till idag. Det innebär inte att de är monolitiska block eller att andra konstellationer inte är teoretiskt möjliga. Jag har själv påpekat att en SM-regering hade varit det mest logiska de senaste sju åren, men på grund av personliga och ideologiska blockeringar var det inte möjligt.

Jag är övertygad om att det blir lättare att driva en liberal politik med en borgerlig regering som tolereras av SD än med ett fortsatt S/Mp-styre. Därför anser jag att L är inne på rätt väg nu.

Ja, man undrar ju hur M och KD (och L) kommer att förhålla sig till SD:s protektionistiska, planekonomiska och verklighetsfrämmande försvarspolitik som inte har så mycket gemensamt med vad de själva står för. Sprickan som jag tycker mig se kring försvarspolitiken i brunblå blocket berör betydligt mer än NATO-frågan.

SD är lätta att genomskåda på det här området men det pratas för lite om det. Mindre eftertänksamma, emotionella och irrationella väljare kan därför lätt komma att låta sig luras av SD. För det låter ju bra med 2 % av BNP i försvarsbudget som SD säger att de vill ha. Men då ska man komma ihåg att försvarsbudget i % av BNP är en sak, vad man sedan väljer att lägga de pengarna på är en helt annan fråga. I SD:s försvarspolitik döljer sig vissa saker som inte alls har med försvarsförmåga och säkerhetspolitiska realiteter att göra. Istället handlar det återigen om SD:s känslor och ingivelser kring hur världen borde vara beskaffad. Här avslöjar SD åter sin protektionism, kanske till och med lite av sin återkommande rasism och sin aldrig sinande fäbless för nordkoreansk planekonomi och politisk detaljstyrning.

SD vill ju inte sällan satsa på inköp av ”svensktillverkat” för att gynna en inhemsk försvarsindustri. Det behöver iofs inte alls vara fel i sig med en inhemsk försvarsindustri som uppfyller förutsättningar för lönsamhet och behov (och som självklart inte levererar till vem som helst utan urskiljning). Men vill man inte fatta beslut om inköp av t.ex raketartilleri för att det inte finns något svenskt raketartilleri att tillgå så fattar man beslut på felaktig grund. Särskilt om man sen skulle lägga de pengarna på något annat enbart för att det råkar vara ”svenskproducerat”. Men precis så riskerar det faktiskt att bli om SD får vara med och styra och ställa med försvarsbudgeten.

Sen vet vi också att SD mer än de flesta andra partier önskar sig ett försvar orienterat mot utbildning av icke-professionella på bekostnad av professionella, stående förband. Att använda stor del av försvarsbudgeten till att återupprätta gammaldags utbildningsinstitutioner på helt ostrategiska platser enligt devisen ”ett utbildningsregemente för glada amatörer i varje buske eller byhåla” tillgodoser inga reella behov idag. Sånt skulle ju även inom ramen för en budget på 2 % av BNP ta resurser från möjligheter till attraktiva lönenivåer, från satsningar på investeringar i utrustning/teknologi och från att de professionella stående förbanden löpande får det materiel de faktiskt behöver för att kunna göra sitt jobb och upprätthålla operativ förmåga.

Populister verkar ha en stark tendens till att vilja satsa på icke-professionalism, breda insatser från amatörer och politisk detaljstyrning när det kommer till vilka prioriteringar som ska göras inom försvarspolitiken. Vi har ju sett det här i det av populister styrda Polen på senare år i och med den stora satsning de gjort på sitt ”home guard” som där måste roffa åt sig sin beskärda del av den polska försvarsbudgeten utan att det kanske är så genomtänkt egentligen. Åtminstone jag är tveksam till att prioritera verksamheter för glada amatörer på bekostnad av professionalism, spetskompetens, investeringar och inköp.

I allt som rör det här ”blocket” och eventuella kompromisser mellan partierna ska man ju komma ihåg att SD är ganska stora i opinion, inte alls så mycket mindre än M (och att KD och L är små). SD har rätt att kräva utifrån sin storlek och det är det som är extra bekymmersamt och otäckt.

Konstigt att inte svara på mina invändningar direkt, utan indirekt gå i polemik med dem här.

Det verkar fortfarande som att du beskriver "rationalism" som sin motsats i filosofisk mening och försöker koppla det till modern liberalism i meningen "evidensbaserad sakpolitik", typ? Du vill beskriva liberalismen som "rationalistisk" i meningen "pragmatisk"? Vilket ju inte stämmer alls, varken i teorin eller praktiken.

Medan "postmodernism" är något slags flum om att i sitt huvud hitta på verkligheten?

Rationalism handlar om deduktion, vilket är just att utifrån premisser i sitt huvud dra slutsatser och skapa teorier om hur verkligheten fungerar. Om något är detta motpolen till empirisk induktion som drar slutsatser utifrån observationer. Rationalismen är alltså snarast introvert och tesdrivande, vilket väl inte är det du menar?

Motsatsparet rationalism-postmodernism är konstigt, helt enkelt.

Nej, det du beskriver är förra sekelskiftets logiska positivism, som mycket riktigt var deduktiv. Den rationalism jag talar om är Karl Poppers kritiska rationalism, som var en kritik av just den logiska positivismen.

Sedan har begreppen förvirrats genom att Poppers motståndare kallat honom för "positivist" men det är en etikett som han själv tog avstånd från. Popper såg sig som rationalist i upplysningstidens tradition, men han kritiserade som sagt den deduktiva positivismen.

Vad gäller postmodernismen så var min avsikt inte att framställa den som flum, men att förklara hur den ser på den upplevda verkligheten som konstruerad, och därför olika för alla människor. Detta synsätt får nämligen politiska konsekvenser.

Nej, det jag beskriver är rationalism i dess ursprungliga filosofiska betydelse. Descartes, deduktion från premisser inom det egna förnuftet.

Är det inte snarare "pragmatism" du söker som positiv konnotation? Vilket är motsatsförhållandet mellan de "postmoderna" partierna och de "rationalistiska" som du försöker påvisa? Försöker du göra gällande att din sorts liberalism är "vetenskaplig" på något sätt?

Det fanns en deduktiv syn i den tidiga rationalismen som drogs till sin spets i den logiska positivismen. Popper gjorde uppror mot det och presenterade den kritiska rationalismen som är fast förankrad i erfarenheten, genom kravet på att teorier ska kunna falsifieras experimentellt:

https://en.wikipedia.org/wiki/Critical_rationalism

Det är denna kritiska rationalism som den moderna naturvetenskapen anammat. Ingen resonerar som Descartes eller de logiska positivisterna gjorde idag.

Vad gäller liberalism så brukar den politiske filosofen och socialliberalen John Rawls räknas till den analytiska skolan, som är nära förknippad med en rationalistisk kunskapssyn (i Poppers mening).

Motsatsförhållandet till postmodernismen ligger främst i den senares syn på den upplevda verkligheten som konstruerad, och den relativism det kan leda till. Den kritiska rationalismen förkastar all slags relativism.

Relativism som att göra distinktioner mellan olika sorters hat, kanske? Är det din "kritiska rationalism" och dess krav på falsifierbarhet och kritik mot historicism som gör att du hävdar att "islamofobi" är en "vetenskaplig" term och att historien kan upprepa sig med ett nytt Srebrenica?

Det är detta som är det eviga problemet med er "liberaler". Det finns ingen princip förutom avsaknaden av principer.

Jag kommer ihåg att jag skrev en liknande kommentar till en Cwejman-hyllning av Poppers kritik mot historicism. Det är ju alltid selektivt och relativistiskt vilka värden som är absoluta, för vem. Eller tror liberalen att marxismen faktiskt kan fungera, nästa gång den prövas?

I alla händelser betyder "rationalism" alltså snarare deduktivt, introvert tänkande än "sakpolitik" som du väl började med att tala om i förra tråden. Då är det nog bättre att tala om "pragmatism", vilket ju inte heller har något med liberaler att göra.

Om SD får igenom sin migrationspolitik så kan det blågula blocket både stärka välfärden som SD vill och sänka skatterna som M vill.


Nej SD har inte släppt det motståndet utan vill ha en allians med Finland. NATO är bara en fråga för L.

Vi har använt det i vår tråd om SD i opinionsundersökningar länge.